2349203 GI0959 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:59 Fredagen den 10 februari 1994/95 59 1995-02-10 00:00:00 Allmänpolitisk debatt (forts. från prot. 58) allmänpolitisk debatt F851D3A1-2359-4706-B1C7-4F5922686B21 4 HANS ANDERSSON (v) v Fru talman! Massarbetslösheten har kommit till Sverige. Vi har tappat 600 000 jobb under 90-talet. Långtidsarbetslösheten är i storleksordningen 100 000. Att bekämpa arbetslösheten, att höja syssel- sättningsgraden är det primära målet för den ekono- miska politiken. Det finns möjligheter i en konjunk- turuppgång, men det finns också stora risker. Jag hoppas att vi inte bara skall skylla på varandra partierna emellan i dag. Jag kan hålla med Anne Wibble om att det inte finns några "kvickfix"- lösningar. Det finns inga lätta enkla lösningar. Det skall också arbetsmarknadsministern tänka på. Av de inledande inläggen här står det också klart att det finns en rågång mellan borgerligheten och arbetarrörelsen. Borgerligheten under Bildt och Wibble står för en helt annan linje: försämrade trygg- hetssystem, neddragning av a-kassan, slopande av arbetsrätten - om det blir lättare att sparka folk, blir det kanske flera jobb, en logik som jag inte förstår -, privatisering, ökning av löneskillnader, en massiv sänkning av skatter, särskilt till kapitalägare, passiv väntan på marknadskrafterna samt en försämrad kvali- tet på arbetsmarknadspolitiken. Vidare vill man ha flera praktikjobb och ungdomspraktik, dvs. gratisarbe- te, och flera ALU-jobb. Om Anne Wibble läser vidare i Långtidsutred- ningen skall hon finna hur drastiskt man säger nej till den typen av arbetsmarknadspolitik. Man talar i stället för bättre förmedling, ökad rörlighet och ökad kompe- tens. Det är en politik som vi kan ställa oss bakom när det gäller arbetsmarknadens funktionssätt, om den kompletteras med en effektiv regional politik som gör att hela Sverige kan leva. Borgerligheten drog nytta av arbetslösheten. Människor blev rädda. Facken försvagades. Kapital- ägarna fick större kraft. Detta är en god miljö för den borgerliga världsbilden. För arbetarrörelsen väntar nu några huvuduppgif- ter: sanering av statsfinanserna, flera skall sättas i jobb på rättvis grund, få bort det passiva kontantbi- dragsberoendet och en aktiv arbetslinje i arbetsmark- nadspolitiken. Det betyder, arbetsmarknadsministern, att när vi sanerar statsfinanserna så skall vi vara rädda om våra pengar. Vi måste visa litet budgetdisciplin i arbetet. Det gör man normalt, åtminstone på Finansdeparte- mentet. Arbetsmarknadspolitiken har haft en tung börda att bära. AMS kan inte hantera 6 % av arbetskraften. Det går inte att upprätthålla kvalitet. Sedan får AMS stå i skottgluggen när det görs misstag och när kvalite- ten inte blir tillräckligt hög. Men vad är alternativen? Som finansminister hade inte Anne Wibble en till- räcklig politik, vare sig näringspolitik eller politik för den offentliga sektorn, för att använda skattemedel på ett effektivt sätt. Då blev drösar av människor arbets- lösa. Antingen skall man lämna dessa människor helt vid sidan och föra över dem till socialbidragskön, eller också skall man försöka att ge dem bättre kom- petens och därmed en chans på arbetsmarknaden. Regeringens handlingsplan för arbete är en riktig prioritering, men målet är för lågt satt. Och det måste Anders Sundström ha klart för sig, att om vi 1998 har 6 % öppen arbetslöshet - 10 % öppen arbetslöshet, om man räknar med dem som finns i åtgärder - då är det en katastrof för de arbetslösa, för Sverige och för arbetarrörelsen. Det är helt oacceptabelt, och det är också skälet till att Vänsterpartiet har rest mycket mera offensiva krav och lagt fram förslag om en mycket kraftfullare arbetsmarknadspolitik. Vi kan inte acceptera den höga öppna arbetslösheten. Vi måste hålla i pengarna och säga nej till dåliga förslag. Efter att ha hört den inledande talarrundan vill jag göra några kommentarer. Jag vill fråga Anders Sund- ström hur det är med omdömet och kompassen med tanke på den DN-artikel som man kunde läsa för några veckor sedan. Han tyckte då att Folkpartiet verkade att vara en alldeles utmärkt partner när det gällde att främja sysselsättning och arbetsmarknads- politik på den grund som vi fick mandat för i valet. För mig var det självklart redan då - nu borde det vara självklart för Anders Sundström - vilken väg som bör väljas. Man kan fråga sig vad problemen beror på. Ja, det fanns konjunkturella problem och ekonomiska pro- blem. Ecu-anknytningen var en katastrof. Anne Wibbles åtstramningspolitik i början av perioden var en katastrof. Satsningarna på arbetsmarknadspolitik gjordes för sent. Också den kasinoekonomi på 80- talet som socialdemokraterna bar ett djupt ansvar för var en katastrof. Men det finns också strukturella problem, det är jag övertygad om. Vi har slagit ut mycket produk- tionskapacitet. Vi har fortfarande