2349206 GI0962 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:62 Fredagen den 17 februari 1994/95 62 1995-02-17 00:00:00 Svar på interpellation 1994/95:48 om Bretton Woods-institutionerna interpellationsdebatt 9417DB5B-E8C4-4506-B405-4016DAD00A41 28 Finansminister GÖRAN PERSSON (s) s Fru talman! Det sista citatet skall jag be att få, men det finns förstås i protokollet. Man kan ju byta ut Maastricht mot någonting annat. Det är effekt- fullt. Jag gratulerar fru Hambraeus till en elegant sorti ur talarstolen. Birgitta Hambraeus frågade om våra möjligheter att i fortsättningen, efter vårt EU-medlemskap, diskutera sådana här frågor. Jag ser i det samman- hanget ökade möjligheter. Detta är den eviga debatt som vi två har fört vad gäller EU-frågan. Jag ser det som att vi nu får tillgång till ytterli- gare en nivå, där vi kan påverka andra och driva svenska ståndpunkter. Fru Hambraeus ser det som att vi kommer att vara tvungna att fråga Tyskland, Frankrike och andra om lov därför att vi skall upp- träda gemensamt i Europa. Men vänd på det! Om man har den uppfattningen, om man tror på lagtext och traktattext, är det ju på samma sätt för Tysk- land, Frankrike och England, dessa skall ju i så fall också uppträda gemensamt och ta intryck av andra som påverkar den europeiska processen. Lika väl som detta ses som ett hot kan det alltså ses som en möjlighet. Därutöver förutsätter jag naturligtvis att Sveriges röst i världen i internatio- nella organ också i fortsättningen kommer att vara högljudd och att vi också i fortsättningen kommer att tala frispråkigt. Men vi skall ta till oss möjlighe- ten att påverka också i internationella, europeiska organ. Det är inte oviktigt. Kom ihåg att det är en internationell europeisk organisation som Sverige är medlem i! Jag ser fram emot vår kommande interpella- tionsdebatt. Den skall bli spännande. Då skall vi svinga oss upp till de riktiga höjderna, och för- hoppningsvis kommer vi också då att landa i ett latinskt citat på slutet. Jag känner mig styrkt av Eva Zetterbergs spa- rinriktade ryggdunk. Men det är inte bara för att jaga Världsbankens kontor som man skall ha fi- nansministern på plats, utan det avgörande är fram- för allt kontorskostnaderna. Detta är framför allt en angelägenhet för Finansdepartementet därför att Världsbanken och IMF är delar i internationella ekonomiska organisationer som är instrument för att påverka världsekonomins stabilitet. Det är i den meningen icke i första hand en UD-fråga. Det är i den meningen en fråga som direkt har ekonomiska komplikationer för varenda svensk. Att inte se den här kopplingen tycker jag är att smita undan. Att samtidigt nonchalera biståndsas- pekten vore naturligtvis grovt fel. Den ordning vi har valt i Sverige, med huvudansvaret inom Rege- ringskansliet på Finansdepartementet men med gemensam beredning omkring exempelvis bistånds- frågorna, är naturligtvis en ganska ändamålsenlig ordning. Vi tycker att den här ordningen fungerar bra. Vi är i regeringen överens om den, och vi tän- ker hålla fast vid den. Det innebär inte att bistånds- frågorna på så sätt är underskattade. Någon parlamentarisk nämnd tror jag inte på. Vi har utskott och nämnder nog, och det gäller nu att utnyttja dem vi har. I stället tror jag att vi bör satsa mer på folkrörelsearbete utanför riksdagen. Det känns nu mer angeläget, om vi skall lägga ner kraf- ten på att utvidga ansträngningarna på att i Sverige skapa förståelse för den här typen av frågor. 0825004049003 N 2010-01-01 00:00:00 238056 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0962/#anf28