2349194 GI0950 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:50 Torsdagen den 12 januari 1994/95 50 1995-01-12 00:00:00 Svar på interpellation 1994/95:37 om regeringens syn på privatiseringar m.m. interpellationsdebatt B7C18C11-9D73-412E-A217-D0ABE799B64F 34 Näringsminister STEN HECKSCHER (s) s Fru talman! Jag välkomnar denna diskussion. Jag börjar med att gå Per Westerberg till mötes genom att säga att statligt ägande på många sätt är litet mer komplext än privat ägande. Jag håller också med om att bakgrunden till statligt ägande kraftigt varierar, något som Per Westerberg antydde. Det gör det dels av rent traditionella skäl, dels därför att staten "blir med något", t.ex. det som hade med Nordbanken och Gota bank att göra; det var ju helt andra motiv. Det finns exempel på ytterligare motiv såsom Apoteksbo- laget, som nämndes tidigare, där ett slags kontrollskäl ligger bakom, liksom vad gäller Systembolaget. Det finns således många olika skäl. Jag kan hålla med om att staten, oavsett färg på regering, kanske inte alltid varit så ambitiös när det gällt att reda ut motiven för statligt ägande och de konsekvenser som då borde bli. Även om jag inte köper Sten Tolgfors bevisbör- detrick - vi kan alltid tvista om vem som har bevis- bördan för vad - håller jag gärna med om att staten har anledning att hela tiden analysera skälen för stat- ligt ägande och vilka konsekvenser det kan få för vad man skall äga och inte minst för hur man skall äga. Det är klart att det delvis ligger någonting i vad Per Westerberg säger, nämligen att om staten skall vara som vilken annan ägare som helst kan man na- turligtvis diskutera om skälen för statligt ägande är särskilt starka. Men det är bara en av dimensionerna. Skälen för statligt ägande kan också ha att göra med vad man äger, och då kan det vara så att det finns skäl för statligt ägande i en viss sektor, som i och för sig inte får den konsekvensen att staten skall bära sig så mycket annorlunda åt än en annan ägare. Apropå Vattenfall, som togs upp här och som den förra regeringen hade uttalade planer på att privatise- ra, vill jag gärna läsa ett citat från en text som är 15 år gammal och som vi naturligtvis har glömt bort. Det står så här: "Samhället skall ha ett huvudansvar för produktionen och distributionen av elektrisk kraft. Kärnkraftverk och andra framtida anläggningar för produktion av elektrisk kraft av betydelse skall ägas av stat och kommun." Det här är ett citat från linje 2 i folkomröstningen om kärnkraft - den linje som vann. Även om jag inte tänker hårdra det här, kan man möjligen hävda att det finns ett visst stöd för att folkomröstningen gav ut- tryck för ett statligt ägande av Vattenfall. Jag är be- redd att förlåta Per Westerberg för att han bortsåg från det under den tid han satt i regeringen, men jag vill ändå passa på att erinra om det. Jag välkomnar den här diskussionen. Jag håller med om att det kan finnas skäl att kritisera tidigare regeringar. Den förra regeringen gjorde det väldigt enkelt för sig; det är lätt att vara tydlig om ambitionen är att sälja allt man kommer i närheten av. Vi har kanske litet större ambitioner att analysera frågan om statligt ägande på ett mera seriöst sätt, och då blir det besvärligare. Men jag håller med om att man kan rikta kritik mot det sätt på vilket frågan har skötts av rege- ringar under många decennier, av olika skäl. Därför har vi nu ambitionen att tänka igenom det här ordent- ligt. Resultatet kan bli olika vid olika tidpunkter, som jag försöker antyda. Jag tror att sådana vänner av marknadsekonomi och av den sortens hantering som Sten Tolgfors och Per Westerberg är, inte riktigt på allvar menar att staten som ansvarsfull ägare skall i god tid tala om precis vad man skall sälja och när man skall sälja. Jag tror inte att det är förenligt med den ansvarsfulla ägar- rollen, utan man måste nog ha en något större hand- lingsfrihet för att kunna bära sig åt som den ansvars- fulla ägare som man skall vara. Jag riskerar att fördjupa mig i det här och stjäla tid från andra viktiga frågor, därför att jag på allvar tyck- er att det är intressant och viktigt. Det är viktigt inte bara när det gäller staten som ägare, utan också när det gäller staten som utövare av andra verksamheter, där man hela tiden måste tänka efter i vilka former det skall ske. Jag var som privatperson under den förra rege- ringens period ganska kritisk mot regeringen just därför att man inte gjorde detta. Om någon skall utöva myndighet finns det goda skäl att det skall vara just en myndighet. Jag tycker t.ex. att stiftelseformen har sina begränsningar när det gäller möjligheten att utkräva ansvar i vanliga demokratiska institutioner och i de- mokratiska former. Man får akta sig innan man kapar ansvarskedjorna mellan dem som utövar makt på det allmännas vägnar, i varje fall med allmänna medel och med medel som kommer från medborgarna, och minskar möjligheten att utkräva sådant ansvar. Därför tycker jag att de här formfrågorna är vikti- ga, men inte bara när det gäller företag utan också i en lång rad andra sammanhang. Det är många frågor som jag inte hinner gå in på. När det gäller kapitalbehov vill jag säga, att om staten äger någonting, t.o.m. heläger någonting, ingår det i rollen som ansvarsfull ägare att också se till den sor- tens behov och i varje särskilt fall se efter hur kapital- behoven skall kunna tillgodoses. Jag kan där inte utesluta att man vid en nyemission vänder sig ut. Det är inte säkert att staten skall gå in och finansiera varje kapitalbehov i ett statligt ägt företag, men man får överväga i varje enskilt fall på vilket sätt kapital skall kunna tillföras. Min taletid är slut, men jag får möjligen tillfälle att återkomma till frågan om riskkapitalet. 0344762184207 N 2010-01-01 00:00:00 236945 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0950/#anf34