2349208 GI0964 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:64 Onsdagen den 22 februari 1994/95 64 1995-02-22 00:00:00 Stöd för nyanställningar FEDC7D99-577B-428B-B952-6D17326BFDD9 125 DAN ERICSSON (kds) kds Herr talman! När man slår upp tidningen i dag kan man läsa att det inte blir något beslut här i kväll vad gäller nästa ärende på föredragningslistan, det om en ny fastighetsmäklarlag - detta trots att utskottets be- tänkande är färdigt och finns framlagt på bänkarna här i kammaren. Orsaken till den förväntade återremissen är en artikel i Dagens Nyheter som påvisar det orimli- ga i just det förslaget. Tänk om vi hade kunnat läsa motsvarande i dag i tidningen om förslaget till nyanställningsstöd! I den frågan har det sannerligen inte saknats artiklar och inlägg från en i stort sett samlad oppositionskör. Detta har också framgått mycket tydligt av de inlägg som har gjorts hittills i debatten. Det har förts fram argument som tydligt och enkelt har malt ned det föreslagna anställningsstödet till vad det är, ett i raden av regeringens och Anders Sund- ströms misslyckanden med att komma till rätta med arbetslösheten. Det har tidigare lästs ur andra artiklar, men det kan egentligen räcka med att läsa ur dagens utgåva av fackföreningsrörelsen flaggskepp, Aftonbladet. Där finns t.o.m. en bild på Anders Sundström, och under bilden står: Ingen stöder Sundström. Där står också att riksdagen i dag klubbar ett beslut som nästan alla tycker är fel. Det finns faktiskt ingen som tycker att förslaget är bra, utom just Anders Sundström. Sedan går man i artikeln igenom alla som säger nej, från arbetsgivare till fackliga organisationer, från AMS-chefen och regeringens egen expertgrupp till Miljöpartiet, som ju ändå kommer att rösta igenom förslaget. Artikeln avslutas: "Men det är inte slut med detta. Regeringen, som berömmer sig av att enbart lägga fram förslag som är finansierade, har ännu inte hittat pengarna som ska betala rabatten. Politik är ibland det omöjligas konst." Efter detta, herr talman, vill jag vända mig till ut- skottsmajoriteten och såväl till Johnny Ahlqvist som till Barbro Johansson ställa frågan: Kan ni nu inte, när tid ännu finns, ta till er alla de argument som talar mot RAS och låta politiken åter bli "det möjligas konst"? Det skulle avsevärt förbättra politikens anseende, och vi kunde sedan med gemensamma ansträngningar finna de kloka och verkningsfulla recepten för att få ned arbetslösheten såväl kortsiktigt som långsiktigt. Ett genomdrivande av det här förslaget riskerar att blockera en konstruktiv arbetsmarknadspolitik också i morgon och kommande dagar. Varför då på detta sätt spela hasard med de arbetslösa? Jag vill referera en annan artikel. Så här stod det i en intervju nyligen: Ingen annan arbetsmarknadsmi- nister har uträttat så mycket som jag på så kort tid. Detta sades av Anders Sundström i en Aftonbladetin- tervju. Om jag får travestera hans egna ord, fru talman, skulle jag kunna säga: Ingen annan minister har åstadkommit så mycket skada på så kort tid som just Anders Sundström. Då menar jag inte bara att han står bakom en misslyckad arbetsmarknadspolitik, utan att han också mer än någon annan symboliserar regering- ens framtoning som en konfrontationsregering. Det har handlat om en i grunden företagsfientlig politik, om en förändrad arbetsrätt, som har försämrat möjligheterna för arbetslösa att få jobb, om ett avskaf- fande av en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring som värnat alla, om ungdomsgarantier som förvandlats till målsättningar, och i och med att man nu avskaffar ungdomspraktiken kan följden komma att bli många fler arbetslösa ungdomar. Det har handlat om ett från- gående från uppgjord fördelning av strukturstöd, något som arbetsmarknadsministern också har ansvar för. Allt detta har gjorts i konfrontation med de partier som