2349208 GI0964 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:64 Onsdagen den 22 februari 1994/95 64 1995-02-22 00:00:00 Utrikespolitisk debatt utrikespolitisk debatt ADD0D601-2012-48BA-BE8E-AC637E00D5D1 10 CARL BILDT (m) m Herr talman! Jag vet inte om det som fru utrikes- ministern sade på slutet var ägnat som ett försök att försvara Pierre Schoris hyllning av Fidel Castro ge- nom att sätta in det i ett helhetssammanhang. Låt mig bara säga att ju mera av helhetsbilden vi tecknar av Socialdemokratins 80-tal, desto värre blir det. Fru utrikesministern säger att det var engagemang. Ja, det var det, men det var enögt och det var haltan- de. När vi hyllade Sacharov och Solsjenitsyn, hyllade ni Fidel Castro och fördömde från denna talarstol dem som vågade tala om demokrati i Sovjetunionen. Det var oneutralt. Vi sysslar inte med antisovjetism, sade Socialdemokratin på den tiden. Jag är glad att tillhöra dem som sysslade med antisovjetism, och jag tycker synd om dem som aldrig gjorde det, för de står där med vanhedern inför historien. Så till strävan efter samförstånd, om den nu finns, och den skall väl finnas. Jag skall ärligt säga att jag efter regeringsskiftet strävade efter kontinuitet och samförstånd i utrikes- och säkerhetspolitiken, för jag tycker att det ligger ett värde i det. Det skall inte dölja debatten, utan den skall finnas i alla fall, men jag gjorde det. Det som därefter inträffade är att Socialdemokra- tin sökte striden. Låt mig säga från denna talarstol att det som skedde i samband med utrikesnämndens sammanträde förra fredagen eller när det nu var - alla utgår ifrån att regeringskansliet medvetet planterade selekterad information ur hemliga handlingar hos journalister, i avsikt att ta inrikespolitiska poäng - det var, fru utrikesminister, en smutsig hantering, som varje regering som menar allvar med utrikes- och säkerhetspolitiken bör hålla sig borta från. Denna smutsiga hantering påverkar också bilden av den från denna debatt dess värre frånvarande statsministern. Så till sakfrågorna om neutraliteten och Sveriges roll. Det är min uppfattning att vi genom medlemska- pet i Europeiska unionen har gått in i en annan tid. Vi har lämnat den gamla neutralitetspolitiken bakom oss. Det är nu det europeiska engagemanget, och där före- ligger en skillnad. Jag säger att i varje konflikt eller krisläge i detta nya Europa är det engagemanget, genom framför allt den Europeiska unionen, också den Europeiska säker- hets- och samarbetsorganisationen och också FN, som är huvudlinjen i Sveriges utrikes- och säkerhetspoli- tik. Vi har en option att i ett yttersta läge, för att värna vårt land från kriget, också välja den folkrättsliga neutraliteten. Men den som säger att den folkrättsliga neutralite- ten är vår huvudlinje har att förklara: Vad betyder det i Bosnien? Jag vägrar acceptera att vi skall vara neu- trala i Bosnien. Och skulle ett hot uppkomma mot de baltiska staternas självständighet, så vill jag gärna säga från denna talarstol: Aldrig mera 1940! Aldrig mera i tysthet acceptera att grannstater och grannfolk ockuperas, att vi är tysta och neutrala i decennier och därefter vägrar att ens erkänna att de var ockuperade. Sänd inte signalen, vare sig till de baltiska länder som behöver vårt stöd eller till de rödbruna revan- schister som alltid kommer att pröva sina möjligheter i Ryssland, att Sverige i ett sådant läge endast och framför allt och i första linjen strävar efter den folk- rättsliga neutraliteten! Det är möjligt att det på denna punkt, som utri- kesministern säger, finns missförstånd om Sveriges linje. Klara då ut dem, men se till att inte hela Sveri- ges utrikespolitik förvandlas till ett stort missförstånd av våra möjligheter och våra uppgifter i det nya Euro- pa. Jag menar att vi har viktiga uppgifter och viktiga möjligheter. Utrikespolitiken är ju inte ett cocktailpar- ty av allmänna åsikter om allting, utan vi måste ha ett antal saker som vi försöker göra. Jag sade inled- ningsvis att det är inte lätt att skriva utrikesdeklaratio- ner, för de blir lätt litet smörgåsbord, men jag saknar i alla fall en fokusering. Jag saknar en uppgift, jag saknar en vision och en mission för Sverige. En viktig sådan, som jag gärna skulle vilja att vi kunde vara ense om, är utvidgningen av den Europe- iska unionen till de centraleuropeiska och de baltiska staterna. Det är en amärkningsvärt svag formulering i utrikesdeklarationen på den punkten. Låt mig ställa en konkret och tydlig fråga till utri- kesministern: Kan vi vara överens om att det är en central uppgift för svensk utrikespolitik, en av de allra viktigaste under de närmaste åren, att arbeta för att de baltiska staterna ges möjligheter till medlemskap i den europeiska unionen inom samma tidsramar och på samma villkor som de centraleuropeiska länderna? Är vi överens om det, finns det ett fokus, en mission och en uppgift, och den tror jag nog kommer att uppfylla åtskilligt av fru utrikesministerns tid. Sedan vill jag bara ge utrikesministern rådet: Håll er borta från smutsig hantering med läckta hemliga handlingar! Det återverkar i grunden ytterst på er egen inte bara in- utan också utrikespolitiska trovärdighet. Och tänk efter vad som är Sveriges uppgifter. Det förgångna kan vi diskutera i andra sammanhang, och det är inte alldeles hedervärt för er det heller. I fram- tiden har vi en uppgift. Frånsäg er inte den, för då är det ju en kastrering av våra möjligheter i det nya Europa. 0622185335615 N 2010-01-01 00:00:00 238130 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0964/#anf10