2349208 GI0964 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:64 Onsdagen den 22 februari 1994/95 64 1995-02-22 00:00:00 Utrikespolitisk debatt utrikespolitisk debatt 6259D717-95AF-4EC9-A33C-E0BEBF79F1F2 4 OLOF JOHANSSON (c) c Fru talman! I mitt nästa inlägg tänker jag mera di- rekt kommentera en del av den upplästa regeringsdek- larationen. Men jag kan i huvudsak ställa mig bakom dess formuleringar. Jag anser också att det är viktigt att i en krympande värld kräva av oss själva inte bara en fokuseringspunkt utan flera. Annars är risken bety- dande för etnocentrism eller t.o.m. eurocentrism. De senaste fyra åren har fler människor dödats, invalidiserats, våldtagits, misshandlats och drivits i landsflykt på grund av krig i vår världsdel, vårt Euro- pa, än under något enskilt år sedan andra världskriget. Detta trots den förnyelse som vi alla har sett i vår del av världen. För drygt fem år sedan föll Berlinmuren - den främsta symbolen för den delning av Europa som för flera hundra miljoner människor innebar en lång tid av ofrihet och hänsynslös exploatering. Murens fall skapade förhoppningar och nya möjligheter. Stabilitet, demokratiska strukturer och demokra- tisk mognad är alltfort ständiga bristvaror i Öst- och Centraleuropa. Krigshandlingar och meningslöst våld tillhör vardagen i Bosnien och Tjetjenien. Mer än 24 000 civilpersoner har enligt de senaste uppgifterna fått sätta livet till bara i Groznyj med närområden. Krigszoner innebär livsfara för alla, inte minst för civila, främst kvinnor och barn. Denna utveckling skapar risker för oss alla - även för oss i Sverige, som snart kan fira 200 års oavbruten fred i vårt land. Tilltron till det internationella samar- betssystemet, rättsordningen och internationella insti- tutioner kan allvarligt skadas av det som händer i Bosnien och i Ryssland. Vi lovar intensifierade insat- ser för att skapa fred och frihet i enlighet med de avtal som undertecknats av Europas stater. Vi omfattar självfallet Europarådets beslut att avbryta behandling- en av Rysslands medlemsansökan till organisationen. Det är inte acceptabelt för civiliserade stater att man behandlar sina egna medborgare på det sätt som Ryssland gör i Tjetjenien. Även utanför Europas gränser ser vi bestialiskt våld från en annan fokuseringspunkt. Sveriges vilja till solidaritet och medverkan till konfliktlösning med fredliga medel kan aldrig göra halt vid vår världsdels gränser. Vi lever i globaliseringens tidevarv. Vi be- rörs och vi har skyldighet att ingripa efter vår förmåga när människor lemlästas och utsätts för systematisk förföljelse, oavsett var i världen. Centerpartiet ger därför sitt stöd till ett svenskt arbete för att bygga ett starkare FN - det behövs -, ett starkare OSSE, för det behövs också, och ett väl fungerande Europaråd för att värna de mänskliga fri- och rättigheterna, något som även det behövs. I de allvarliga konflikter som vi kan se på olika håll i världen kan vi oftast finna etniska oförrätter och övergrepp. Regelmässigt ser vi frånvaro av respekt för grundläggande mänskliga fri- och rättigheter. Orsa- kerna till sådana konflikter ligger ofta långt tillbaka i tiden, och de kan heller inte överbyggas under korta tidsperioder. Det är därför viktigt att vi rustar både oss själva och det internationella samfundet för en bättre fungerande konfliktförebyggande politik. De nordiska länderna har ett särskilt stort ansvar för att så sker. Vi har ett idealiskt samarbetsförhållande i vår del av världen, och jag tror att vi inte alltid fullt ut uppskattar vilken tillgång det är. Det är viktigt att vi vidareutvecklar detta samarbete och inte ger motstri- diga signaler. Det är också viktigt att vi visar upp detta som ett föredöme för grannsamarbete och grannsämja för andra delar av vår värld - att visa hur vi genom decennierna och seklerna har klarat att lösa våra konflikter utan blodspillan och utan våld. Den konfliktförebyggande politiken - att komma tidigt in när en konflikt är under upptrappning - kommer i framtiden att vara en huvuduppgift för FN- systemet och många andra internationella organ. Det gäller naturligtvis också hur vi hanterar bi- ståndspolitiken, som skall diskuteras senare i dag, miljöpolitiken men också i hög grad diplomatin. Vi här i Sverige och Norden bör på ett naturligt sätt kunna skapa de mötesplatser som är nödvändiga för att människor som har svårt att nå varandra med sina argument på hemmaplan skall kunna tala med varand- ra. Det är inte minst viktigt att vi försöker utveckla folkrätten, så att den ger bättre skydd också för en- skilda människors fri- och rättigheter. Bödlarna i dagens Bosnien, i Somalias flyktingläger och i folk- mordets Rwanda får inte slippa undan den rättvisa som vi gemensamt kan bygga in i det internationella rättssystemet. Dagens situation är naturligtvis ingalunda entydigt negativ. I många stater gör tvärtom demokratin och även marknadsekonomin något av ett segertåg. Vi kan också se exempel på framgångar i det politiska sam- arbetet och i samtalen mellan stater, t.ex. i de för- handlingar som bl.a. gav oss WTO - World Trade Organization - i stället för GATT och ett nytt globalt handelsavtal, i EU:s utvidgning till allt fler stater, där det positiva ligger i just öppenheten mot omvärlden, i apartheidsystemets fall och Nelson Mandelas ledar- skap och i de samtal som ändå