2349206 GI0962 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:62 Fredagen den 17 februari 1994/95 62 1995-02-17 00:00:00 Svar på interpellation 1994/95:48 om Bretton Woods-institutionerna interpellationsdebatt 4C7FB58F-F1E5-4BBB-8DD3-3146A715C9A3 21 Finansminister GÖRAN PERSSON (s) s Fru talman! Först skall jag säga att jag icke har förberett mig på frågan om instruktionen i dag. Jag har förberett mig på Eva Zetterbergs interpellation. Jag svarar gärna på den här frågan vid ett senare tillfälle om jag får möjlighet. Det förs en diskussion om var ansvaret skall lig- ga. Som Kristina Svensson sade är det en regerings- fråga. Det kan tyckas som att man nedvärderar eller underskattar biståndsdimensionen i dessa frågor genom att ha dem liggande hos Finansdepartemen- tet. Så är inte fallet. Det är heller ingen formsak som jag åberopar, Eva Zetterberg, när jag talar om att vi inte skall se över detta. Det är mycket genom- tänkt. I regeringskansliet har vi en gemensam bered- ning. Det finns ett gemensamt, kollektivt ansvar. Det sker icke någon beredning av frågor som rör Världsbanken i de här dimensionerna utan att UD är med. Det är självklart. Det är en ordning som har visat sig fungera bra. Dessutom är Sverige inte ensamt om den. Det är den vanliga ordningen i världen. Man kan också hitta mycket goda motiv för att man har det på det sättet, inte bara att det är så. De goda motiven är att det är jättelika internationel- la ekonomiska aktörer som påverkar stabiliteten i systemen. Man kan bara ta en sådan enkel sak som att räntorna i går steg i Sverige. I dag kanske de också stiger. Vad vet jag? Vad åberopar man som skäl för att räntorna stiger just nu och exempelvis fördyrar boendekostnaderna för vanliga svenska inkomsttagare? Man åberopar krisen i Mexiko, upproret i Chiapas. Där ser ni direkt hur sambanden ser ut. Där finns IMF med, och där kanske också Världsbanken finns med i en annan dimension. Man kan se hur denna internationellt integrerade ekonomi med blixtsnabb hastighet sprider sig över världen. En signal från södra Mexiko slår nästan direkt igenom på hyrorna i Sverige. Om man då inte begriper att Finansdepar- tementets uppgift naturligtvis också är att arbeta internationellt blundar man. Det är alltså ingen tillfällighet att vi har den här ordningen. Den innebär inte att biståndsfrågorna undervärderas. Jag vill påstå att det är tvärtom. Om man så att säga skulle vidta den andra åtgärden skulle man föra biståndsfrågorna litet åt sidan. De skulle hamna vid sidan av de stora ekonomiska besluten. Som finansminister ser jag det som en fördel att biståndsfrågorna finns med i dessa av- vägningar. De skall tas upp parallellt med andra stora strukturfrågor som diskuteras internationellt. Jag kommer precis från ett möte med Världs- banken. Jag var där i förrgår och träffade Världs- bankens ledning och den nordiska representationen. Jag kunde tillsammans med dem diskutera utveck- lingen i Östeuropa och framför allt utvecklingen i Mexico, som jag av naturliga skäl är oerhört intres- serad av just nu. Dagen innan hade jag en över- läggning med Valutafonden. Det är klart att man ser sambanden. Man ser kopplingarna. Om man som finansminister inte är beredd att föra den typen av diskussioner och ta ett sådant ansvar tror jag att Sverige och den svenska finanspolitiken ställer sig vid sidan av internationella möjligheter att påverka. Detta innebär självfallet inte att inte UD är med. Jag kan hålla med Eva Zetterberg om att man - när man tittar på dessa institutioner - inte blir allde- les bländad av deras förmåga att banta sina kontors- lokaler och av den yttre formen. Det finns mycket som jag som svensk känner mig främmande inför. Med bakgrund i folkrörelsearbete och mycket enkla förhållanden känns det ibland litet märkligt. Jag tar inte på något sätt på mig något ansvar för detta, och jag tänker inte försvara det. Vi skall ständigt driva på och försöka pressa ner kostnaderna för administ- rationen och ta bort de yttre svulstiga uttrycken, så att så mycket pengar som möjligt går dit vi verkli- gen vill att de skall gå. Det är självklart. Det finns heller ingen som helst anledning att ha någon annan mening om de punkter som exempel- vis rör hur Världsbanken har uppträtt tidigare. Det finns mycket allvarlig kritik att rikta mot en del projekt, t.ex. på miljöområdet och när det gäller jämställdhetsfrågor. Det finns en lång rad andra synpunkter som man kan ha, sett i ett svenskt per- spektiv. Det har vi också i Sverige. Vi är en av de mest pådrivande och aktiva krafterna i dessa samman- hang. Vi har nått icke föraktliga framgångar. Inte minst det som skedde i Parisklubben nyligen var ett resultat av mångåriga svenska insatser - 2/3- avskrivningen. Nog tycker jag att vi här har anled- ning att se mer på vad som förenar än vad som skiljer. Ingvar Carlsson tar också upp frågor kring inter- nationellt ekonomiskt samarbete i det FN-arbete han har bedrivit och i den rapport han har skrivit - World Trade Organization, Värlsbanken, IMF och FN. Hur skall man samordna detta? Här har vi svenska initiativ, och det pågår en svensk debatt. Det tycker jag är helt i enlighet med vår tradition. Kritiken kan vi vara överens om. Den har jag inga svårigheter att dela. Organisationsfrågan har vi uppenbarligen olika uppfattning om, men jag tycker att det är viktigt att vi har det som vi har det. Jag har svarat på frågan om hur vi jobbar framåt i interpel- lationen. Den specifika fråga som Kristina Svensson ställde kan jag inte svara på i dag, därför att den var jag inte förberedd på. Kom gärna tillbaka till riks- dagen! 0825004049003 N 2010-01-01 00:00:00 238049 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0962/#anf21