2349202 GI0958 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:58 Torsdagen den 9 februari 1994/95 58 1995-02-09 00:00:00 Allmänpolitisk debatt (forts. från prot. 57) allmänpolitisk debatt 53966D5F-82D5-4888-BD4F-CC3BD7B2A8C6 36 Statsrådet ANNA HEDBORG (s) s Fru talman! Den svenska socialpolitiska modellen har vuxit fram under decennier av reformarbete. Ål- derspensioner till alla och barnbidrag utan behovs- prövning har från mitten av 1950-talet kompletterats med inkomstrelaterade förmåner. Hela arbetskraften, men också grupper utanför den ordinarie arbetsmark- naden, omfattas av det allmänna trygghetssystemet. Den svenska modellen syftar också till att ge alla möjlighet att försörja sig. För att det skall vara ett realistiskt alternativ för kvinnorna krävs ett omfattan- de offentligt åtagande när det gäller omsorgen om barnen och de gamla. Det finns åtminstone tre fördelar med den här ty- pen av system. Två handlar om effektivitet och en om rättvisa. För det första ger inkomstrelateringen i sig starka drivkrafter till förvärvsarbete. Ju mer man arbetar, desto bättre blir förmånerna. För det andra ger de allmänna försäkringarna arbetstagarna en möj- lighet att röra sig mellan olika företag utan de hinder och gränser som mera företagsanknutna trygghetssys- tem innebär. Rättvisan stärks om alla är med i samma obligatoriska försäkring. Då kan man ta ett särskilt ansvar för utsatta grupper såsom äldre, handikappade och ensamföräldrar. Strategin har varit lyckosam. Fattigdom och ojämlikhet har hos oss reducerats kanske mer än i något annat västland. Fler kvinnor förvärvsarbetar, men det har också kunnat förenas med ett efter väst- europeiska mått högt födelsetal. Sett i ett internatio- nellt perspektiv har situationen för utsatta grupper också varit gynnsam. Barnen och de gamla har det relativt sett bättre i Sverige än i andra länder. En grupp - de svenska ensamföräldrarna - har intressant nog, jämfört med andra länder, betydligt högre in- komster av egna arbetsinkomster. Deras direkta in- komstberoende av staten är alltså mindre, samtidigt som ensamföräldrarna naturligtvis är mera beroende än någon annan av tillgång till offentligt subventione- rad barnomsorg för att kunna arbeta på marknaden. I ett jämförande perspektiv avviker Sverige också där- för att kvinnorna och barnen inte har ökat sin andel bland de fattiga. Det finns således starka skäl att värna om grun- derna för den svenska socialpolitiken, även när de stora statsfinansiella problemen kräver åtgärder för en sanering av svensk ekonomi. Det är dock helt klart att de nedskärningar som görs är av en sådan storlek att de märks. Det är därför viktigt att alla får vara med och dela på de bördor som en sanering av finanserna kräver. Förändringarna under senare år har gjort framför allt sjukpenningförsäkringen komplicerad med olika typer av ersättningsnivåer för olika perioder. Detta är bakgrunden till regeringens förslag om en allmän ersättningsnivå på 75 % från första dagen till sista. Strävan är att göra socialförsäkringen mera enhetlig och sammanhållen. De förslag som läggs fram skall dessutom utgöra grunden för Sjuk- och arbetsskadebe- redningens fortsatta arbete. Pensionerna påverkas av flera åtgärder i såväl den ekonomisk-politiska propositionen som i budgetpro- positionen. Den stora besparingen består i att basbe- loppet inte indexeras fullt ut efter konsumentprisin- dex. Det finns en underliggande tendens till att pen- sionärskollektivet får en förbättrad ekonomisk ställ- ning som har att göra med att de som nu pensioneras har allt högre pensionspoäng, särskilt jämfört med de äldsta som successivt lämnar systemet. Ovanpå denna underliggande tendens har det till- kommit faktorer som har medfört att de äldres eko- nomiska situation numera är relativt bättre jämfört med dem i förvärvsaktiv ålder. En viktig faktor är att inkomsterna för dem i förvärvsaktiv ålder har minskat i massarbetslöshetens spår. En annan faktor är att höjningen av de kommunala bostadstilläggen tycks ha gynnat de pensionärer som har de lägsta inkomsterna. Varje enskild pensionär har inte fått det bättre. Vissa har förlorat en del i standard genom framför allt justeringarna av indexuppräkningen. Men sammanta- get har ålderspensionärerna och pensionärerna i all- mänhet sedan slutet av 80-talet fått det bättre jämfört med den övriga befolkningen. De pensionärer som har de allra lägsta inkomsterna har också undantagits från ytterligare besparingar i budgetpropositionen. Även barnfamiljerna har fått delta i besparingarna, framför allt genom barnbidraget. Jag beklagar att samtliga