2349202 GI0958 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:58 Torsdagen den 9 februari 1994/95 58 1995-02-09 00:00:00 Allmänpolitisk debatt (forts. från prot. 57) allmänpolitisk debatt B952728D-D305-4C54-B698-427C3C8A8967 7 Socialminister INGELA THALÉN (s) s Herr talman! Låt mig först kommentera några av inläggen här. Sten Svensson tog upp frågan om Sveriges age- rande internationellt när det gäller kampen för ett drogfritt samhälle. Jag vill börja med att säga att Sve- rige i EU och i andra sammanhang har varit utomor- dentligt noga med att visa på den enhällighet som finns i Sveriges riksdag när det gäller kampen mot narkotika på alla nivåer. Vi har också, i de samman- hang där vi haft möjligheter, inför EU:s ministerråd fört fram dessa ståndpunkter. Det har vi gjort både i arbetsgrupper och i själva ministerrådet. Under de kommande åren kommer vi naturligtvis också att föra en sådan kompromisslös kamp. Andreas Carlgren tog upp frågan om arbetslös- hetsförsäkringen och ägnade en stor del av sitt inlägg åt just denna. Kanske kunde mycket av den debatten få återkomma i den debatt som är arrangerad för sys- selsättningsområdet. Jag noterade att Andreas Carlgren ägnade en del av sin uppmärksamhet åt att vi måste skära ned i hushållen, samtidigt som han skarpt kritiserade Socialdemokraternas förslag om att just dra ned på transfereringarna till hushållen. Barbro Westerholm tog upp frågan om hälso- och sjukvården. Jag återkommer alldeles strax till en del synpunkter på detta område. Vidare tog Barbro Wes- terholm bl.a. upp frågan om pensionsåldern och del- tidspensioneringarna. Jag vill då bara påminna Barbro Westerholm om att det är knappt ett år sedan vi ge- mensamt i denna riksdag och i den arbetsgrupp som förberedde detta beslut - både Barbro Westerholm och jag själv var med där - kom överens om att inte generellt höja pensionsåldern. Jag tycker att det är utomordentligt märkligt att Barbro Westerholm åter- kommer till detta nu när vi står inför genomförandet av det principbeslut som riksdagen alldeles nyligen har fattat. Ulla Hoffmann ägnade en stor del av sitt inlägg åt kvinnoperspektivet. På många sätt har jag samma inställning som Ulla Hoffmann. Men jag är litet för- vånad över att Ulla Hoffmann inte mer ägnade sig åt vilken enorm betydelse för kvinnor och kvinnors liv som statsskulden och arbetslösheten har. Kommer vi inte till rätta med den ekonomiska utvecklingen och arbetslösheten är det naturligtvis kvinnorna som drab- bas hårdast. Ragnhild Pohanka tog upp frågan om att vi borde byta kurs. Kanske uppfattade jag det så, att Ragnhild Pohanka inte längre tillägnar den fulla sysselsättning- en betydelsen av mål för den politik som vi bör ha när det gäller människors välfärd. Men i så fall delar jag inte Ragnhild Pohankas generella uppfattning. Chatrine Pålsson var inne på hälso- och sjukvår- den och sade att vi under förra mandatperioden fick en del effektiviseringar och neddragningar. Men det är just de förändringarna och de försämringarna som utgör underlaget för den situation som vi i dag har. Diskussionerna om statsbidrag till kommuner och landsting förstår jag över huvud taget inte - i varje fall inte om Chatrine Pålsson har läst de socialdemo- kratiska budgetförslagen. Herr talman! För oss socialdemokrater är det allra viktigaste att medborgarna skall få tillgång till bra omsorg, vård och utbildning och att de som är mest beroende av samhället - barnen, ungdomarna, de svårast sjuka och de äldre - skall ha vårt gemensam- ma stöd. Regeringen har därför valt att inte skära i statsbidragen till kommuner och landsting. Besparing- arna görs i stället i överföringen till hushållen mot bakgrund av att vi anser att vi bör klara en tid av lägre materiell standard. Men utarmar vi barn- och äldre- omsorgen samt hälso- och sjukvården får det allvarli- ga konsekvenser för människor på både kort och lång sikt. Många landsting och kommuner har redan i dag en kärv ekonomi bl.a. till följd av politiska missgrepp och det faktum att arbetslösheten har minskat skat- teinkomsterna. Resurserna till hälso- och sjukvården och möjlig- heterna för landstingen att