2349201 GI0957 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:57 Onsdagen den 8 februari 1994/95 57 1995-02-08 00:00:00 Allmänpolitisk debatt allmänpolitisk debatt 19BBA325-AD13-4EF3-8321-EC9C69082BDD 23 ALF SVENSSON (kds) kds Fru talman! Trots debatten här i dag vågar jag på- stå att det är en ganska bekväm sist för Socialdemo- kraterna. Det ena oppositionspartiet efter det andra - för att inte säga allihop - skriver i sina motioner att de är beredda att spara. När Ingvar Carlsson, Mona Sahlin och Göran Persson väl lämnade sitt oppositionspolitiska koncept och gick över till att, som i detta budgetsammanhang, använda sig av "den enda vägen" som besparingsvä- gen, kan man i varje fall räkna med att Moderata samlingspartiet finns där som en mycket pålitlig be- sparingskompanjon. Det måste förstås vara svårt för väljarna att förstå eller veta om det är socialdemokratisk politik eller högerpolitik att sänka bidragsnivån, bestämma att ersättningsnivåer i socialförsäkringssystemen skall ned till 75 %, försämra för pensionärer och ta än mer pengar från kommunerna. Det kan inte vara lätt för väljaren att veta om detta är socialdemokratisk politik eller högerpolitik. "Väljarna ville ha en vänsterpolitik" säger Gudrun Schyman gång efter annan. Det kan man säga, men vad är då vänsterpolitik, Gudrun Schyman? Är det vänsterpolitik som ni är med om att stötta och stödja och göra uppgörelser runt, dvs. att sänka, försämra och dra ned? Jag tror i varje fall inte att folk i allmän- het tidigare har kallat det för vänsterpolitik. Jag säger inte detta, fru talman, för att ironisera. Jag säger det enbart för att visa vilka rekyler eller bumerangeffekter socialdemokrater ute i landet nu måste uppleva. De idéer som Socialdemokraterna förkastade under förra mandatperioden återanvänder man nu med råge i regeringsställning. Man kan fak- tiskt tala om ett slags politikens kretslopp. Borgerliga idéer återanvänds av Socialdemokraterna. Vi vet allihop att varken den förra regeringen eller den nuvarande regeringen sparar av någon illvilja. Man gör det för att verkligheten kräver det - för att Sverige inte skött sin ekonomi under 20-25 år. Jag tror att det skulle vara politiskt hälsosamt och debattsanerande om regeringspropositionen och de ekonomisk-politiska motioner som nu lagts fram kun- de få visa människor att Socialdemokraternas opposi- tionspolitik och etiketterande i mångt och mycket bara var ett sprakande spel för galleriet, ett taktiserande för att inbilla folk att inga besparingar var nödvändiga. Vi påstår inte att det är fel att socialdemokrater och moderater nu faller i varandras armar i ett slags sparandets symbios. Vi bara noterar att nedskärningar är nedskärningar vare sig de är skrivna i rött eller blått. Jag tror nog att man ute i samhället, på gator och torg, framför TV-apparater, runt frukostbord och på verkstadsgolv kan acceptera åtstramningar och uthär- da dem, bara man ser att åtstramningarna är någor- lunda rättvisa. Det är inte Socialdemokraternas ned- skärningar. Fru talman! Sverige befinner sig för närvarande i en uppåtgående konjunktur. Exportindustrin sjuder av kraft. Men det gigantiska problemet kvarstår. Många människor upplever sig inte vara efterfrågade. De får inte känna att de behövs. De utsätts inte för förvänt- ningar. Vi måste alla därmed tillsammans se till så att många fler får meningsfulla arbetsuppgifter och får uppleva delaktighet i samhället. Vi måste få fart på kompetensutveckling, locka flera till att skaffa sig ytterligare kunskap osv. Det vore klokt, tror jag, om regeringen kunde ta sig ur sin egen blockering på arbetsmarknadspoliti- kens område. Naturligtvis känns det tungt för social- demokrater, som så gärna vill monopolisera syssel- sättningspolitiken åt sitt parti och som lovade att halvera arbetslösheten och få ned den till 5 % 1995, att nu tillstå att man inte alls klarar detta. Men vinn då en seger över er själva i regeringen! Tillstå att ni inte har någon patentmedicin att ordinera. Likaväl som ni givit upp idéerna om att arbetslöshetsersättningen inte skulle behöva sänkas och likaväl som ni socialdemo- krater nu kan ta initiativ till att sänka ersättningsnivå- er i socialförsäkringarna, likaväl borde ni kunna ta er ur föråldrade föreställningar om arbetsmarknadspoli- tiken. Vi kristdemokrater tycker - hör och häpna - att det vore rimligt med ett slags politikens förbrödring för att se hur vi kan få fram nya riktiga jobb. Men det fordrar att vi tar kol på en rad gamla vanföreställning- ar. Företag måste få göra vinster för att kunna investe- ra och skapa nya jobb. Arbetslagstiftningen måste stå på nyanställandets sida. Tjänstesektorn måste släppas loss och