<anforande>
<dok_hangar_id>2349197</dok_hangar_id>
<dok_id>GI0953</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:53 Torsdagen den 19 januari</dok_titel>
<dok_rm>1994/95</dok_rm>
<dok_nummer>53</dok_nummer>
<dok_datum>1995-01-19 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Muntliga frågor till regeringen </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>11FA84ED-821B-4FB5-B763-455D9BEA9FC8</anforande_id>
<anforande_nummer>64</anforande_nummer>
<talare>Finansminister GÖRAN PERSSON (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag har två synpunkter på frågan. Den
totala avvägningen av kommunernas ekonomi görs i
kompletteringspropositionen efter överläggningar
med kommun- och landstingsförbund. Vi kommer
tillbaka till den diskussionen.
De åtgärder vi nu tvingas vidta därför att vi är i en
statsfinansiell kris innebär för många människor en
utomordentligt svår situation. Det känns i många
svenska hushåll. Vi kommer inte förbi en sådan situa-
tion.
Om det är så, vilket vi också tror, att den politik vi
nu bedriver leder till en ökad sysselsättning, blir de
totala effekterna av regeringens åtgärder av sådant
slag att vi inte skall behöva se en ökad belastning på
kommunernas socialbyråer.
Den absolut avgörande frågan i sammanhanget är
alltså följande: Om fler människor får jobb och sätts i
arbete kommer fler att försörja sig. Om inte det inträf-
far, utan det bara blir nedskärningar, inträffar situa-
tionen att fler tvingas leva på socialbidrag. Det är
självfallet inte regeringens avsikt.
</anforandetext>
<intressent_id>0825004049003</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>237166</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0953/#anf64</protokoll_url_www>
</anforande>
