2349197 GI0953 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:53 Torsdagen den 19 januari 1994/95 53 1995-01-19 00:00:00 Svar på interpellation 1994/95:42 om föreningslivets lotteri- och spelverksamhet interpellationsdebatt E2209F98-1350-4C8E-A36E-EEACD406B123 25 STIG BERTILSSON (m) m Herr talman! Som framgår av den allmänna debat- ten har spel- och lotterifrågorna fått en allt större betydelse för idrotten. Det är min förhoppning att civilministern har både förmåga och möjlighet att i konkreta handlingar bidra till att skapa förutsättningar för att intäkterna för föreningslivet skall kunna öka från det här området. Tyvärr ges inte i dagens svar något som helst besked i den riktningen. Det är en besvikelse. Jag vill ändå ge civilministern litet historik om vad som har hänt. Idrotten hade under hela 80-talet, när vi hade so- cialdemokratiska regeringar, en kraftig tillbakagång på sin traditionellt mycket starka finansieringsmark- nad, nämligen spel och lotterier. De statliga bolagen fick utvecklas, och de växte, agerade skickligt. Vi moderater insåg problemen och drev motionskrav år efter år på att idrotten skulle få ökade möjligheter att skaffa sig intäkter på den här marknaden. Men social- demokraterna var minst sagt ljumma. Man satsade i stället på bidragsgivning. Hur farligt det är ser vi inte minst i dag när också socialdemokraterna skär i an- slagen till de ideella organisationerna och idrotten. Sedan fick vi en borgerlig regering 1981. Då bör- jade saker och ting faktiskt hända som uppfattades som mycket positiva. Lotteriutredningen lade i full enighet fram flera förslag. Bingoskatten avskaffades. Det betydde 50-70 miljoner kronor i ökade intäkter för det svenska föreningslivet. Bingolotto växte fram. Det var förvisso inte efter något politiskt initiativ, men framför allt såg vi politiker till att inte lägga hinder i vägen eller komma med statliga motåtgärder. Vi fick en ny lotterilag, som mottogs mycket positivt. Vi fick med den beslut om att värdeautomaters över- skott skall gå till folkrörelserna. Framför allt fattades beslut i riksdagen om att regeringen skulle sälja Tip- stjänst till det svenska föreningslivet. Det såg alltså väldigt bra ut, och det är ingen tve- kan om att det fanns en betydande tillförsikt hos idrot- ten i situationen våren 1994. Så fick vi en ny regering. Vad hände? På det här området kan man tala om närmast kaos. Det började med att olika regeringsföreträdare gick ut och talade om att Tipstjänstförsäljningen inte blir av. Det fanns olika argument för det. Finansministern, som vi tidi- gare i dag har hört med en icke obetydlig självsäker- het uttala sig i andra frågor, konstaterade att man inte hade råd med det. Han hade uppenbarligen - det är min enda reaktion - inte satt sig in i förslagets egent- liga betydelse. Det har fortfarande inte kommit några definitiva besked i frågan. I stället fick vi se hur Tip- stjänst började konkurrera med Bingolotto. Då sade de annars så självsäkra socialdemokratiska statsråden att här kan vi inte agera därför att det vore ministerstyre osv. Självklart hade det, herr talman, inte varit det. Vad vi fått se är hur en skicklig verksledning på Tip- stjänst arbetade för att utveckla sitt bolag, medan ägaren inte alls brydde sig om att agera vare sig i styrelse eller på annat sätt. Värdeautomaterna, som vi fattade ett beslut om, har hamnat i ett vakuum. Ingen vet egentligen i dag vad som kommer att hända. Alla undrar. Dessutom har civilministern spätt på med att genom regerings- beslut och muntligt i kammaren göra uttalanden som gör att lottförsäljningsautomaterna står stilla en efter en. Allt fler av de lottförsäljningsautomater som ger idrotten och föreningslivet i övrigt inkomster står nu stilla därför att det har uppstått en situation som minst sagt är oklar. Vad gör regeringen när den väl samlas efter några månader? Jo, då meddelar civilministern att man skall utreda detta, utreda frågan om lottförsäljningsautoma- terna som ju, det vill jag säga till civilministern, kart- lades i betydande grad i Lotteriutredningen och i det arbete som föregick den nya lotterilagen. Man vill återigen utreda spelmarknaden, säger man. Den spontana känslan efter civilministerns så in- nehållslösa svar är att frågan i interpellationen kvar- står. Jag skall be att få utveckla den litet för att kanske kunna få svar och slippa känna det jag kände efter att ha läst svaret: Vad göras skall är allaredan gjort. Vilka är regeringens intentioner här? Får den po- sitiva trend som uppstod under de borgerliga rege- ringsåren när det gäller spelmarknaden för förenings- livet fortsätta? Tillåter och accepterar ni det? Accep- terar ni att de ideella föreningarna får växa på spel- marknaden? Då menar jag också i relativa tal. Det är en viktig fråga. Hur ser civilministern på att idrotten själv får en möjlighet att agera på spel- och lotterimarknaden? En sak är att få del av överskottet, en annan att själv få utveckla kompetens och agera på denna marknad. Jag har uppfattat det så - jag skulle vilja höra civilminis- terns uppfattning - att man inom idrotten är mycket mån om att få en möjlighet att själv vara verksam på denna marknad för att inte enbart behöva vara bero- ende av ett överskott som andra skapat. 0893605406218 N 2010-01-01 00:00:00 237127 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0953/#anf25