få skapa arbete. Det riskvilliga kapitalet får inte diskrimineras, och uppfinningar och innovationer måste tas till vara. Fru talman! Under valrörelsen talade Ingvar Carlsson om sin egen barndom och om hur knapert och slitsamt barnfamiljer hade det då. Det var berät- telser som många kände igen sig i och som många, tror jag, tog till sig. Det var berättelser från en tid som ingen vill ha tillbaka. När vi nu läser den socialdemokratiska regering- ens budget kan vi inte bli annat än förvånade. Jag har själv grubblat och undrat, och jag måste få fråga Ing- var Carlsson: Hur kan det komma sig att ni lägger så tunga bördor på barnfamiljerna? Det stämmer inte alls med berättelserna från valrörelsen då ni lovade att skona de ekonomiskt svaga grupperna. Nu kommer er politik att driva flerbarnsfamiljer till socialen, som det brukar heta. Detta måste väl ändå upplevas smärtsamt för en socialdemokratisk regering. Fru talman! Det är vår bestämda uppfattning att flerbarnstilläggen måste tillbaka till den nivå som rådde innan ni socialdemokrater tog regeringsmakten. För oss kristdemokrater kommer det aldrig att va- ra något annat än självklart att föräldrar skall kunna välja den omsorgsform som de anser vara bäst för det egna eller de egna barnen. Är det inte, fru talman, mycket märkligt att det skall behöva sägas i vårt land, i en demokrati som vår? Föräldrarna, som är experter på sina barn, skall betros av Sveriges riksdag och regering att få välja just den omsorgsform som de tror, är övertygade om och har resonerat sig fram till är den bästa omsorgsformen för det finaste de har - barnen. Nu har ni, med hjälp av barnomsorgslagen, försatt föräldrar och kommuner i en mycket brydsam och ekonomiskt påfrestande situation. Barnomsorgs- lagen kostar kommunerna 5 miljarder, säger man på Kommunförbundet. Den kostnaden nämner ni social- demokrater aldrig med ett kommatecken. Glöm heller inte att ni socialdemokrater försökte jaga livet ur oss kristdemokrater för att vi var med om en besparing på något över 3 miljarder på kommuner- na, när ni nu själva skall ta av kommunerna bortemot 20 miljarder utan att darra på manschetterna. Jag säger det igen: För oss kristdemokrater är det en ideo- logisk självklarhet att värdera familjens och föräld- rarnas förmåga att välja och besluta. För oss är det också viktigt att nu, när ekonomin fordrar besparingar, på något sätt behovspröva barn- bidraget. Vi har alltid försvarat det generella barnbi- draget. Men skall barnfamiljer nu uppleva något slags rättvisa, så är det nödvändigt, tror vi, att besparingar- na på barnbidraget inte går ut över de barnfamiljer som i dag lever på marginalen. När det gäller behandlingen av de ekonomiskt sämst ställda pensionärerna känner vi heller inte igen socialdemokraterna. Man undrar vad som har tagit åt er. Vi är många som kommer ihåg socialdemokrater- nas tal om att bära varandras bördor. Ni hade faktiskt en hel kampanj om detta, i tidning efter tidning, där ni citerade orden "bära varandras bördor". Men hur kan ni då, Ingvar Carlsson, behandla de äldre på det sätt som nu föreslås i budgeten? Överge era idéer som innebär att pensionärer med små inkomster drabbas. Gör det, Ingvar Carlsson! Överge de idéerna och låt de ekonomiskt sämst ställda pensionärerna skonas från era hårda neddragningar. Fru talman! Svenska staten har en gigantisk skuld. Budgetunderskotten är förskräckande. De här debatt- dagarna i riksdagen kommer inte minst att handla om hur vi skall få stopp på skuldutvecklingen. Det är en nödvändighet, anser vi kristdemokrater, att vi alla är med och tar ett ansvar. Men för oss kristdemokrater är det också angeläget att få stopp på utvecklingen av miljöskulden. Det verkar nästan som om ni i regering- en har lämnat över miljöfrågorna till Finansdeparte- mentet och fogligt finner er i att miljöskulden noncha- leras. Vi kristdemokrater tycker, som det har sagts från annat håll tidigare, att skatteväxlingen för miljön skall påbörjas nu. Inför en avfallsskatt och ta de pengarna till att sänka arbetsgivaravgifter. Satsa också en del av de pengarna på ytterligare insatser för att rädda Östersjön och en del på att kalka försurade landskap och på eftersatt miljöforskning. Fru talman! Välfärd handlar om pengar, om att socialförsäkringssystemen fungerar, om att vi männi- skor har det materiellt acceptabelt. Men välfärd handlar verkligen också om att få andas ren luft, dricka rent vatten och äta mat som gör skäl för be- teckningen livsmedel. Vi vet ju alltför väl att lycka och trivsel inte står i någon absolut relation till bank- konton eller lönekuvert. Men frågan är allt om den insikten tillräckligt speglas i våra debatter och vår