2349208 GI0964 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:64 Onsdagen den 22 februari 1994/95 64 1995-02-22 00:00:00 Utrikespolitisk debatt utrikespolitisk debatt 00F1B483-D98A-4C4C-B4DC-EB2CBA693DD9 35 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s) s Fru talman! Den första januari i år blev Sverige medlem av EU. Den första januari i år hände också någonting annat utomordentligt betydelsefullt för oss alla här i Sverige. Det var att den nya världshan- delsorganisationen, WTO, bildades och att den stora handelsförhandlingen i GATT, GATT-rundan, fak- tiskt kunde avslutas - och det med en väsentligt kraft- fullare frigörelse av handeln än vad de flesta hade vågat förutsäga när rundan en gång påbörjades i Punta del Este i Uruguay 1986. Det handlar om delvis 40- procentiga tullsänkningar, och det handlar om att jordbrukets subventioner för första gången kommer att minska ordentligt runt om i världen, även om övergångstiderna kanske är längre än vad vi skulle ha önskat oss. Det är i varje fall en rejäl och utomor- dentligt välkommen frihandelsuppgörelse som har träffats. Samtidigt skaffar sig såväl USA som EU redskap som kan komma att användas protektionistiskt, och det är ett varningstecken som det är viktigt för oss i Sverige att lägga märke till. USA har skärpt sin praxis i negativ riktning när det gäller antidumpningstullar, och EU är på väg i liknande riktning. Skyddsåtgärder bullas upp, och nya instrument tas fram. Det är mycket viktigt att Sverige som nybliven medlem i EU ordentligt bevakar och tillsammans med andra frihan- delskrafter i EU begränsar och kringskär de nya han- delsinstrumenten, så att de inte kommer att användas i protektionistisk riktning. Det började vi med redan som observatörer förra hösten, och det har vi även haft framgång med, naturligtvis inte ensamma utan tillsammans med andra krafter i EU. Det är alltså en viktig uppgift för oss att tillsammans med andra verka för att den stärkta frihandel som har åstadkommits i WTO nu inte urholkas genom olika bilaterala eller andra aktioner. Det är också viktigt att WTO kommer i gång ef- fektivt och snabbt. Det finns många frågor, som kommer från Uruguay-rundan, för den nya organisa- tionen att ta ställning till. Det handlar om viktiga delar av tjänstehandelsförhandlingarna. Tjänstehandeln är den mest expanderande delen av handeln i världen - den omfattar kanske 20 % av världshandeln. Där har man varit överens om ett ramverk, men det återstår viktiga förhandlingar också på för Sverige väsentliga områden som t.ex. telekommunikationer. Det handlar om frågor om handel och miljö, handel och arbets- villkor, det handlar om investerings- och konkurrens- regler i en globaliserad ekonomi, där det ekonomiska utbytet alltmer sker genom lokal produktion, lokala investeringar, snarare än genom den traditionella handeln över gränserna. Då blir naturligtvis också exempelvis konkurrensvillkor av vikt på ett sätt som de kanske inte var i en värld där det ekonomiska utby- tet i första hand skedde med traditionell handel med varor. Inom WTO kommer man nu tidigt att diskutera den egna organisationens relation till Världsbanken, IMF, de s.k. Bretton Woods-institutionerna, kanske inte minst i ljuset av de misslyckanden som man har ansett sig kunna påtala när det gäller hur de tidigare Bretton Woods-institutionerna har hanterat de kriser som har uppstått i länder som har försökt att frigöra sin handel. Mexico är ett sådant fall, där debatten nu är mycket intensiv. Bretton Woods-institutionerna står så att säga för ett makroekonomiskt perspektiv och WTO för ett mikroekonomiskt. Måste inte dessa giftas ihop på något sätt? Måste det inte bli ett bättre samarbete mellan de ekonomiska institutionerna på multilateral nivå för att utvecklingen skall stödjas, inte minst i de u-länder som nu frigör sig och sin ekonomi? Detta är frågor som jag hoppas kommer att spela en stor roll på OECD:s ministermöte i maj och san- nolikt också vid toppmötet inom G7-gruppen som kommer att hållas i Halifax i juni. Från svensk ut- gångspunkt är det väsentligt att samordningen och samarbetet mellan de organ som kan ge ett stöd till länder som försöker frigöra sin ekonomi blir starkare. Vi bör också redan nu tänka igenom en strategi för den framtida frihandeln så att den kan leda till ett djupare ekonomiskt utbyte och en tillväxt och sprid- ning av sysselsättningen, så att framstegen även kommer u-länderna till del och får