klara sina åtaganden är ett ämne som är väl debatterat och uppmärksammat. Sjukvården är hårt pressad på många håll. Hälso- och sjukvårdens andel av våra gemensamma resurser kan inte minska. Främst måste naturligtvis den nödvändi- ga tillväxten i den totala ekonomin få genomslag i hälso- och sjukvården. Problemen inom sjukvården är dock inte bara en fråga om pengar utan också en fråga om sjukvårds- struktur, organisation, arbetsrutiner och ökad flexibili- tet. Här ligger en stor utmaning för de politiska led- ningarna i landstingen. Det kommer att behövas ett ständigt förändringsarbete för att anpassa vården till förändringar i befolkningsstruktur, medicinsk utveck- ling m.m. Hälso- och sjukvårdslagen ger sjukvårdshuvud- männen ansvaret för planeringen av all hälso- och sjukvård, även den som lämnas av annan än landsting och kommuner. Därför måste landstingen också ges möjligheter att ta det fulla ansvaret för hälso- och sjukvårdens kostnader och planering. Rätten för läkare och sjukgymnaster att fritt etab- lera sig på landstingens bekostnad utanför detta pla- neringsansvar går inte att kombinera med hälso- och sjukvårdslagens krav. Därför har den rätten tagits bort. Etableringsfriheten har lett till stora kostnadsök- ningar, men enbart för en del landsting. Husläkarsystemet behöver förändras. Det bygger på en väldigt bra grundtanke, nämligen att alla männi- skor skall ha rätt till en fast läkarkontakt som de själ- va väljer. Men den utformning som husläkarsystemet har fått genom husläkarlagen innebär en onödig och byråkratisk detaljstyrning av landstingens primärvård. Det goda som husläkarsystemet fört med sig är att det har blivit betydligt fler läkare i primärvården. Det är viktigt att medborgarna får behålla dem även om lagen försvinner och att medborgarna får välja en fast läkarkontakt om de vill. Primärvården skall vara en första god kontakt med sjukvården för människorna. Privata läkare kan vara ett mycket bra komplement till den offentligt drivna primärvården. Det är också regeringens uppfattning att kvinnors hälsa bör ägnas särskild uppmärksamhet. Det finns många tecken som tyder på att kvinnor får ett sämre bemötande i sjukvården och att forskningen i hög grad utgår från männens sjukdomar. Förra regeringen tog fram direktiv, och jag har nu tillsatt en särskild utre- dare för att titta närmare på dessa frågor. Herr talman! Flera stora reformer har beslutats av riksdagen och de är nu i inledningsskedet av ett ge- nomförande. De behöver följas upp noggrant. Det gäller psykiatrireformen. Det gäller handikapprefor- men. Men det gäller också äldrereformen, som kräver en viss uppmärksamhet. Psykiatrireformens syfte, att förbättra de psykiskt sjukas livssituation genom att ge kommunerna ett tydligt ansvar, är en oerhört viktig reform. Det har satts av stora ekonomiska resurser för de kommande tre åren för att stötta genomförandet. Detta bör under- lätta. Det är naturligtvis regeringens förhoppning att de avtal som behövs mellan landsting och kommuner inom kort skall vara klara, så att reformen kan börja genomföras. Här vill jag understryka betydelsen av att brukarorganisationerna får ett verkligt inflytande också i kommunerna. Erfarenheterna av äldrereformen är i huvudsak positiva, men det finns problem. Det gäller särskilt brister inom rehabilitering, på hjälpmedelsområdet och i fråga om den medicinska kvaliteten på vissa sjuk- och ålderdomshem. Många äldre visar symtom på demens. Det är vik- tigt att utreda ordentligt för att kunna ställa en säker diagnos och ge rätt behandling. Socialstyrelsen lyfter fram demensområdet dels i ett planerat allmänt råd, dels i ett projekt tillsammans med Äldrecentrum. När det gäller rehabilitering för äldre har rege- ringen i samråd med kommunförbunden avsatt 300 miljoner kronor för att just utveckla rehabliteringsom- rådet.Att skapa goda livsvillkor för människor med funktionshinder är en av de viktigaste uppgifterna för välfärdspolitiken. Nu bereder vi inom regeringskans- liet de delar av Handikapputredningens förslag som är inriktade på generella åtgärder för att öka tillgänglig- heten i vid mening. Trafikområdet