borgerliga partier har avböjt att vara med i den familjepolitiska beredningen. Jag beklagar att ni inte ens är beredda att sätta er ner och diskutera olika besparingsalternativ. Jag tror att det skulle ha blivit en bra diskussion. Mest beklagar jag att vi i dag har en borgerlig opposition som inte förmår fatta svåra be- sparingsbeslut utan väljer att smita undan. Efter att ha läst era motioner förstår jag dock att det förmodligen skulle ha blivit svårt för er att sitta i samma bered- ningsgrupp och ha så olika förslag. Det hade blivit alltför uppenbart att borgerlig familjepolitik är en enda röra och spretar åt alla håll. Det strama budgetarbetet syftar till att skapa ut- rymme för satsningar på sysselsättning och tillväxt. På Socialdepartementets område har regeringen pri- oriterat de delar som har med vård och omsorg att göra och som inte tål flera besparingar om alla skall kunna garanteras en god social service. Det finns ett annat viktigt mål med att säkra resur- serna till vård och omsorg som har med själva grun- den för vårt välfärdssystem att göra - med själva arbetet. Om vi inte kan garantera en god omsorg för barnen kan vi rimligen inte förvänta oss att deras föräldrar skall kunna arbeta i den utsträckning som de faktiskt gör. Att förbättra drivkrafterna för arbete är viktigt. Det präglar den reformering av pensionssystemet som nu är under genomförande. Sedan 1990 är rehabilite- ring ett centralt mål för försäkringskassornas arbete med ohälsoförsäkringarna. Syftet med den sjuk- och arbetsskadeberedning som förbereder en reformering av försäkringen på detta område är att ytterligare stärka de rehabiliterande insatserna. Välfärdsstaten syftar till arbete, och den förutsätter arbete för sin finansiering. Regeringen har haft två riktmärken när utgifts- minskningarna har föreslagits. För det första har det gällt att skydda verksamheterna, och för det andra att behålla socialpolitikens generella prägel. Ett av de viktigaste skälen till det är att man genom den gene- rella välfärdspolitiken kan undvika fattigdomsfällor och kraftiga marginaleffekter som gör att stora grup- per låses in i arbetslöshet och bidragsberoende. I många andra länder har stora delar av den vuxna befolkningen blivit utestängda från avlönat arbete, som t.ex. de arbetslösa, de förtidspensionerade och kvinnor med barn. Vi har haft ett av världens högsta arbetskraftsdeltagande. Ett av de absolut viktigaste målen är att vi återigen skall erövra denna position. Den svenska lösningen av hur omsorgsarbetet har organiserats har inneburit att vi valt att betala för det arbete som tidigare har utförts gratis i hemmet. Kvin- nors ställning har stärkts, men också mäns. När svenska familjer tillfrågas om vad som ses som den ideala fördelningen av arbete säger de flesta att både mamma och pappa borde kunna arbeta deltid. Så fungerar det i allmänhet inte. Det är mamma som gör det. Men det är en stor vinst att värderingarna ser ut på det sättet. Då de allra flesta kvinnor säger att de vill arbeta deltid medan barnen är små måste vi göra det eko- nomiskt möjligt. Det kan vi bara göra genom att se till att det finns god barnomsorg till rimliga avgifter och att det inte byggs upp bidragssystem som skapar kraf- tiga marginaleffekter när man sedan vill gå upp i arbetstid. Olika varianter av vårdnadsbidrag, barnkon- ton osv. gör just det långa deltidsarbetet olönsamt. Inkomstprövade barnbidrag har samma sorgliga ef- fekt. Vi måste se det som något positivt att alla små- barnsföräldrar inte är högproduktiva och att deras barnomsorgsplatser inte på kort sikt är lönsamma i någon krass kameral bemärkelse. På litet längre sikt har det en enorm betydelse både för landet, ekonomin och för jämställdheten för kvinnor och män. Genom att föräldrar behåller sin anknytning till arbetsmark- naden under åren med små barn behåller de sin yrkes- kompetens och har mycket bättre möjligheter att få bra arbeten senare när de har möjlighet att satsa mera tid och kraft på arbetet. Genom att välja att skära ned på transfereringarna i stället för på verksamheterna, genom att behålla den generella strukturen på bidragssystemen och genom satsningen på sysselsättningspolitiken kan vi leva upp till de mål som vi anser vara de verkligt viktiga med välfärdsstaten. I stället för att låsa in delar av befolk- ningen i arbetslöshet eller stänga ute folk från arbets- marknaden och in i bidragsberoende skall vi satsa på att ge alla möjligheten att få ett jobb och försörja sig själv. 084783547505 N 2010-01-01 00:00:00 237660 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0958/#anf36