2349208 GI0964 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:64 Onsdagen den 22 februari 1994/95 64 1995-02-22 00:00:00 Stöd för nyanställningar 08D12E6F-0FB1-446A-8C12-D25739927F2B 115 ELVER JONSSON (fp) fp Herr talman! Sverige befinner sig i ett känsligt skede när det gäller situationen på arbetsmarknaden. Trots konjunkturuppgången i delar av ekonomin har vi en oerhört stor arbetslöshet och ett stort och växan- de budgetunderskott. De höga marknadsräntorna bromsar en förbättrad konjunktur. Räntebetalningarna på statsskulden tränger ut angelägna reformer, och investeringskapitalet blir alltför dyrt. De begränsade resurserna skulle behöva läggas på åtgärder som ökar tillväxt och i förlängningen bidrar till nya, riktiga jobb. Nervositeten i den socialdemokratiska regerings- kretsen är i stigande, och det förslag som nu läggs fram för riksdagen, betitlat Stöd för nyanställningar, antyder att det är en desillusionerad regering som föreslår nästintill desperata åtgärder. Glömda är de yviga vallöftena om att ett regeringsskifte skulle lösa arbetslöshetskrisen. Borta är det preciserade talet från i somras, då man visste sig veta att man med social- demokratisk politik detta år skulle vara under 5 % i arbetslöshet - närmare bestämt 4,9 %, som man talade om i vårmotionerna. Men det blev inte så lätt. De djupa hjulspår som "arbetslöshetskärran" kördes ned i, i spåren av 80- talets vilda spekulationer på finans- och fastighets- marknaden, har man ännu inte lyckats ta sig ur. Den arbetslöshet som sköt i höjden på hösten 1990, dvs. ett år före förra regeringsskiftet, ledde till att arbets- löshetssiffrorna steg till, efter svenska förhållanden, oanade höjder. Uppgången bröts inte förrän under förra vintern, då insatser mot arbetslöshet började ge resultat. Självfallet kom den begynnande konjunktur- uppgången också till hjälp. Men det var framför allt den förra regeringen, med dåvarande riksdagsmajori- tet, som kunde underlätta för småföretag att anställa och behålla arbetskraft. Nu påstår vi i vår folkpartimotion att nuvarande regering genom sin politik försvårar framväxten av nya jobb och att man gör det med en rad försämringar för företag men också i grunden för de anställda. De genomförda men försiktiga reformerna i arbetsrätten raseras, och den nya statliga obligatoriska a-kassan får inte finnas kvar längre. Folkpartiets uppfattning är att den första frontlin- jen mot arbetslösheten, nu som alltid, måste gå genom lönsamma företag kombinerat med en ambitiös ar- betsmarknadspolitik. Detta har varit vår linje både i regeringsställning och i opposition, där vi fört fram förslag om nya grepp i arbetsmarknadspolitiken. När det gäller arbetsmarknadsåtgärder ligger vi relativt nära regeringens förslag, dock med ett viktigt undan- tag, herr talman. Vi yrkar avslag på den ofinansierade satsningen på RAS, där vi anser det vara oförsvarligt att lägga 5 eller rent av 7 miljarder på åtgärder som har ett högst begränsat värde. Fortfarande vet vi inte hur den här stora utgiften skall betalas eller om det i vanlig ord- ning skall ske med motsvarande ökning av statlig upplåning. Med de negativa effekter som ett ökat tryck uppåt på räntorna innebär, lär det efter detta inte bli någon positiv effekt av nyanställningarna. Vår skepsis från det att vi lämnade motionen kvarstår. Vi har haft uppvaktningar i utskottet från flera ledande företrädare för arbetsmarknadens parter, som avråder oss från att gå in för RAS. Kooperatio- nens förhandlingsorganisation, KFO, har skrivit till oss och varnat för resultatet av regeringspropositio- nen. KFO ifrågasätter om förslaget står i strid med EG:s principer om fri konkurrens. Denna fråga var obesvarad också från regeringens sida, och man har nu efteråt begärt besked från EU:s handläggande organ - ett svar som inte förväntas komma förrän långt in i mars månad. De samverkande arbetsgivarorganisationerna - elektrikerna, plåtslagarna och VVS-entreprenörerna - varnar i sitt