2349208 GI0964 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:64 Onsdagen den 22 februari 1994/95 64 1995-02-22 00:00:00 Utrikespolitisk debatt utrikespolitisk debatt 7B9ADFE6-758B-4099-89BA-C53666B6965A 25 BO KÖNBERG (fp) fp Herr talman! Sverige är äntligen medlem av den europeiska unionen. Det är en gemenskap eller union som redan spelat stor roll för Europas fred och frihet. Gemenskapen spelar stor roll för många andra viktiga ting, men inga så viktiga som just friheten och freden i vår världsdel. Den första viktiga insatsen var att efter segern över nazismen knyta de forna arvfienderna Tyskland och Frankrike så nära varandra att krig dem emellan skulle bli lika osannolikt som det länge varit mellan de forna arvfienderna Sverige och Danmark. Den andra viktiga insatsen var att genom sina de- mokratikrav stimulera avskaffandet av diktaturerna på Medelhavets norra strand och därefter bidra till att säkra de nya demokratierna där. Den tredje viktiga uppgiften har just nu påbörjats, nämligen integrationen av ett tiotal länder som i flera decennier levat under kommunistiskt förtryck. Denna uppgift är nu den utan konkurrens viktigaste för den europeiska unionen. Inom tio år bör våra baltiska grannar, de centraleuropeiska länderna samt Rumäni- en, Bulgarien och Slovenien bli medlemmar av EU. Ytterligare några stater, som Cypern och Malta, bör kunna bli medlemmar under samma tid. Den uppgift som EU nu tar på sig är oerhört stor. Ett tiotal stater som i nästan två generationer bara känt krig, ockupation och diktatur skall integreras med stater som sedan nazismens krossande haft för- månen att vara demokratier och marknadsekonomier. Det tog nästan 40 år för gemenskapen att öka från 6 till 15 medlemmar. Nu skall vi på 10 år klara en ökning från 15 till kanske 30 stater. Nästan alla är överens om målet. Frågan är om alla inser vilka krav det kommer att ställa på oss som nu är medlemmar. Det finns säkert många krav som vi i dag inte inser eller förstår vidden av, men några är uppenbara. Det första kravet är förändringen i EU:s institutio- ner. Dessa institutioner, deras ansvarsområden, vote- ringsregler etc. tillskapades i sina huvuddrag för en gemenskap med sex medlemmar och borde kanske setts över redan innan den senaste utvidgningen. För svensk del är det naturligtvis bra att det inte skedde, eftersom det innebär att vi sitter med vid bordet när dessa viktiga beslut nu skall fattas. Under den stora konferensen nästa år och i det förberedelsearbete som påbörjas redan i år skall vi från svensk sida naturligtvis slå vakt om svenska intressen av inflytande i den framtida utvidgade unio- nen - men inte bara det. Vi måste se till huvudfrågan, nämligen hur denna utvidgning bäst underlättas. Den svenska debatten om institutionella föränd- ringar har ännu inte börjat. Det är hög tid att den gör det. Vi i Folkpartiet liberalerna kommer aktivt att delta i den. Denna vecka påbörjar vi vårt interna sam- råd om den fortsatta europeiska integrationen. Ett annat viktigt krav för att klara utvidgningen är att EU:s jordbruks- och regionalpolitik görs om. Al- ternativen till en omfattande förändring av jordbruks- politiken är drastiskt höjda avgifter för bl.a. vårt land eller att framtida medlemmar som Polen och Ungern får mycket mindre subventioner än vad som gäller för dagens medlemsländer. Mera brutalt uttryckt skulle den senare lösningen innebära att relativt välmående bönder i Frankrike och Sverige skulle få mycket mer i stöd än deras långt fattigare yrkesbröder i Polen och Ungern. Inget av dessa två alternativ är acceptabelt. Därför måste vi klara besluten om en stor om- läggning av stödsystemen innan Baltikum, Central- och Östeuropa blir medlemmar. En sådan ändring skulle också ha den fördelen att den ökar chansen till mer frihandel och mindre protektionism. Herr talman! I den folkomröstning som vi höll i höstas hade inget parti så stor uppslutning kring ett ja som Folkpartiet. Fem av sex av våra väljare röstade som partiet rekommenderade, dvs. ja. Ett skäl för oss liberaler att vara så positiva var övertygelsen om att vi i Sverige skulle kunna påverka EU:s utveckling. Det gäller bl.a. att stärka de krafter inom EU som arbetar för mer frihandel och mer kon- kurrens. Sverige måste inom EU vara en kraft för sänkta tullar mot länder utanför EU, såväl fattiga som rika. Den största insatsen som de rika länderna kan göra för att stimulera utvecklingen i de fattiga länderna är som alltid att öppna sina marknader. Men även vad det gäller relationen