en bredd i de län- der som deltar i handelsutbytet. Här handlar det kanske framför allt om den ökan- de regionaliseringen i världen, där regionala han- delsorganisationer utvecklas alltmer. I Europa har vi EES-avtal och EU, och vi förbereder oss nu för den frihandel med Östeuropa som jag skall återkomma till. I Nordamerika finns Nafta. Det pågår en diskus- sion med Sydamerikas länder. Det förekommer också diskussioner mellan USA och de ostasiatiska länder- na, APEC, om en eventuell frihandel. Frågan är om denna typ av regionala organisationer är till förfång för en ökad frihandel och ett multilateralt samarbete eller inte. Det blir naturligtvis så om det byggs upp protektionistiska block. Frågan är dock om erfarenheten hittills har inne- burit en sådan effekt. Det är frågor som analyseras. I Sverige arbetar vi med dessa frågor t.ex. i Kom- merskollegium för att ha en bas för vad som kan bli dagordningen för världshandelsorganisationen om några år, när de frågor som den har att hantera först har lösts. Om ett regionalt samarbete innebär att man för- djupar frihandeln och integrationen på områden där det inte är politiskt möjligt att åstadkomma förhand- lingar på en global bas, kan man åstadkomma något regionalt som andra länder sedermera kan ansluta sig till. Det blir en dynamik och en fördjupning. Regionalt samarbete och regional integration kan också gälla att man går in på nya områden som ännu är oprövade i ett multilateralt sammanhang. Då kan den regionala förhandlingen bli en experimentverk- stad för multilaterala förhandlingar som kan göras sedan. En del menar att Australiens och Nya Zeelands regionala samarbete kring tjänstehandel har utgjort en typ av experimentverkstad, som har varit viktig att dra erfarenheter av när det skedde förhandlingar om tjänstehandel på multilateral basis inom GATT. Den här typen av frågeställningar, om en EES- inriktad integrationsaktion mellan större grupper än de europeiska länderna vore av värde inför framtiden, arbetar vi intensivt med i Sverige. Det gör även andra länder. Jag menar att det är viktigt att dessa frågor kommer upp på dagordningen när världshandelsor- ganisationens första ministermöte kommer att hållas i Singapore i slutet av 1996. Vi har nu också en akut handelspolitisk fråga i Sverige som berör såväl EU som WTO. Det gäller att vi som nyblivna medlemmar kommer att höja våra tullar på vissa områden. Effekten av att ett land går in i en tullunion får inte för omvärlden bli att tullarna höjs. Således måste EG kompensera omvärlden för de tullhöjningar som skulle bli av. De förhandlingarna har kommit i gång. Vi har lyckats få ett halvårs för- längning av våra låga tullar på de områden som är viktiga för oss, t.ex. halvledare, datorer och elektro- nik. Nu gäller det för Sverige att övertyga Kommissio- nen tillsammans med de andra länder som har samma intresse som vi - det gäller importörer i andra delar av världen och de nya länder som ofta har samma tull- struktur som vi - om att de tullsänkningar som EG permanent skall förhandla fram just skall gälla de länder som är viktiga för oss och för importörerna utomlands. Det gäller, som sagt, t.ex. halvledare. Det här är ingen enkel förhandling. Det finns gi- vetvis ett skäl till att EG har högre tullar. Man har inte sänkt dem lika mycket som vi under Uruguayrundan eftersom det fanns skyddsintressen hos vissa länder. Detta är en för oss och för svenska intressen väsentlig förhandling som kommer att pågå under våren. Det kommer att handla om vår utvidgning. En annan utvidgning, som vi ser som nästa stora steg för EG, är också mycket väsentlig ur handelspo- litiska utgångspunkter. Skall det vara möjligt att in- tegrera Öst- och Centraleuropas länder snabbt på den europeiska marknaden krävs också handelspolitiska åtgärder. Det är många villkor som måste uppfyllas av de nya förhandlingsstaterna, de som förväntas bli medlemmar senare. Vid toppmötet i Köpenhamn angavs villkoren. Det handlar om demokratiska institutioner, en fungerande marknadsekonomi och möjligheter att åta sig med- lemskapets förpliktelser när det gäller en politisk, ekonomisk och monetär union. Det handlar också om EU:s egen förmåga att ta emot nya medlemmar. Det är en viktig aspekt av den regeringskonferens som kommer att påbörjas nästa år, 1996. För att påbörja det här arbetet har EG vid toppmö- tet i Essen antagit en strategi för att förbereda de central- och östeuropeiska länderna för inträdet