2349194 GI0950 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:50 Torsdagen den 12 januari 1994/95 50 1995-01-12 00:00:00 Svar på interpellation 1994/95:37 om regeringens syn på privatiseringar m.m. interpellationsdebatt ACDC79F8-586A-46D9-954E-0AA3375401AE 31 Näringsminister STEN HECKSCHER (s) s Fru talman! Per Westerberg har ställt följande frå- gor till mig. 1. Vilka fortsatta privatiseringar av statliga företag är aktuella? 2. Är regeringen beredd att tillskjuta ytterligare kapital för att säkerställa de statliga företagens kapi- tal- och investeringsbehov? 3. Vilka åtgärder avser regeringen att vidta för att riskkapitalmarknaden skall kunna generera nytt kapi- tal så att kapitalbehovet i svenska företag kan tillgo- doses? 4. Vilken volym nytt kapital bedömer regeringen att riskkapitalmarknaden behöver generera för att tillfredsställa kapitalbehovet i svenska företag? Låt mig börja mitt svar med att upprepa det som sades i regeringsförklaringen i oktober, nämligen att de ideologiska privatiseringarna skall upphöra. Staten är ägare till många företag. De ursprungliga skälen för statligt ägande skiftar från fall till fall. Staten skall uppträda som en ansvarsfull ägare. I detta ligger enligt min uppfattning bl.a. att skälen för det statliga ägandet fortlöpande analyseras. Om analysen visar att det är motiverat med förändringar. kommer sådana att ske. Blir det fråga om försäljningar, kom- mer det i så fall att ske vid ett lämpligt tillfälle där stor hänsyn tas till att få ut ett mycket bra pris för säljaren - och inte bara för köparna, som i några tidi- gare fall. Det råder bred politisk enighet om att Nordbanken bör säljas. Tidpunkten för detta är inte bestämd och beror bl.a. på när det går att få ut ett bra pris. Någon försäljningslista i övrigt kommer vi inte att upprätta. Jag finner det vara en egendomlig tanke att regeringen nu skall deklarera vad den skall sälja och när detta skall ske. Ett sådant handlande gynnar var- ken företagen eller ägaren, staten. Skillnaden mellan den förra regeringen och den nuvarande är att vi på detta område handlar pragma- tiskt och inte renodlat ideologiskt. Jag delar inte Per Westerbergs uppfattning att statligt ägande alltid är dåligt och privat ägande alltid bra. Min uppfattning är att en mångfald är bra, dvs. att företag med statligt ägande och med kooperativt ägande skall existera jämsides med privat ägda företag. Per Westerberg hänvisar i sin interpellation till internationella erfa- renheter av hur bra det går för företag som blivit pri- vatiserade. Sådana jämförelser är inte helt relevanta. Historien visar att svenska statligt ägda företag - åtminstone under socialdemokratiska regeringar - administreras på ett betydligt bättre sätt än i många andra länder och att staten vidareutvecklat de förmö- genhetsvärden som finns i innehavet av bolag. Staten skall vara en aktiv och ansvarsfull ägare till företag. Per Westerberg tar i sin interpellation upp frågan om kapitalanskaffning till de statligt ägda företagen. I rollen som ansvarsfull ägare ligger natur- ligtivis att se till att företagen har en ändamålsenlig kapitalstruktur. Detta skall då ställas i relation till en med hänsyn till bl.a. konkurrenssituationen lämplig tillväxttakt. En noggrann analys av kapitalstrukturen kan medföra att det bedöms ändamålsenligt att företa- get skall ha nytt kapital. I dessa fall får staten bedöma om staten eller någon annan skall tillskjuta kapitalet. Det är enligt min mening inte lämpligt att i förväg bestämma sig för ett visst handlingsalternativ. Jag utesluter inte att det i vissa fall kan vara till fördel för såväl säljare som bolag att få nya hel- eller delägare, men fördelar och nackdelar får analyseras för varje företag. Per Westerberg talar i sin interpellation också om att det för riskkapitalförsörjningen är bra att det finns många privata aktieägare. Sverige hör redan till de länder i världen som har det mest spridda aktieägan- det. För egen del vill jag betona att jag ser positivt på att privatpersoner sparar i aktier direkt eller via fon- der. Däremot vänder jag mig mot påståendet att de s.k. breda privatiseringarna gör det lättare att få fram riskkapital. De informationer jag har visar att de flesta som köper aktier vid privatiseringarna redan äger aktier och kanske skulle ha satsat i någon annan aktie om inte privatiseringarna bedömts vara så förmånliga för köparen. Liknande resonemang kan föras om dem som tidigare inte ägt aktier och som köpt aktier i pri- vatiseringarna. Mycket tyder på, åtminstone i andra länder, att dessa kommer att äga aktier endast i priva- tiserade företag - i den mån de alls behåller dem - och inte gör en mer eller mindre snabb sorti ur aktie- ägandet. Vad gäller riskkapitalbehovet i Sverige är vi över- ens om att det kommer att bli stort framöver - om vi skall få en balanserad tillväxt i näringslivet. Per We- sterberg vet lika väl som jag att det är mycket svårt, för att inte säga omöjligt, att göra rimliga prognoser på detta område. Enligt min mening är det statens uppgift att medverka till att ta bort institutionella flaskhalsar på detta område. Jag delar inte uppfatt- ningen att nytillkomna aktieägargrupper i samband med privatiseringar ökar tillgången på riskkapital också för andra företag. Det finns därför inte något skäl att staten skall lägga pengar på detta. Det är en- ligt min uppfattning en felsyn att motivera privatise- ringar med att skaffa fram nytt riskkapital. I stället riskerar man att konkurrera med andra på marknaden som behöver kapital från småsparare. Man åstad- kommer något som är kontraproduktivt bara för att följa sin ideologi. 0344762184207 N 2010-01-01 00:00:00 236942 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0950/#anf31