man i regeringsdeklarationen sade sig vilja sam- arbeta med. Nu kommer dessutom RAS:et som kronan på ver- ket. Inser inte arbetsmarknadsministern och regeringen vilka insatser man spelar med, när man så tydligt, på punkt efter punkt, väljer konfrontation i stället för samarbete? Arbetsmarknadsministerns så vitt omtalade pro- gram mot arbetslösheten har i vissa delar havererat redan på ritbordet, och för varje uppfinning som nu realiseras framstår misslyckandet allt tydligare. När skall regeringen inse att man inte med aldrig så många arbetsmarknadspolitiska åtgärder kan kompensera en i grunden felaktig näringspolitik, en politik som för- sämrar förutsättningarna för företagande? Varför accepterar regeringen en fortsatt hög arbetslöshet, när grunden var lagd för att arbetslösheten snabbt skulle kunna pressas tillbaka? Regeringens politik kan nu leda in i en permanent massarbetslöshet. Var det vad väljarna hade förväntat sig av en socialdemokratisk regering? Sakargumenten mot RAS har redan berörts i tidi- gare inlägg. Jag vill ändå, fru talman, kort sammanfat- ta. För det första: RAS leder inte till några omfattan- de nyanställningar. Varje jobb kan komma att kosta 1 miljon kronor. Det är, som nämnts här tidigare, sä- kerligen ett svårslaget rekord i världshistorien. För det andra: RAS blir konkurrenssnedvridande. För det tredje: RAS kan, tvärtemot intentionerna, innebära större svårigheter för långtidsarbetslösa att få anställning. Detta framgår också mycket tydligt i den artikel som fanns i Dagens Nyheter i går och som flera talare har refererat till. För det fjärde: RAS motverkar inte tendenser till löneinflation, något som arbetsmarknadsministern har hävdat i debatten. För det femte: RAS blev i all hast förändrat efter kontakter med EU-kommissionen, och det nya försla- get, den nya utformningen, som innebär en förändring gentemot det tidigare förslaget, har faktiskt inte ana- lyserats. För det sjätte: RAS är ofinansierat. Vad är det för signal att skicka ut till omvärlden i det statsfinansiella läge som vårt land befinner sig i? De argument som arbetsmarknadsministern har använt för sitt nyanställningsstöd har fallit, och ändå är man nu beredd att genomdriva det här förslaget. Varför? Varför Johnny Ahlqvist? I ett pressmeddelande från Arbetsmarknadsdepar- tementet sägs att 50 000 personer som kommer att omfattas av nyanställningsstödet har varit arbetslösa i mer än sex månader, och av dem skall 35 000 ha varit arbetslösa i mer än tolv månader. Jag tror att man i och med detta har bundit ris åt egen rygg. Vi vet ju att vi alla kommer att kunna avläsa resultatet och att det kommer att kunna jämföras med dessa siffror. Vi har resultatet inom några månader eller inom något år, och då får vi se hur det ligger till med de här siffrorna. Varför då inte i stället, innan det definitiva beslu- tet fattas, erkänna att förslaget kanske inte är så lyckat utan säga att regeringen nu skall fundera och lyssna till andra partier, för att sedan återkomma med ett bättre förslag? Det är ju faktiskt flera talare före mig som har kommit med liknande uppmaningar. En så- dan handling skulle avsevärt höja regeringens anseen- de och öka förutsättningarna för samarbete omkring den centrala frågan, hur vi effektivast skall bekämpa arbetslösheten. Slutligen, fru talman: Hur kan regeringen och dess försvarare här i riksdagen tro att företagarna skall få förtroende för en politik som ena dagen går ut på att arbetsgivaravgifterna skall höjas och nästa dag går ut på att desamma skall sänkas för vissa? Det är den här typen av ryckighet som är så skadlig för svenskt nä- ringsliv och svensk ekonomi. Jag vill med detta yrka bifall till reservation nr 1, vilket innebär att jag yrkar avslag på propositionen. 0184488075016 N 2010-01-01 00:00:00 238245 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0964/#anf125