<anforande>
<dok_hangar_id>2349213</dok_hangar_id>
<dok_id>GI0969</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:69 Onsdagen den 8 mars</dok_titel>
<dok_rm>1994/95</dok_rm>
<dok_nummer>69</dok_nummer>
<dok_datum>1995-03-08 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Stöd för nyanställningar </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>33D150A9-00F2-4F3C-AA07-DBF6941BA4A4</anforande_id>
<anforande_nummer>104</anforande_nummer>
<talare>PER UNCKEL (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Herr talman! Också i denna replik har jag fyra
kommentarer till Johnny Ahlqvist. Den första handlar
om Johnny Ahlqvists referens till förmiddagens de-
batt. Han hävdar att finansieringen av RAS löstes där.
Vän av ordning frågar sig: Hur då då? Där sades att
det skulle komma ett förslag i kompletteringsproposi-
tionen. Jag försöker få någon liten känsla för vad
detta förslag skall innehålla innan Johnny Ahlqvists
riksdagsmajoritet begär att vi skall ta ställning till det
förslag som nu ligger på bordet.
Min fråga till Johnny Ahlqvist kommer att kvarstå,
nämligen: Är det nu så att man tänker sig att ta till
kapitalet som kommer ut ur en försäljning av Nord-
banken och använda till finansieringen av RAS:et?
Det är den enda logiska slutsats man kan dra av den
ofullständiga debatten från förmiddagen. Är det så det
är, Johnny Ahlqvist? Om det är så, hur försvarar man
i så fall ett sådant ställningstagande? Hela svenska
folket har, med statsskulden, ställt upp för att hålla
bankerna över vattenytan. Skall detta svenska folk nu
gå försäljningsintäkterna förlustiga till följd av beho-
vet av finansiering av det riktade anställningsstödet?
Det är min första fråga. Johnny Ahlqvist må ursäkta
mig om jag begär ett besked före voteringen.
Min andra kommentar gäller följande. Johnny
Ahlqvist undrar varför vi inte kom med ytterligare
förslag under beredningsprocessen i utskottet. Vi
begärde att finansutskottet skulle konsulteras i frågan
men blev nedröstade därför att majoriteten inte ville
ha någon ytterligare beredning. Det vet Johnny Al-
hqvist mycket väl, eftersom det var Johnny Ahlqvist
som höll i klubban och avslog detta yrkande.
Den tredje kommentaren: Visst, arbetslösheten
kostar. Låt oss gå vidare och diskutera vilka åtgärder
som kan ge verklig effekt. Verklig effekt är inte att
satsa en miljon kronor per arbetstillfälle genom det
riktade anställningsstödet. Det är att kasta pengarna i
sjön.
Vårt alternativ finns presenterat i den motion som
riksdagen så småningom skall behandla. Där föreslår
vi ett sjupunktsprogram för flera riktiga jobb, baserat
på en ekonomi som växer, intresset av att öka antalet
sysselsättningstillfällen inte minst i den privata tjäns-
tesektorn och på den övertygelse som framgår bl.a. av
uttalanden av en ekonom som sägs ha Göran Perssons
speciella öra. Jag hänvisar här till en intervju i dagens
tidningar, där man hävdar att vi nu måste se över
villkoren för arbetslöshetsförsäkringen, sökfrekvens
och sökintensitet, för att säkerställa att vi i en uppåt-
gående konjunktur har möjlighet att dra nytta av all
den kreativitet som de arbetslösa ändå har. Summan
av detta är att man aldrig klarar de riktiga jobben med
mindre än att människor har incitament att söka arbete
och att man har en ekonomi som skapar arbete och
förutsättningar för goda, expanderande företag.
</anforandetext>
<intressent_id>0104804820009</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>238549</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0969/#anf104</protokoll_url_www>
</anforande>