i EU. Förhoppningsvis kommer den strategin snart också att omfatta de baltiska staterna och Slovenien. Från svensk sida har vi drivit på för att de baltiska staterna snarast möjligt skall kunna sluta associationsavtal, s.k. Europaavtal, för att få samma status som de sex län- derna i Central- och Östeuropa inför de förhandlingar som vi hoppas skall påbörjas om medlemskap i EU. EU:s öststrategi är en färdplan och en hjälp vid ett närmande till EU. Den har både kortfristiga och me- delfristiga element. Från svensk sida har vi all anled- ning att understödja denna process och ordentligt främja att målen förverkligas. Det handlar om ett ökat handelsutbyte. Det är ett mycket väsentligt bidrag till Östeuropas utveckling. Det handlar också om att öppningen skall kunna ske så att vi kan skapa ett europeiskt frihandelsområde, som inkluderar central- och östeuropeiska stater, det nuvarande EU samt EES-staterna. Samtidigt måste de länder som förbereder sig för förhandlingar med oss själva genomföra förändringar i sitt samhälle så att de orkar med konkurrensen på den stora och svåra gemensamma marknaden. Kom- missionen förbereder nu en vitbok som kommer att läggas fram vid toppmötet i Cannes i juni med förslag till hur de central- och östeuropeiska länderna skall anpassa sin lagstiftning och sina ekonomiska system till EU. Det gäller lagar, förordningar, standarder, certifieringsmetoder, regler gällande konkurrens, statsstöd m.m. Jag tror att vi i Sverige skall tänka på att vi i mit- ten av 80-talet påbörjade en liknande förändring av vår ekonomi i EES-processen. Det tog tid för oss. Det är självklart att det kommer att ta tid - kanske än mer tid - för de öst- och centraleuropeiska staterna. De utgår inte från moderna marknadsekonomier, vilket Sverige, Finland och Österrike har gjort och gör. De har en väsentligt svårare situation när de skall genom- föra sina förändringar för att kunna delta i den stora gemensamma marknaden. De östeuropeiska länderna har i många fall redan påbörjat motsvarande självständiga förändring. Det är viktigt och glädjande att de gör det. Man har också frågat oss om vi kan hjälpa till med att dela med oss av våra erfarenheter från EES-tiden. Det gör vi själv- fallet mycket gärna. EU som organisation kommer också att erbjuda tekniska hjälpprogram för att underlätta den här pro- cessen för de östeuropeiska och centraleuropeiska länderna. Men som sagt, vi själva som medlemsländer kan bidra, inte minst vi som har EES-processen bak- om oss. Enligt svensk uppfattning måste EU anstränga sig för att tidigarelägga sina sänkningar av tullskyddet, öka importen när det gäller textil-, stål- och verk- stadsprodukter, vilket är viktigt. Det gäller många av de produkter som det är realistiskt för Östeuropas länder att exportera till oss. Det gäller inte minst jord- bruksprodukter, där EU måste ta ett ordentligt tag för att förändra den gemensamma jordbrukspolitiken om det skall vara möjligt att motta de nya länderna som medlemmar. Om den nuvarande jordbrukspolitiken i EU skulle kvarstå oförändrad skulle det handla om inemot en fördubbling av jordbrukets kostnader som andel av BNP. Det är naturligtvis en orimlighet. Om man me- nar allvar med ett medlemskap för Östeuropas länder måste man förändra EU:s jordbrukspolitik. Fru talman! Såväl EU som Östeuropas, Centraleu- ropas och Baltikums länder måste reformera sin eko- nomiska verklighet. Det handlar om att reformera hemma i Tjeckien, i Estland, i Sverige, i Belgien och i Tyskland. Det handlar om stål- och tekoindustrin och om jordbruket för EU:s del. Det handlar om en mo- dernisering och om möjligheter för Östeuropas länder att konkurrera. Vi måste reformera i den verkliga ekonomin, och det reformarbetet måste vi starta nu. Det är minst lika viktigt att vi arbetar med detta för att Östeuropas länder i realiteten skall bli medlemmar som med de i och för sig viktiga institutionella reformer som hand- lar om beslutsfattande, nya organisationsformer och annat. De reformerna diskuteras mycket, kanske be- tydligt mer, i den allmänna debatten i olika medlems- länder. Debatten om den verkliga ekonomin är svåra- re. Därför kanske den finns med så litet på debattsi- dorna i olika länders tidningar, men den är minst lika viktig för oss som vill att Östeuropas länder skall bli medlemmar i den europeiska unionen. 0334042720405 N 2010-01-01 00:00:00 238155 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0964/#anf35