brev oss i arbetsmarknadsutskottet för att stödja RAS-förslaget. Man säger att anställningsstödet därför kommer att innebära, att för varje nyanställning som görs med hjälp av RAS kommer någon i ett annat installationsföretag att mista sin anställning. Man varnar också för att konkurrensen snedvrids. Även från fackligt håll, centralt och lokalt, har man avrått. I gårdagens tidningar kunde vi läsa nya inlägg. I Dagens Nyheter skrev sju framstående arbetsmark- nadsekonomer och varnade för RAS. Skribenterna säger att de ser stora problem med detta förslag. De hänvisar till att studier i olika länder visar på att net- toeffekterna på sysselsättningen av likartat stöd är mycket små. Huvuddelen av bidragen förefaller gå till att subventionera anställningar som ändå skulle kommit till stånd. Man säger vidare att problemet "med regeringens förslag är att det är alltför generellt: ett stöd riktat mot dem med enbart några månaders arbetslöshetstid riskerar att placera de långtidsarbets- lösa längst bak i kön". I artikeln får Folkpartiet ett indirekt stöd för för- slaget om att kraftigt stödja nyanställningar för de långtidsarbetslösa. Ekonomerna säger: "Det viktiga är förmodligen inte att snabbt påverka arbetslöshetens nivå utan att i första hand förändra dess sammansätt- ning. På sikt bör det få betydande effekter också på arbetslöshetens omfattning. Vi tror att tiden är knapp. Om de långtidsarbetslösa inte snabbt får in en fot på den reguljära arbetsmarknaden under den pågående konjunkturuppgången, är risken överhängande att detta aldrig kommer att ske." Herr talman! Det har här i kammaren klagats över att arbetsmarknadsministern är frånvarande. Men han har ett sändebud här, och han har ju också varit en flitig skribent i dagspressen de senaste dagarna. Även i dag för han i Dagens Nyheter fram argument för sin proposition. I går skrev han i tidningen Dagen att regeringen nu gör allt som står i dess makt för att vi skall undvika den permanenta massarbetslöshet som Långtidsutredningen har varnat för. Sundström säger att risken att Sverige fastnar i massarbetslöshet är uppenbar och att vi riskerar att få betala ett mycket högt pris för arbetslösheten, både socialt och statsfi- nansiellt. Detta innebär att Anders Sundström har helt rätt i sin analys - hälsa honom det! Men minskningen av arbetslösheten - den började vända nedåt under den förra regeringens tid - håller nu på att komma av sig trots en kraftig konjunkturuppgång. Men självfallet har både arbetsmarknadsministern och regeringen en hög ambition att pressa ned arbetslösheten - det var ju det socialdemokraterna vann valet på. Vad gör då regeringen? Enligt Anders Sundströms tidningsartikel i går skall arbetslösheten bekämpas med en flerstegsraket. Första raketsteget är, sade statsrådet, insatserna i ekonomisk-politiska proposi- tionerna i november, och han gjorde en poäng av att det då fattades beslut om ungdomsintroduktion för långtidsarbetslösa ungdomar i åldern 20-24 år. Men, herr talman, den introduktionen håller ju på att bli en enda stor flopp! AMS-chefen deklarerade vid sitt besök hos oss att han känner stora bekymmer för att denna satsning kommer att gå helt snett. Intressant är också att arbetsmarknadsministern inte med ett ord nämnde de båda "återställare" som haft så ödesdigra konsekvenser när det gäller att begränsa nyanställ- ningar. Det andra och viktigaste steget är programmet En nation i arbete, som presenterades i januari. I den boken berömmer sig regeringen av att nu satsa 42 miljarder på sysselsättning och tillväxtfrämjande åtgärder. Slår man upp boken finner man att regering- en tycker att det har ljusnat för Sverige men ändå konstaterar att arbetslösheten kvarstår. Intressant är att regeringen tar sin utgångspunkt i 1990, då arbets- lösheten under socialdemokratiskt styre sköt i höjden med katapultfart. I boken finns förvisso många självklara men vikti- ga påpekanden. Ett sådant är att arbetslösheten har ett mycket högt