tas upp i Samreseutredningen, som kommer att avsluta sitt arbete i juni. Telekommunika- tioner och handikapp tas upp i en proposition i år. I den centrala frågan som rör arbete för funk- tionshindrade har jag samrått med arbetsmarknads- ministern om att låta en snabb åtgärdsinriktad utred- ning analysera vilka metoder som är effektivast för att fler funktionshindrade skall få arbete. Herr talman! Aldrig tidigare har svenska hushåll varit så beroende av bidrag som de är nu. Det handlar främst a-kassa men också om socialbidrag. Arbetslös- heten, och särskilt långtidsarbetslösheten, har tvingat in många hushåll i ett bidragsberoende. De är inte enbart beroende av pengar, utan hela situationen för människorna blir oerhört pressande. För att komma till rätta med dessa allvarliga pro- blem krävs krafttag på många områden. Att minska arbetslösheten är en nyckelfråga. Men också social- tjänsten i kommunerna måste få bättre resurser och tillgång till ett brett register av handlingsalternativ. Regeringen kommer under detta år att lägga fram en proposition som bygger på Socialtjänstkommitténs utredning beträffande socialbidrag. Men jag vill än en gång understryka att det är insatser för flera i arbete som är grundbulten. Herr talman! I arbetslöshetens och den ekonomis- ka krisens spår ser vi hur en rad oroväckande saker händer runt om i landet: - bostadsområden där de flesta vuxna är arbetslösa, - invandrare som inte ens närmar sig möjligheten till ett fast arbete, trots att de söker allt som finns, - unga, som tappar fotfästet och vänder upp och ned på dygnet, skapar egna normer och regler som försvar för sin livssituation, - meningslöst och rått våld mot oskyldiga människor. Detta kan vi naturligtvis aldrig tolerera. Vi kan inte heller acceptera att vi fastnar i en väg in i ett tvåtredjedelssamhälle. Sverige skall vara ett välvärds- samhälle där alla skall få tillgång till ett bra liv på mänskliga och värdiga villkor. Under de gångna åren har utvecklingen gått mycket snabbt. Neddragningarna inom de offentliga sociala trygghetsnäten syns tydligt, främst i storstä- derna. Den medvetna politiska styrningen från offent- ligt driven social omsorg till olika privata alternativ har inte gått spårlöst förbi. Men det sker också andra förändringar i samhället och i vår omvärld, förändringar som kan vara svårare att överblicka. Det gäller t.ex. den ökade internatio- naliseringen, framväxten av ett mångkulturellt sam- hälle, användningen av ny teknik och den snabba utvecklingen på kunskaps- och informationsområdet. För att kunna modernisera välfärden, främja jäm- ställdheten och solidariteten behöver vi bättre kunska- per om dessa förändringar. Inom Socialdepartementet har vi startat att väl- färdsprojekt. Vi skall ta vara på alla de kunskaper som vi redan har om utvecklingen. Vi skall också ta fram kunskap och information, där vi känner att detta sak- nas. Det tänker vi göra på litet olika sätt, genom forskning och kartläggning av hur exempelvis välfär- den har förändrats under de gångna åren. Men vi vill också ha en ordentlig debatt som är öppen och fram- tidsinriktad. Därför lyssnar vi på många olika männi- skor: unga elever, arbetslösa och gamla med lång erfarenhet och visioner om hur det borde vara. Herr talman! I riksdagens debatter lyfter vi fram det som skiljer oss åt. På några områden finns det så skilda principiella utgångspunkter att de inte går att förena, t.ex. om samhället skall grundas på en s.k. grundtrygghet eller på inkomstbortfallsprincipen. Detsamma gäller synen på finansieringen av hälso- och sjukvården. Den svenska välfärden skall enligt min mening byggas på en gemensam skattefinansie- ring och inte på en försäkringslösning. Men jag vill ändå säga att det i flera av de motio- ner som har väckts finns bra synpunkter och förslag om hur vi skall komma tillrätta med problemen i samhället. Herr talman! Riksdagens behandling och denna debatt blir naturligtvis också ett viktigt led i det öppna samtalet om hur vi skall nå det moderna, goda väl- färdssamhället. 0181942435301 N 2010-01-01 00:00:00 237631 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0958/#anf7