förs i Mellanöstern, där extremisterna på båda sidor i konflikten förhopp- ningsvis kan isoleras och inte tillåtas att hindra de fortsatta samtalen och freden. Exemplen är många. Sverige måste fortsätta ansträngningarna att ersät- ta krig med förhandlingar som politisk arbetsmetod. Vi ser inte Sveriges militära alliansfrihet som en häm- sko för våra möjligheter att delta i bygget av ett säkra- re Europa och en tryggare värld. Det är ingen hämsko för ett engagemang. Tvärtom har vi möjligheter att med alliansfriheten som grund gå i spetsen för freds- arbetet utan att svikta i våra förpliktelser mot stater som vi samarbetar med. Fru talman! Sveriges säkerhetspolitik avser att värna vårt lands mest centrala intressen. Den syftar ytterst till att hålla vårt land utanför krig. Därmed kan vi på bästa sätt trygga fred, frihet och välfärd för svenska folket i en föränderlig och ibland hotfull omvärld. För Centerpartiet har det genom åren varit själv- klart att eftersträva bredast möjliga partipolitiska förankring av utrikes- och säkerhetspolitiken. Det var väl ingen tillfällighet att Centerpartiet var det enda parti som utan reservationer ställde upp för den dekla- ration som statsminister Ingvar Carlsson gjorde i riksdagen i juni 1991 före ansökan om medlemskap i EU. Att man eftersträvar en bred politisk förankring får inte innebära att den politiska debatten stryps. Det är således en självklarhet att snabba omvärldsföränd- ringar måste innebära en intensifierad debatt. Det är en del av den folkliga och demokratiska förankrings- processen, och den är nödvändig. Denna förankringsprocess har i vårt land varit så framgångsrik, att allmänheten med överväldigande majoritet står fast vid den klassiska formuleringen "alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig" - trots att riksdagen ändrade den 1992. Det finns ingen opinion i folkdjupet för utrikes- och säkerhetspolitis- ka äventyrligheter. Det är en styrka för Sverige, inte en svaghet. Det är en väsentlig uppgift för riksdagen att hålla ögonen på de klyftor som kan uppstå mellan folket och dess valda representanter, särskilt i tider av snabb förändring i vår omvärld. Säkerhetspolitiken har som bekant sin livsavgörande betydelse i tider av ofred. Då behövs verkligen folklig uppslutning. Sta- biliteten inåt - inom vårt eget land - är en omistlig del av säkerhetspolitikens trovärdighet och legitimitet. Stabiliteten utåt är minst lika grundläggande. Som regeringens deklaration betonar är vårt bidrag till stabiliteten i vår omvärld beroende av att vårt hand- lande är förutsägbart. Om vi själva är otydliga i våra deklarationer eller uttolkningar sprider vi osäkerhet i stället för säkerhet. Än svårare blir förståelsen om olika partier har olika uttolkningar av beslutad politik. När detta inträffar är det viktigt att snabbt elimine- ra missförstånd, att eftersträva största möjliga sam- stämmighet men också att redovisa eventuella skillna- der. Ingen vinner på oklarhet - i varje fall inte stabili- teten. Några år efter riksdagens beslut 1992 om säker- hetspoliken är det uppenbart att formuleringen "att vårt land skall kunna vara neutralt i händelse av krig i vårt närområde" medger för stort tolkningsutrymme för att vara entydigt. Från Centerns sida har vi marke- rat att formuleringen före 1992 - "alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig "- också den ryms inom ramen för den nya formuleringen efter 1992, en for- mulering som är så vid, att den kan rymma allting. Det är lätt att konstatera att handlingsfrihet kan tolkas på långt fler sätt än en klar viljeinriktning, ett syfte. Mot denna bakgrund av tolkningsspridning, den kommande regeringskonferensen inom EU 1996 och vår egen säkerhetspolitiska analys inom försvarsbe- redningen bör partiöverläggningarna fullföljas i syfte att ge ökad klarhet. Därför är jag till freds med att Ingvar Carlsson omedelbart bejakade mitt förslag i Utrikesnämnden i december förra året att kalla till partiöverläggningar. Fru talman! Många av dagens globala problem har sin grund i bristen på hållbar utveckling i världen. En ny säkerhetsagenda avtecknar sig. Detta beskrivs bl.a. i en departementsskrivelse, Ds 1994:132. Miljöhot, befolkningsexplosion, knapphet på naturre- surser, fattigdomsproblem - detta är problem som inte kan lösas med enkla maktmedel. Det krävs kunskap, och det krävs solidaritet. För att möta denna nya hotbild krävs att ett FN:s säkerhetsråd för hållbar utveckling etableras, som vi har föreslagit, med samma befogenheter som det redan befintliga. En regional struktur bör eftersträvas med ECOSOC, CSD, UNEP, EEC osv. som bas. Över huvud taget är det nödvändigt att FN-systemet mer prioriterar "mjuka värden". FN:s världskonferenser på det sociala området, miljöområdet eller utvecklingsområdet får inte bli fora för vackra deklarationer. De måste vara fora för handling. Att etablera ett FN:s säkerhetsråd för håll- bar utveckling bör bli en handlingslinje för Sverige, förhoppningsvis Norden och Europa, vid reforme- ringen av FN-systemet. Det är också angeläget att de nordiska insatserna för att främja utvecklingen i det gemensamma närom- rådet kan förstärkas, inte minst på miljöområdet. Detta tänker jag återkomma till i ett kommande anfö- rande. 059100119006 N 2010-01-01 00:00:00 238124 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0964/#anf4