pris, ekonomiskt och mänskligt-socialt. Jag är helt ense med regeringen om att detta är viktiga skäl att pressa ned arbetslösheten. Arbetslösheten är också den främsta orsaken till att staten har dåliga finanser. Det stora budgetunder- skottet beror i hög grad på en hög arbetslöshet. Också kommunerna drabbas hårt av att färre arbe- tar och flera är arbetslösa, fortsätter regeringen sin plädering i skriften. Arbetsmarknadsministern talar om att kommunerna beräknas förlora uppemot 8 mil- jarder i skatteintäkter i jämförelse med situationen för några år sedan, främst på grund av arbetslöshet och utbetalning av socialbidrag. Till det kommer planerna från en uppgörelse mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet, som säger sig ha kommit överens om att lägga ytterligare en tung uppgift på kommunerna. De s.k. miljöinsatserna på byggsidan sägs vara ett poli- tiskt faktum, trots att vi ännu inte sett förslaget i nå- gon proposition. Det förutsätts då att ytterligare 2 statliga miljarder - fortfarande ofinansierade - skall adderas med en kostnad som drabbar kommunerna med ytterligare 5-6 miljarder kronor. Tala om dubbla budskap från regeringen till kommunerna om deras ekonomi! Regeringsskriften fortsätter med två scenarier in- för år 2000. Det ena kallar man för den goda cirkeln: människor har arbete, statens finanser saneras och människor känner trygghet och förtröstan. Den andra vägen skulle vara den onda cirkeln: en destruktiv spiral när det gäller ekonomin och en permanent ar- betslöshet. Detta skulle omöjliggöra en sanering av statens finanser. Vad värre är - det skulle ha ett högt socialt och mänskligt pris. Välfärdssamhället skulle vara i gungning ordentligt. Skriften avslutas med hur man får till stånd en ak- tiv näringspolitik, bl.a. genom att främja små och medelstora företag. Socialdemokrater talar numera väl om småföretag - det är ju en trend i tiden. Och mycket av det man säger om vad man skulle satsa på när det gäller kompetens och utveckling av ny tekno- logi, förnyelse och förädling av produkter är alldeles riktigt. Men vad regeringen glömmer eller möjligen "mörkar på" är de eftergifter man har gjort då t.ex. LO tryckt på och krävt sina "återställare". Detta är hindrande kullerstenar som man rullat ut på vägen mot att nå ett näringsliv i balans och en arbetsmark- nad i harmoni. När regeringen sedan sätter sitt hopp till att nya anställningar kommer att få sin avstamp i den särskil- da proposition som vi nu diskuterar uppstår det tvivel, inte bara inom huvuddelen av riksdagens opposition utan långt in i arbetsgivar- och fackföreningsled. Experter och vetenskapsmän har tagit avstånd, och - handen på hjärtat, socialdemokrater här i kammaren - jag tror inte att någon känner sig övertygad om att denna form av nyanställningsstöd skulle hjälpa oss särskilt långt på vägen. Det som regeringen hade hoppats skulle bli ett uppsving ser i stället ut att bli det som förkortningen så träffande illustrerar: ett stort RAS. Om proposition 137 faller skulle det ge utrymme för ett omtänkande som skulle kunna resultera i ett bra förslag för oss att ta ställning till senare i vår, ett för- slag som därtill rent av är finansierat! Vi som yrkar avslag kommer förmodligen att be- skyllas för att inte vilja satsa på de arbetslösa. Men allt talar för att RAS enligt proposition 137 och den röd-gröna uppgörelsen inte kommer att ge någon nyanställning av betydelse, även om man stuvat om litet i detta förslag. Vi tar därför den beskyllningen med ro. Fördelen med ett avslag är att regeringen skulle tvingas att tänka om och återkomma, t.ex. i komplet- teringspropositionen, med åtgärder som skulle kunna leda till mer framgångsrika satsningar på den svenska arbetsmarknaden. Detta är viktigt för samhällseko- nomin och för de enskilda människorna. Jag yrkar bifall till reservation nr 1 i betänkande nr 8. 088849148003 N 2010-01-01 00:00:00 238235 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0964/#anf115