ett beroende av basnäringarna när det gäller trä, stål och papper som är orimligt - 58 % av nettoexportintäkterna kommer därifrån. Om tio tjugo år måste vi ha en helt annan situa- tion. Vi måste vara inriktade på miljöteknik och kun- skapsintensiv industri. På NUTEK är man alldeles klar över detta. Skall vi göra det jättelyftet krävs det investeringar och kompetensutveckling på ett sätt som vi under många år inte har sett maken till i Sverige. Det är livsfarligt med den tudelade ekonomi som vi har. Vi har en devalveringsboom i exportindustrin, samtidigt som småföretagen på hemmamarknaden praktiskt taget går på tomgång och inte har pengar och därför inte kan anställa. Man säger ofta att arbetsmarknaden står alldeles stilla. Det är inte alls rätt. I en undersökning från Arbetsmarknadsdepartementet hade utredningschefen Wadman tagit fram en serie uppgifter som visar att vi har en mycket god sysselsättning inom privat sektor. Det sprids mycket fördomar för att attackera arbets- marknadspolitiken och den offentliga sektorn. På samma sätt har det framkommit mycket mate- rial av samma slag inom ramen för den arbetsmark- nadspolitiska kommittén. Det är stor dynamik på arbetsmarknaden, det råder inte stillestånd. Det finns strukturella problem. De äldre får inga jobb. De förbigås och diskrimineras. Invandrarna har en förskräcklig situation. Förvärvsfrekvensen för dem har sjunkit till under 40 %. Flera nationaliteter har nästan ingen förvärvsfrekvens. Arbetshandikappade får allt svårare. Regeringen bidrar nu med att stöta ut dem genom att göra kraftfulla inbesparingar just på de arbetshandikappade. Kvinnor finns inom den offentliga sektorn. Där görs neddragningar. Förtidpensionerna är ett av de värsta problemen. Man stöter ut människor när man exploaterat dem, när arbetskraften är utsugen, när människorna är förslitna, när de aldrig fick någon kompetens. Så säger man: Var så god och gå, ta an- svar själv. Du har för hög försäkring, det är för dyrt med förtidspension. Det är så borgerligheten resonerar. 410 000 män- niskor i arbetsför ålder förtidspensionerades, över 600 000 är arbetslösa totalt. Över 1 miljon människor, 25 % av arbetskraften, är utan arbete. Fråga varför vi har statsfinanser i moras! Deltidsarbetslösheten ökar just nu när arbetslöshe- ten sjunker i stort, dock ganska litet. Deltidsarbetslös- heten ökade med 20 %. 145 000 människor, nästan alla kvinnor, är deltidsarbetslösa. Det är ett oerhört stort strukturellt problem. Regionalt har vi också strukturella problem. Dessa strukturella problem hör ihop med den nya arbetsmarknaden. Allt fler jobbar på kort tid. Nä- ringslivet begär hög kompetens. Jag läste i går i Da- gens Nyheter att ny teknik slår ut arbetarna. Präst stöttar avskedade metallare. Civilingenjörer anställs av ABB Relay. Det får väl RAS-stöd för att anställa nya "civilare", medan 135 metallarbetare får gå. De har gjort sitt. De hat stått för svenska exportinkomster och skapat den välfärd som vi alla här är med och äter upp. Nu får de gå. Var finns kompetensutvecklingen? Vänsterpartiet har lagt fram en serie förslag i år som innebär att företagen får ta ansvar, att näringslivet får dela med sig, ta tillbaka något av det sociala ansvar som fak- tiskt fanns förr. Det går utför med den nya strukturen på arbetsmarknaden i dag. Det handlar om rehabilitering av människor för att förhindra förtidspensionering. Det handlar vidare om kompetensutveckling, att inrätta ungdomspraktikant- platser där man får stå för kostnaden. Vi har föreslagit en plats per 50 anställda. Det är ett bra sätt att intro- ducera unga människor i näringslivet vilka ju är vår framtid. Utan produktion står vi oss slätt. Varför alla dessa attacker mot målet arbete åt alla? Anne Wibble citerade SNS-rapporten. Några utländ- ska, amerikanska, forskare har sagt: Det går inte bra för er. Förut sade alla: Oj, vad get går bra för er. Det var innan borgerligheten satt sig i regeringsrummet. Fantastiskt att Sverige har kunnat klara den låga ar- betslösheten! Nu skall alla förklara varför vi har den höga arbetslösheten. Är skälet a-kassan, är det arbets- rätten, är det det faktum att vi inte var med i EU? Man tar det mesta. Man har ett mycket magert material, men man blåser upp det hela och drar sina slutsatser, och så är politikerna där med sina slutsatser. Det finns också det motsatta. I den senaste EFA- rapporten sägs det mycket tydligt att den höga ung- domsarbetslösheten inte bror på systemfel på arbets- marknaden. Den beror på efterfrågeraset. Jag kommer senare att gå igenom våra förslag på arbetsmarknadspolitikens område och sysselsätt- ningspolitiken i stort. Låt mig bara säga: Det är inte till höger som arbetsmarknadsministern har att finna stöd om vi skall kunna ta oss ur krisen i Sverige. 0500463008008 N 2010-01-01 00:00:00 237788 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0959/#anf4