till mer välmå- ende länder, som de i Nordamerika och delar av Asi- en, är det mycket angeläget att allehanda protektio- nistiska inslag kan minskas. Om så inte blir fallet kan utvecklingen mot regionala handelsblock innebära en uppbromsning av utvecklingen mot mer frihandel. Herr talman! I den europeiska debatten har den s.k. subsidiaritetsprincipen alltmer kommit i fokus. Denna svåruttalade och svårstavade princip har ofta översatts till det mer svenskklingande närhetsprinci- pen. Denna översättning för inte med sig det ur- sprungliga ordets historia och bakgrund i den katolska socialläran. Jag tänker i det här sammanhanget hålla mig till det svenska ordet. För oss svenska liberaler är det självklart att beslut inte skall fattas högre upp eller längre bort än nöd- vändigt. De beslut som kan fattas i kommunerna bör fattas där. De beslut som kan fattas av landstingen bör fattas av dem. Och de beslut som rör problem som vuxit nationalstaterna över huvudet bör fattas i inter- nationellt samarbete. EU bör engagera sig mer i frågor och problem som rör sig över gränserna i Europa. Flyktingström- mar och gränsöverskridande miljöstörningar är två av de viktigaste exemplen på detta. Däremot är det svårt att se de sakliga och demo- kratiska fördelarna med europeiska bidrag till inköp av fet mjölk på svenska daghem eller med europeiska krav på färdskrivare på lokalbusslinjen mellan Norr- tälje och Stockholms innerstad. Det är kanske inte ens självklart att vi skall ha eu- ropeiska regler mot tobaksreklam i tunnelbanorna i Stockholm och London. Vi skall kanske låta den frågan få klaras av, mer eller mindre bra, i varje medlemsland för sig. Herr talman! I inledningen lyfte jag fram freden och friheten. I dagarna diskuteras om Turkiet skall anslutas till EU:s tullunion. En majoritet i EU- parlamentet beslöt häromdagen att så inte skall ske förrän framsteg sker i Turkiet vad gäller respekten för de mänskliga fri- och rättigheterna. Det är enligt min mening mycket angeläget att Turkiet på sikt blir medlem av den europeiska unio- nen. Det är angeläget att EU tydligt och klart sänder det budskapet till Turkiet. Dock bör inte ett så viktigt steg som den nu aktuella tullunionen tas utan att Tur- kiet klart visar att utvecklingen på rättighetsområdet går år rätt håll. Under den gångna veckan har utrikesministern, som jag tror just nu har lämnat kammaren, gjort flera uttalanden som visar att hon inte delar EU- parlamentets uppfattning om att inlemmandet av Turkiet i tullunionen kräver en bättre tingens ordning vad gäller de mänskliga fri- och rättigheterna. Det är beklagligt. Jag har i EU-nämnden framfört önskemål om att utrikesministern i nämnden redovisar regering- ens syn på denna fråga så att vi får en möjlighet att diskutera den där. Jag hoppas att så också sker. I avvaktan på detta, och i utrikesministerns frånva- ro, tror jag att det vore värdefullt om utrikeshandels- ministern nu ville ge riksdagen besked i denna fråga. Varför vill inte regeringen använda den möjlighet som tullunionsfrågan ger för att söka förbättra situationen när det gäller de mänskliga rättigheterna i Turkiet? Herr talman! Det dröjde länge, mycket länge, in- nan Sverige blev medlem i den europeiska gemenska- pen. Huvudansvaret för att det dröjde så länge vilar på den svenska socialdemokratin. Vi var många som blev glada över den socialdemokratiska omsväng- ningen som ledde fram till den svenska medlemsansö- kan och därefter till medlemskapet. Vi är några som undrar över var socialdemokratin står i frågorna om den fortsatta integrationen. Häromveckan hade Sverige besök av den brittiska utrikesministern. Under det besöket spekulerades även i socialdemokratisk press om att det i Euro- pafrågan fanns en del gemensamt mellan de brittiska konservativa och de svenska socialdemokraterna - således mellan det mest Europaskeptiska av EU:s alla stora partier och svensk socialdemokrati. Min andra fråga till utrikeshandelsministern är om han har någon kommentar till dessa märkliga speku- lationer. Finns en risk för att Sverige lett av en social- demokratisk regering tillsammans med Toryregering- en kommer att utgöra bromsklossarna i det europeiska samarbetet? Jag kan för Folkpartiets del klart deklarera att vi inte kommer att biträda en sådan brist på utveckling. Jag hoppas att vi skall slippa ta strid med regeringen om den svenska inställningen till det fortsatta Europa- samarbetet. 0384833975200 N 2010-01-01 00:00:00 238145 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0964/#anf25