<anforande>
<dok_hangar_id>2349201</dok_hangar_id>
<dok_id>GI0957</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:57 Onsdagen den 8 februari</dok_titel>
<dok_rm>1994/95</dok_rm>
<dok_nummer>57</dok_nummer>
<dok_datum>1995-02-08 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Allmänpolitisk debatt </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>allmänpolitisk debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>126C8B36-ABA2-4A83-B01E-13E2D7FBB3F5</anforande_id>
<anforande_nummer>31</anforande_nummer>
<talare>OLOF JOHANSSON (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>Herr talman! Det är tveklöst på det sättet att hela
finanskrisen hade sina rötter i 80-talets ekonomiska
politik. Detta går inte att resonera bort.
Jag har använt helgerna till att läsa de analyser
som har gjorts i flera avhandlingar av vad som hände.
Det var en felaktig ekonomisk politik och ett felaktigt
handlande i banksektorn som ledde fram till den fi-
nansiella krisen, och starten var mitten av 80-talet.
Här kräver vi återställare, återställare av pengar,
dvs. bankerna skall vara med och betala tillbaka det
stöd som de fick. Om man inte kräver detta, Ingvar
Carlsson och den socialdemokratiska regeringen,
kommer folk i allmänhet att undra: Var finns rättvisan
som ni talar om? Man kan dela ut tiotals miljarder
kronor, men kräver inte tillbaka.
Om Ingvar Carlsson ville redovisa diskussionen
som den fördes under krisnätterna 1992, skulle han
komma ihåg att jag med starka understrykanden kräv-
de att vi skulle ställa krav samtidigt som vi gav en
bankgaranti. Vi måste ställa krav på att pengarna skall
tillbaka. Det ledde till en ajournering av det mötet.
Jag skall inte gå in ytterligare på några detaljer i det
här sammanhanget, men det inflöt i varje fall en for-
mulering i Bankstödsnämndens direktiv och den åter-
finns, som jag sade i mitt huvudanförande, på s. 126 i
bil. 8 till årets budgetproposition. Den borde rimligen
innebära att löftena står fast. Pengarna skall tillbaka.
Det är så rättvisa skapas.
Beträffande rättvisa i övrigt minns Ingvar Carlsson
också att vi drev fram åtskilliga fördelningspolitiskt
riktiga åtgärder när det gällde pengar till kommuner-
na, att grundavdraget urholkades, att reallöneskyddet
avskaffades eller suspenderades och andra åtgärder
som gjorde att höginkomsttagarna fick bära sin del av
bördorna.
Jag fick inte svar på mina tidigare ställda frågor.
Ingvar Carlsson får möjligheten att återkomma till
dem. De gällde bl.a. den tveksamhet som nu har upp-
stått på grund av att en del har börjat mumla om att
det inte går att avveckla kärnkraften så som det var
sagt 1980: 25 år är ekonomisk och teknisk livslängd
för kärnreaktorerna. Avveckling senast 2010. Efter-
som Anders Björck är talman nu vågar jag väl säga att
det fanns en tid när vi hade ett oåterkalleligt beslut om
avveckling 1995/96. Jag hoppas att ingen har glömt
detta.
När det gäller kalkylräntorna för Öresundsbron
vill jag gärna också ha Ingvar Carlssons kommentar.
På Carl Bildt verkar det närmast som om vi inte be-
höver oroa oss för någon Öresundsbro, för dessförin-
nan går den svenska ekonomin under.
I fråga om ungdomspraktiken är jag orolig för de
förändringar som ni gör. 57 000 ungdomar skall alltså
slussas in i ett nytt system före den 1 juli. Hittills har
det bara kommit in 1 500. Det blir inte enkelt. I varje
fall har systemet inte hittills visat att det håller måttet
för att klara denna uppgift. Varför återställare, när det
finns system som har fungerat - även om vi hade varit
gladast om de inte hade behövts.
</anforandetext>
<intressent_id>059100119006</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>237369</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0957/#anf31</protokoll_url_www>
</anforande>
