2349191 GI0947 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:47 Onsdagen den 21 december 1994/95 47 1994-12-21 00:00:00 Partiledardebatt partiledardebatt C03DD521-81AA-4443-A545-F08E8FDF09EA 8 CARL BILDT (m) m Fru talman! Det har framgått av debatten att det finns mycket att diskutera. Tiden tillåter inte mer än ett litet axplock. Bengt Westerberg började med att säga att han kände ett vemod. Låt mig säga att jag förstår det. Vemodet ligger inte bara hos Bengt Westerberg. Det ligger hos oss alla - partiledare och andra - som un- der de år som Bengt Westerberg har varit verksam både som partiledare och tidigare i andra egenskaper haft förmånen att samarbeta med honom. Jag har sagt i andra mindre sammanhang och jag säger gärna i detta något större sammanhang att jag tror att det inte på mycket lång tid - hela den tid jag varit politiskt verksam - har funnits någon enstaka person som jag har haft så mycket utbyte av att sam- arbeta med som Bengt Westerberg. Jag har lärt känna honom som en person som sä- ger vad han tycker och tycker det han säger och som alltid vill övertyga andra med hederligheten och sina värderingar som det främsta instrumentet. Han kom- mer inte att gå till den politiska historien som någon ledande taktiker, men han kommer att gå till den politiska historien som en man som alltid slogs för sin övertygelse, och också som en person som alltid var redo att låta sig övertygas. Däri ligger den politiska styrkan: att ha modet att stå för egna uppfattningar men också alltid ha öppen- heten att låta dem omprövas. Jag kommer att sakna Bengt Westerberg här i kamma- ren, om än icke i andra sammanhang. Så till Ingvar Carlsson. Historieskrivningen om ekonomin förblir att vi för tre år sedan hade en eko- nomi i fritt fall medan vi nu har en ekonomi i klar uppgång. Visst har det varit bekymmersamt och är det fortfarande, med både arbetslöshet och underskott, men sedan ett år tillbaka minskar arbetslösheten och underskotten i statsbudgeten. Ingvar Carlsson talar om skuldsättning av Sverige. Jag förde många debatter från denna talarstol mot en socialdemokrati som ville skuldsätta staten mera. Man ville inte spara och ansåg inte att underskottsbe- kämpningen var viktig. Man ansåg t.o.m. att den var felaktig. Men detta gällde historien - nu gäller det framti- den. Ni har inlett denna mandatperiod med en skat- techock. Jag refererar återigen ur Ingvar Carlssons brev till väljarna: Vad skall vi ha för intresse av att chockhöja skatterna? Det ger varken fler jobb eller bättre ekonomi för Sverige totalt sett. Men det är precis detta som ni har gjort. Johan Lönnroth sade här att Vänsterpartiet när man har kommit in i den röda salongen har fått möjlighet att genomföra huvuddelen av stt skatteprogram. Han har några miljarder till att klämma ut av Persson och Carlsson, men sedan börjar det bli smärtsamt även för Johan Lönnroth. Dilemmat är att dessa skattehöjningar har blivit smärtsamma för Sverige. Ingvar Carlsson säger att de återställer förtroendet för Sverige. Inte heller Ingvar Carlsson verkar ha läst OECD:s rapport. Där är min- sann inget förtroende återställt. Jag hoppas att OECD har fel. Om OECD har rätt, har de stora skatteökningar som drabbar företagande, tillväxt och jobb lett till att vi kommer att få så höga räntor att inte ens drakoniska sparinsatser, som drab- bar barnbidrag efter barnbidrag, kommer att hjälpa när det gäller att sanera statsfinanserna. Det är vad OECD säger. Det är så det ser ut i dag med de planer som ni har presenterat. Det är illa och inte förtroende- ingivande. Jag tog fram Dagens Industris förstasida i dag när Ingvar Carlsson sade att förtroendet för Sverige är återställt. Där lyder rubriken: "Misstro mot Sverige". Ingen kan känna glädje över den rubriken. OECD tror inte på Göran Perssons planer. Och varför inte det? Jo, det beror på skattechocken. Göran Persson säger i TV att OECD inte har räk- nat med de 20 miljarderna i besparingar, men det har OECD visst gjort, och det har redovisats. Men höjer man skatter på företagande, sparande, kapitalbildning och arbete på det sätt som regeringen har gjort i höst, får det de konsekvenser som OECD har beskrivit, och då får vi inte en god utveckling. Detta beklagar jag. Det som Sverige behöver för att verkligen ta sig upp igen är en lång period av uthållig expansion och en optimism inom företagsamheten, bland alla de småföretagare som ni nu har slagit i huvudet genom återregleringar och skatter. Det behövs också stabilitet i lönerörelserna, vilket inte blir lättare om man höjer inkomstskatter på det sätt som ni har gjort kommunalt och statligt på olika sätt. Det behövs dessutom en tilltro ute på marknaderna, något som inte underlättas av att ni sitter i de röda salongerna och gör upp om nya skattehöjningar. Det är möjligt att Ingvar Carlsson har strävat och strävar efter samarbete. Jag håller gärna med honom om att det som han har gjort för Vänsterpartiet kanske inte var alldeles oväntat - jag varnade för det - men det strider mot vad han själv sade. Han sade att han skulle samarbeta, men nu är han så nöjd med att han har kontroll över sin lilla satellit, fru Schyman. Till- sammans med henne skall han höja flera skatter och göra ännu flera saker som leder till att vi får det ännu besvärligare att klara en situation som borde klaras med en riktig och bra politik. 0622185335615 N 2010-01-01 00:00:00 236845 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0947/#anf8