opinionsbildning. Fru talman! Är det inte så att vi politiker borde, mer än vad som ofta hittills varit fallet, bilda opinion för de goda idealen? För oss kristdemokrater är det en självklarhet, som ni vet, att ivra för att skolan skall ge eleverna motivation att söka det som är rätt och sant, att de etiska värderingar som står för det demokratis- ka människovärdet och för respekt och omtanke om medmänniskan skall genomsyra undervisningen. Är det inte vår uppgift, som politiker, att visa på fram- tidsvisioner? Framtidsvisioner handlar om en hel världs situation. För oss kristdemokrater kan aldrig u- länderna, de globala rättvisefrågorna skjutas åt sidan. Och vi begriper inte hur ni socialdemokrater kan dra ner på omtanken om jordens allra fattigaste. För oss är fred och frihet, engagemang för medmänniskor och initiativ för att värna miljöer en ideologisk självklar- het. Fru talman! Vår svenska demokratiska debatt be- höver vitaliseras. Ointresset för politik och politiker får inte rota sig ännu djupare. Varje människa måste få känna respekt för sin integritet. Därför är kraven på jämställdhet de självklaraste krav i världen för alla som står upp för demokratins människovärde. Därför måste vi alla få uppleva att det går att påverka den egna situationen och ta ansvar för medmänniskors. Jag tror inte på en framtid fylld med politiskt förmyn- deri. Jag nämnde jämställdhet. Jag kan gärna säga att vi kristdemokrater inte har varit så bra som vi ville och borde vara. Men jag lovar att vi skall engagera oss mycket mer framöver i de frågorna. Fru talman! Vi får inte glömma att bakom allt tal om miljarder och paragrafer, bakom finansplanens många diagram, finns den lilla människan, och till den lilla människan bör vi allt räkna oss allihop. Det är därför vi kristdemokrater så mycket talar om de små nära miljöerna, om familjemiljöns oersättliga roll och om individens okränkbara värde. Den politiska debat- ten måste också rymma insikten om att det inte hjäl- per en människa om hon vinner hela världen men förlorar sig själv. Fru talman! När tidningarna slår upp rubriker om att kroniska cancerpatienter inte kan få behålla en sängplats och få önskad vård, när det påstås att lång- vårdssjuka får stoppa i sig lugnande tabletter för att personalen inte hinner bry sig om dem, när talesmän för läkarkåren börjar orda om att man nog måste börja prioritera inom vården och satsa på de samhällseko- nomiskt lönsamma - då passar det inte att någon av oss ordar om välfärd. Då får det inte handla om att den ene skall slå den andre i huvudet med motionslun- tor och självberöm. Då tycker jag att vi allihop, obe- roende av partitillhörighet eller blocktillhörighet, rätt och slätt skall tillstå att prioriteringarna är fel, att talet om välfärdssamhälle inte bara haltar utan håller på att övergå i cynism för en del. Fru talman! Är det kanske så att en ekonomisk- politisk debatt mer borde rymma inslag av det ovär- derliga? När ensamheten, som är ett av vårt lands största sociala problem, plågar, så är det den rikedom som gemenskap ger som eftertraktas. Innehållet i propositioner eller ekonomisk-politiska motioner kan då te sig långt borta. När barnmisshandeln ökar och när tidningssidor fylls av våld och otrygghet, då är det något slags motkraft som fordras. Då är det de värden som står för trygghet och respekt för medmänniskan vi söker. Det etiskt neutrala samhället kan aldrig bli något välfärdssamhälle. Fru talman! Jag tror inte att kommunen kan vara mamma och staten pappa. Jag är övertygad om att vi måste bli mer medborgare, lära oss och varandra att det är vi människor som tillsammans skapar välfär- den. Jag tycker att vi skall fråga oss: Var gick det snett? När kom rättighetskraven att helt överskugga våra skyldigheter? När började vi inbilla oss att sam- hället klarar sig utan idealitet? Om politiska partier, om fackföreningsrörelser, om alla dessa oumbärliga folkrörelser, om kyrkor och samfund, om lärarkolleger och elevgrupper, om famil- jer och släktrelationer inriktade sig på att skapa vär- me, trygghet, bry sig om - skulle då våldsdebatten mojna, skulle intresset för vanvettiga videofilmer avta? Ja, jag tror det. Skulle ensamhet och tristess släppa greppet om medmänniskor? Det tror jag också. Fru talman! Den ekonomisk-politiska debatten kan inte fylla medborgarnas vardag med livskvalitet. Men jag vet att besluten här i kammaren kan skapa goda förutsättningar. Det är för att skapa de förutsättning- arna vi kristdemokrater vill engagera oss, väl medvet- na om att det fordras något mer än enbart exercis om kronor och ören. 0739780276601 N 2010-01-01 00:00:00 237361 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0957/#anf23