2349201 GI0957 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:57 Onsdagen den 8 februari 1994/95 57 1995-02-08 00:00:00 Allmänpolitisk debatt allmänpolitisk debatt C6350080-F26D-4830-AFDF-9B96ED2F2317 25 CARL BILDT (m) m Herr talman! Låt mig börja med att ge statsminis- ter Ingvar Carlsson ett både personligt och politiskt råd. Att alldeles försöka att vifta bort vad framståen- de, utländska, internationella och finansiella bedöma- re anser om tillståndet och utvecklingsriktning i Sve- riges ekonomi är lätt att göra i Sveriges riksdag, men det är svårt att göra i verkligheten. Gör man det för mycket, straffar det sig ganska ordentligt. Faktum är att vi nu har en uppgång i näringslivet. Men vi har också en oro när det gäller möjligheterna att klara statsfinanserna på sikt. Den oron har sin grund i att vi har sparat för litet och måste spara mera. Visserligen konstaterades det i den tidigare debatten mellan Lars Leijonborg och Gudrun Schyman att socialdemokratin är ett socialistiskt parti. Men det innebär inte att man måste förfalla till rent stalinistisk historieskrivning av den art som Ingvar Carlsson var ganska nära. Sanningen är ju den att i början av 90-talet dök svensk ekonomi rakt ner. Kjell-Olof Feldt har skrivit digra böcker om haveriet för den tredje vägens eko- nomiska politik. Det var då som vi kom in i det som han kallade för arbetslöshetens stålbad. Det var för- visso tuffa år. Nu är vi på väg rejält uppåt sedan ett till ett och ett halvt år tillbaka. Under de tre år som de parlamentariska förhållan- dena var omvända i denna kammare minns ju alla som inte drabbats av stalinistisk historieskrivning att de politiska debatterna handlade om att bl.a. jag sade att vi måste spara, för annars klarar vi inte skuld och underskott, medan Ingvar Carlsson sade: Slösa mera, spara mindre! Han förordade ökade underskott och därmed ökad skuldsättning, samtidigt som han sade att detta var vägen framåt. Välkommen till sparbastionen, Ingvar Carlsson! Även socialdemokratin har nu insett att utgifter måste ner, och måste ner rejält. Annars klarar vi aldrig detta. Under de fyra månader som Ingvar Carlsson har regerat har han huvudsakligen ägnat sig åt att höja skatter och åt dogmatiska återställare. Det som har skett innebär att man har fört en politik mot företa- gande och mot nya jobb, samtidigt som tomheten, tunnheten och innehållslösheten i den socialdemokra- tiska arbetsmarknads- och sysselsättningspolitiken har visats. Det sades att arbetslösheten skulle ner till 5 % praktiskt taget omgående. Nu har vi fått regeringens egna kalkyler som visar att vi 1998 med jättefina antaganden ligger nästan nere under 10 %. Enligt Långtidsutredningen, som publicerades tidigare i dag, kan det bli aktuellt med 5 % först 2010. Det blir väl med detta som med kärnkraftsavvecklingen, dvs. det blir väl inte så mycket med det heller. Men det är samma tidshorisont som nu gäller för de socialdemo- kratiska löftena vad gäller såväl sysselsättningspoliti- ken som kärnkraftsavvecklingen. Göran Skytte, som Lars Leijonborg har återgett, skildrar väl småföretagarnas förtvivlan över den si- tuation som har uppstått. Nu får de dessutom beskedet av Ingvar Carlsson att AP-fonderna skall börja att köpa aktier i småföretag. Glöm inte löntagarfondsde- batten! Det är ju detta som det återigen handlar om. Tror ni att detta är vägen att göra småföretagarna glada och lyckliga, misstar ni er ännu en gång. Sedan har vi revolten från de rådgivare som Ing- var Carlsson själv har utsett. De säger så här: Enligt vår mening kommer regeringens politik med stor sannolikhet inte att ge den tillväxt som löser proble- men, utan man hamnar ständigt i en situation där problemen blir bestående, där vi lever med arbetslös- heten, där räntorna blir fortsatt höga. Det har Ingvar Carlsson inte kunnat rätta till på fyra månader, men den kurs som han har haft under dessa fyra månader är en kurs som dess värre leder Sverige åt fel håll. 0622185335615 N 2010-01-01 00:00:00 237363 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0957/#anf25