2349201 GI0957 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:57 Onsdagen den 8 februari 1994/95 57 1995-02-08 00:00:00 Allmänpolitisk debatt allmänpolitisk debatt DCF67A66-094A-403D-A877-44980EDF33A8 18 MARIANNE SAMUELSSON (mp) mp Fru talman! Nyligen träffade jag en kvinna som arbetar inom vården, på en kirurgavdelning vid ett av våra sjukhus. Avdelningen är en s.k. resultatenhet, vilket innebär att det ekonomiska resultatet måste motsvara arbetsgivarens krav, medan kvalitet och andra mänskliga aspekter inte är lika viktiga. Hon berättade att hon under ganska lång tid varit arbetslös. Hon var mycket glad för att hon nu hade fått jobb igen som undersköterska, men hon var sam- tidigt mycket pressad av den arbetssituation som rådde på sjukhuset. Hon sade att det finns dagar då hon tar upp de sista patienterna strax före lunch. Det finns också dagar när hon själv inte hinner gå och äta lunch, eftersom det är en hel del att göra innan hon tvingas lägga de första patienterna igen. Det finns också dagar när hon gör flera timmar övertid som hon inte vågar sätta upp, eftersom hon var rädd för att resultatenhetens budget då skulle spricka och att i så fall kanske hon själv skulle mista jobbet. Visserligen, sade hon, har hon 80 % av lönen när hon är arbetslös, men för henne var ändå jobbet, att vara betydelsefull och att ha ett arbete att gå till, något så viktigt att hon struntade i att hon fick jobba mer än hon skulle, bara hon fick behålla sitt arbete. För landstinget var detta naturligtvis lönsamt, men samhällsekonomiskt måste man fundera över om det här verkligen är lönsamt. Framför allt måste man fundera över om det är lönsamt att människor som behövs inom vård, omsorg och skola går arbetslösa med 80 % av sin lön, människor som är utbildade för och kunniga på sitt arbetsområde. Kan det vara sam- hällsekonomiskt lönsamt? De som blir kvar i vården är oftast sjuksköterskor, som slits mellan den medicinska insatsen och tiden för omvårdnad och som också skall göra det jobb som tidigare undersköterskorna gjorde. Hos mig biter sig bilden av den bortrationaliserade undersköterskan fast - hon som egentligen behövs i vården men som på grund av att inte vården, men däremot samhället, anses ha råd att betala för henne inte behöver göra något. Jag tycker att det är helt orimligt att vi i Sveri- ge i dag skall ha en sådan situation. Det är orimligt att kommuner och landsting inte skall kunna anställa vårdutbildade människor samtidigt som vi vet att vården är något som vi svenskar sätter mycket högt när vi anger våra prioriteringar av vad som är viktigt. Vi i Miljöpartiet tycker att en del av de pengar som i dag går till att betala för arbetslösheten skall användas för att personalen skall få göra det jobb som den vill göra och är bra på och som dessutom behöver bli gjort. Vi kvinnor, de unga och låginkomsttagarna känner inte längre igen socialdemokratin. Den sociala sned- fördelningen av besparingarna i regeringens budget är både påtaglig och skrämmande. Vi är ense med rege- ringen om att det måste sparas, men besparingarna måste ske på ett rättvist sätt. Det går att åstadkomma detta. Det förväntas att socialdemokraterna skall göra det, och vi är villiga att ta upp en diskussion med regeringen om mera rättvisa besparingar. Regeringen föreslår sänkningar av barnbidragen och av ersättningarna i föräldraförsäkring och sjukför- säkring. Samtliga dessa nedskärningar trycker ut låg- inkomsttagarna från marknaden. Kvinnorna, barnen, de sjuka, de arbetslösa och låginkomsttagarna, varav de flesta är kvinnor, till stor del kvinnor med hög utbildning och deltidsarbete, förlorar i köpkraft. De som använder sina inkomster för att konsumera får mindre att röra sig med. Vi har fått rapporter om att kostnaderna för bostadsbidrag har ökat med 2 miljar- der. Med socialdemokraternas sparmodell kommer kostnaderna att öka ytterligare både för bostadsbidrag och för socialbidrag. Vi i Miljöpartiet frågar oss varför socialdemokra- terna väljer att fortsätta på den här vägen, den väg som den borgerliga regeringen slog in på under sin mandatperiod och som väljarna uppenbarligen inte gillade, varför det parti som av tradition värnat om de svagare nu väljer att ta ut en stor del av besparingarna just på den gruppen. Det jäser av förklarliga skäl i s- leden. Det jäser också bland vanligt folk utanför den s.k. rörelsen. Människor som redan i dag lever på marginalen kommer att få det mycket besvärligt med regeringens budgetförslag. Jag fick ett öppet mandat, sade Göran Persson. Räcker det som förklaring? Varför, Ingvar Carlsson, har socialdemokratin valt modellen att spara på de fattigaste i vårt samhälle? Miljöpartiet anser att det går att spara på ett mer rättvist sätt. Besparingarna får inte innebära att vi flyttar kostnaderna från stat till kommun - då har vi inte vunnit något samhällseko- nomiskt. Miljöpartiet de gröna sympatiserar med tanken att de lägst avlönade - kvinnor, barn, sjuka och handi- kappade - skall få samma rätt till välfärd som de starka, friska och heltidsarbetande männen. Miljöpar- tiet