2349206 GI0962 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:62 Fredagen den 17 februari 1994/95 62 1995-02-17 00:00:00 Svar på interpellation 1994/95:48 om Bretton Woods-institutionerna interpellationsdebatt 10B31A57-D2B2-44D5-B741-46FD8DC73689 20 KRISTINA SVENSSON (s) s Fru talman! Jag tycker också att det är bra att vi har fått en interpellationsdebatt som rör Världsban- ken och IMF. Men det är viktigt att vi särskiljer de två institutionerna och identifierar vad som är ban- kens roll och vad som är Valutafondens roll. Det är olika roller och olika mandat. Jag tänkte koncentrera mig på Världsbanken i det här sammanhanget. Det handlar om en utveck- lingsbank. Det är inte en bank i traditionell mening. Det är en institution som de ägare, dvs. länder, som fyller på med kapital har inrättat för att stödja en utveckling i de fattiga länderna och i de s.k. nya demokratierna. Detta mandat har formulerats av ägarna och medlemsländerna. Det är viktigt att vi diskuterar just detta här i kammaren och att de billiga lån och investeringar som går genom Världsbanken verkli- gen används på det sätt som mandatet är formulerat, dvs. till att bekämpa fattigdomen i världen. Det är det som det skall handla om. Bankens policy har förändrats. Vi har från nor- disk sida haft inflytande och påverkat bankens in- riktning på ett som jag tycker riktigt sätt. Inriktning- en skall alltså leda till en hållbar utveckling. Det är viktigt att de makroekonomiska åtgärder som ofta förespråkas kompletteras med sociala insatser, dvs. sådant som rör utbildning, hälsa och liknande. Sverige har varit pådrivande när det gäller att NGO:s skall ha insyn i banken. Det är självfallet bra. Nu lyssnar man på NGO:s. I höstas deltog jag i en hearing i Washington som gällde banken. Vi var ett antal parlamentariker från både mottagarländer och givarländer. Den fråga som var mest aktuell var just insynsfrågan. Banken måste tydligare visa att man vill släppa in NGO:s, dvs. enskilda organisa- tioner, att man är öppen för den kritik som har rik- tats. Ledningen uttalar alldeles klart dessa positiva signaler, men det tränger än så länge inte ut på fäl- tet. Tyvärr har nog flera konstaterat det. Granskningspanelen är bra, men den har precis påbörjat sitt arbete. Jag måste nog säga att den var ganska handfallen i den utfrågning som vi hade. Vi frågade alltså ut granskningspanelen också. Banken är den största biståndsgivaren eller bi- ståndsaktören. Man måste tydligt särskilja vilka bankens uppgifter är, vilka FN-systemets uppgifter är och vilka de bilaterala givarnas uppgifter är. Detta kom också klart fram i utfrågningen. Det här är desto viktigare, eftersom vi lever i krympande ekonomier. I varje fall är anslagen till biståndet krympande. Jag har en fråga: Vilken instruktion har Sverige gett när det gäller påfyllnaden av IDA, den sjunde påfyllnad som nu är på gång? Vår instruktion är väldigt viktig. Vilka krav ställer vi? Formulerar vi klart och tydligt att fattigdomsbekämpningen är det primära? För några år sedan fanns det en multilateral ut- redning. Där diskuterade vi ingående bankens roll. Alla i utredningen var kritiska till att Finansdepar- tementet har ansvaret för banken. Vi menade att den är en utvecklingsbank och att det naturliga är att Utrikesdepartementet har ansvaret för utvecklings- bankerna - de är ju flera. Flera talare har fört fram dessa åsikter här. Jag vet att detta inte är någon riksdagsfråga utan en regeringsfråga, men jag vill påminna om vad som stod i den här utredningen. Jag har all respekt för det kunnande som finns inom Finansdepartementet, men i det här samman- hanget handlar det också i väldigt hög grad om ett biståndskunnande. Jag skulle, som sagt, mycket gärna vilja veta någonting om instruktionen. 0235331390700 N 2010-01-01 00:00:00 238048 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0962/#anf20