2349194 GI0950 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:50 Torsdagen den 12 januari 1994/95 50 1995-01-12 00:00:00 Svar på interpellation 1994/95:37 om regeringens syn på privatiseringar m.m. interpellationsdebatt 4904947A-D50C-486B-914C-B8520650963B 37 Näringsminister STEN HECKSCHER (s) s Fru talman! Den regering som jag är med i är en samförståndsregering som hela tiden försöker lyssna och som söker bredast möjliga samförstånd. Men det får inte undanskymma att Per Westerberg och Sten Tolgfors å ena sidan och jag å andra sidan har olika grundsyn på det här problemet. Det är alldeles klart. Den tidigare regeringen, och inte minst den mode- rata delen av den, ansåg - och det må den ju anse - att statligt ägande i princip inte skall förekomma och att det är av ondo. Det har ju framkommit här i dag ock- så. Den här regeringen har en annan syn på detta. Låt oss ha klart för oss att en del av de saker vi diskuterar härrör från den skillnaden i utgångspunkter. Men jag försöker ge uttryck för att en dialog om dessa frågor ändå är välkommen. Det kan faktiskt finnas saker och ting som vi kan vara överens om. Jag tror inte att jag bryr mig om de citat som Sten Tolgfors tog upp. Det var två helt olika ingångar i de slutsatserna. De är inte riktigt jämförbara. Jag vill nog påstå att det som stod i svaret är förenligt med det som stod i budgetpropositionen. Det är inte två olika slutsatser av samma resonemang. Det är två olika resonemang. Därför kan slutsatserna variera något. Men vi kan ju sätta oss ner någon dag med papper och penna och se om vi kan reda ut ordföljden osv. Jag tror faktiskt inte heller att jag har talat om politisk bedömning av tillväxttakten. Men den som har ansvaret för ett bolag måste naturligtvis göra en bedömning av tillväxtförhållandena för det bolaget. Det ingår snarare i ägaransvaret än i en allmän poli- tisk bedömning. När det gäller pengar för att bredda aktieägandet sade jag i mitt svar att Sverige i utgångsläget har väldigt många aktieägare, jämfört med många andra länder. Ju mer man breddar det, desto högre blir marginalkostnaden för att åstadkomma den bredd- ningen. Flera aktieägare än de vi har i dag är självfal- let välkomna. Det är alldeles uppenbart. Men vi kan diskutera om vi skall göra speciella, kostsamma insat- ser för att ytterligare bredda detta. Det är klart att man hade möjligheter att få många nya aktieägare, både kvinnor och män i olika åldrar och med olika sysselsättning som gavs exempel på tidigare, under de förutsättningar som gällde, nämli- gen att man realiserade tillgångarna. En del av de privatiseringar som genomfördes tidigare blev en god affär för köparen - låt vara att den kanske inte var lika god för säljaren. Jag har en brorsdotter som deltog i försöken att få del av de aktier som såldes. Det var ju bra, men jag tror inte att hon fick några. Priset var ju mycket förmånligt för dem som köpte. Sten Tolgfors talar om 23 miljarder. Man kan ju diskutera hur mycket det var som såldes för 23 mil- jarder. Det kan leda över till ytterligare resonemang om riskkapitalförsörjning. Jag är inte riktigt säker på att Per Westerberg så här i efterhand är helt lycklig över de insatser som den förra regeringen gjorde på den punkten. Låt mig ta Atle och Bure som exempel. Jag är inte riktigt säker på att Per Westerberg skulle göra det på samma sätt i dag som han gjorde under den tiden. Som riskkapital- satsning var det inte helt lyckat. Det är mycket möjligt att de förhållandevis stora belopp av det allmännas medel som lades i de bolagen skulle ha kunnat nyttig- göras på ett bättre och mer strategiskt sätt i riskkapi- talförsörjningen, särskilt som den struktur som den nuvarande regeringen tar över i det avseendet innebär att möjligheterna att ha inflytande över vad Atle och Bure har för sig är ganska begränsade. Staten har ju bara direkt kontroll över ungefär 10 % av detta inne- hav. De ytterligare 17-18 % som staten har finns ju i stiftelser. Det gör det något besvärligt. Det leder över till det som Per Westerberg sade. Jag är inte riktigt säker på att Per Westerberg un- der sin tid som näringsminister levde upp till ambitio- nerna att göra ägarformerna tydliga och klara. Jag kan t.ex. inte tycka att det är fullständigt glasklart att kon- struktionen med ALMI borde vara bolag. Det finns ju myndighetsuppgifter även där, och även där tillförs det regelbundet pengar över statsbudgeten. I mina ögon som jurist är aktiebolaget en form där människor eller institutioner som tror på en viss idé satsar pengar och kapital. Sedan skall det klara sig självt och kanske växa, men det skall inte vara något som regelbundet t.ex. via statsbudgeten skall tillföras pengar. Jag vill inte, med all respekt Per Westerberg, gå in i en diskussion om enskilda innehav typ Apoteksbola- get, Telia och Vattenfall som nämndes här. Låt oss fortsätta den mer filosofiska diskussionen om skäl för statligt ägande. Beträffande Vattenfall erinrade jag om folkom- röstningsresultatet. Det var kanske pittoreskt i Per Westerbergs ögon, men det är väl ändå något som man får ha i åtanke när man funderar över Vattenfall. Det är dessutom en fråga som rör en helt vital sak för svenskt näringsliv, nämligen tillförsel av energi. När det gäller Telia finns det trots allt starka in- frastrukturskäl. Om vi jämför med t.ex. Posten finns det många som är beredda att ta över postdistributio- nen i Stockholm eller Göteborg, men jag undrar hur många som är beredda att ta över den i Norrlands inland på samma villkor. Man måste se till att dessa strukturfrågor fungerar. När det gäller Apoteksbolaget finns det också, som jag antydde i mitt tidigare inlägg, principiella skäl som går att anföra för fortsatt statligt ägande. Men vi har som sagt en pragmatisk hållning till detta. Vi är beredda att diskutera saken. Men vi kommer att ta varje enskilt fall för sig. Vi kommer inte på förhand att upprätta listor eller göra deklarationer. 0344762184207 N 2010-01-01 00:00:00 236948 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0950/#anf37