de gröna anser att människor med låga inkomster skall undantas från besparingar. De skall skyddas mot nedskärningarna så att de kan upprätthålla eller kan- ske t.o.m. öka sin konsumtion. Det skulle påverka arbetslösheten och minska budgetunderskottet. Fru talman! Miljöpartiet de gröna vill ha en mo- dell för alla socialförsäkringar, inklusive arbetslöshet- sersättningen, som bygger på ett brutet tak. För in- komsterna under 144 000 kr per år får individen 80 % i ersättning. För den inkomstdel som ligger över 144 000 kr och upp till taket på 7,5 basbelopp blir ersättningen 40 %. Det betyder konkret att alla som tjänar under 13 900 kr per månad tjänar på vårt för- slag, jämfört med regeringens. Det handlar om ca två tredjedelar av inkomsttagarna. Vårt förslag ger mer åt dem som har det sämst, och det sparar pengar åt staten. Besparingen är 6,6 miljarder kronor. Miljöpartiet de gröna har också sagt nej till sänkt barnbidrag. Vi vill i stället höja barnbidraget med 250 kr per månad, och sedan vill vi beskatta det. I praktiken betyder det att föräldrar med låg eller ingen inkomst får högre barnbidrag, föräldrar med hög inkomst får lägre. Vi tror att det är ett förslag som har stöd bland vanligt folk. Det är lättare att acceptera att de som har litet får behålla mer än att alla skall förlora lika mycket. Vårt förslag innebär också en besparing på ca 2 miljarder. Socialdemokraternas omsvängning när det gäller välfärdspolitiken är olycklig så länge det drabbar dem som har det sämst. Å andra sidan kan ju detta öppna för en diskussion och dialog med andra partier. Mil- jöpartiet de gröna är berett att diskutera förändringar i socialförsäkringssystemet som gör att de allra fattigas- te får mer kvar, medan de som har det bäst får behålla mindre. Vi ser därför fram emot arbetet i den nytillsat- ta arbetsgruppen som skall se över just familjepoliti- ken. Fru talman! Vi kvinnor har mycket stort behov av en fungerande offentlig sektor, inte bara för att den i stor utsträckning utgör vår arbetsplats. Den är också en förutsättning för att vi skall kunna ha ett arbete. I dag saknas det barnomsorgsplatser i 115 av kommunerna. Dessa kommuner kan då inte leva upp till barnomsorgslagen. Det innebär i sin tur att kvin- nor inte har möjlighet att arbeta. Grunden för vår jämställdhet, kvinnans ekonomiska oberoende, hotas. Detta är också en anledning till att vi måste kom- ma till rätta med den höga arbetslösheten. Miljöpartiet de gröna har olika lösningar. En av de viktigaste åt- gärderna är sänkt arbetstid. Om vi sänker arbetstiden med fem timmar per vecka redan i höst och delar på jobben, kan vi under mandatperioden skapa ca 100 000 nya jobb. Därför bör Arbetstidskommit- téns arbete skyndas på. Miljöpartiet vill att arbetstiden skall sänkas, och vi är inte ensamma. Såväl Socialdemokraternas som mittenpartiernas kvinnoförbund har sex timmars ar- betsdag på sina program, liksom Vänsterpartiet. Det är ganska självklart, eftersom en sänkt arbetstid gyn- nar kvinnor och därmed jämställdheten. I dag arbetar många kvinnor på deltid. Om också mannen jobbade mindre, kan han ta större del av hemarbetet. Sänkningen av arbetstiden ger fler jobb och ger en ökad livskvalitet. Balansen i samhället ökar, och in- dividen mår bättre. Ökad fritid ger plats för mer ge- menskap, barn och familj. Det ökar också möjlighe- terna för eget arbete, reparationer, odlingar, hantverk och annat som många drömmer om att få hinna med. Bara det kommer många att uppleva som en väl- färdsvinst. Kortare arbetstid ger färre arbetsskador. Stress och förslitningsskador minskar. Projekt med sänkt arbetstid i bl.a. Kiruna visar att sjukfrånvaron minskar med sex timmars arbetsdag för alla. Fru talman! Miljöpartiet har gjort en uppgörelse med regeringen. Vi har fått igenom 2 miljarder till allergisanering av skolor, daghem och bostäder, ett vallöfte som vi infriat. Vi tycker att vi har fått en bra uppgörelse. Vi har fått igenom en del av vår politik. Vi har naturligtvis inte fått igenom all vår politik, eftersom det inte är vi som sitter i regeringen och eftersom det är Socialde- mokraterna som är vågmästare i sin regeringsställ- ning. Men vi är självklart villiga att fortsätta dialogen för att uppnå bra politiska beslut. Med det här beslutet har Miljöpartiet kommit in i bastun, sade Olof Johansson - eller var det solariet? Åtminstone var det något varmt, kanske en energikäl- la som vi kan använda framöver. I alla fall känner vi att vi får mer energi ju mer vi är med och påverkar, eftersom det är vår roll i politiken. Några har påstått att det är första gången vi påver- kat politiskt. Det är dock inte sant. Den största påver- kan vi som parti har gjort är naturligtvis när partiet bildades, när vi bildade Miljöpartiet och tryckte på i miljöfrågorna. Utan Miljöpartiet i svensk politik hade miljöfrågorna legat långt bakom. Vi har fått upp mil- jöfrågorna på dagordningen. Det är att på allvar på- verka samhällsutvecklingen. 0900533740700 N 2010-01-01 00:00:00 237356 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0957/#anf18