2349191 GI0947 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:47 Onsdagen den 21 december 1994/95 47 1994-12-21 00:00:00 Partiledardebatt partiledardebatt 6968D4B6-EBB6-4DDC-9FDE-882B1653765A 21 Statsminister INGVAR CARLSSON (s) s Herr talman! Jag vill mycket kort replikera på två punkter. Det som Carl Bildt och moderaterna hittills har presterat i fråga om utgiftsnedskärningar som motsva- rar våra samlade förslag om utgiftsnedskärningar, skattehöjningar, avgiftshöjningar och betalning av avgiften till EU, räcker inte på långt när. Som jag sade är jag på mitt generösa humör i dag, så att vi väntar till januari då vi får tillfälle att återkomma i frågan. Men jag kommer inte att glömma den. Till Bengt Westerberg vill jag bara säga att tyvärr är inte den stora statsskulden ett bevis på en aktiv konjunkturpolitik. Men jag nöjer mig med detta just nu. Det är klart att vi alla är medvetna om att det är en mycket svår situation som Sverige befinner sig i. Det har t.o.m. sagts att det är litet grand av moment 22. Det gäller att dra ner på utgifterna, så att vi får ned räntan. Samtidigt får man inte göra det på ett sådant sätt att efterfrågan stryps. Jag är ändå optimistisk om att vi skall klara den svåra uppgiften. Vi har en högt utbildad arbetskraft. Sedan fyra fem år tillbaka har vi faktiskt en ganska låg inflation. Vi börjar att få ett överskott i bytesba- lansen. Investeringarna ökar kraftigt med hjälp av det i och för sig låga kronvärdet. Det är mycket som tyder på att vi skall kunna åstadkomma en stabilisering av statsskulden t.o.m. ett år tidigare än vad vi talade om i valrörelsen. Nu gäller det att kunna gå vidare med denna politik så att rän- torna sjunker och kronan stärks, så att vi får till stånd en ökning av den totala produktionen och så att vi återigen kan få till stånd en optimism och framtidstro. Det är ändå är grunden för att vi skall klara Sveriges och innevånarnas välfärd och trygghet. Jag vill, herr talman, i detta mitt sista inlägg fram- för allt rikta mig till Bengt Westerberg. Bengt Westerberg har som folkpartiledare varit en mycket skicklig motståndare. Han har haft ett starkt engagemang, som har gjort intryck långt utanför det egna partiet, i frågor som den generella välfärden, kampen mot rasismen, kampen för, som vi också har hört i dag, en generös flyktingpolitik och ett starkt engagemang i jämställdhetsfrågorna. Han har varit en samarbetsingenjör i viktiga och svåra frågor som skattereformen och energipolitiken, för att nämna två exempel. Samtidigt har jag läst och hört honom säga att detta att vara partiledare ibland är en mycket ensam uppgift. Jag vet att många blir förvånade när partiledare säger detta. Men det är faktiskt så. Förmodligen måste det vara så. Även i det mest ömsinta parti fungerar det på det sättet att partiledaren är den sista utposten, som i viktiga och svåra lägen måste ta ett yttersta ansvar. Det tror jag att varje någorlunda mänsklig politiker känner, och Bengt Westerberg är en mänsklig politi- ker. Det är också ett otacksamt jobb att vara partiledare ibland. Det kan till och med vara ganska brutala vill- kor. Samtidigt, för att få litet balans i detta, måste jag också säga att det är en av de mest stimulerande ar- betsuppgifter som man kan ha. Annars skulle vi inte sitta så länge som vi gör, gissar jag. Jag är säker på att Bengt Westerberg har känt den stimulansen och det stödet på många sätt. Men det är naturligtvis som för alla partiledare, man möter framgång och drabbas av motgång. När nu Bengt Westerberg väljer att träda tillbaka vill jag som socialdemokratisk partiordförande rikta ett uppriktigt tack både för striden och för samarbetet. För det är så det skall fungera i demokratin. Jag vill också till talmännen, till riksdagsledamö- terna och till personalen rikta en önskan om en god jul, utan färgbeteckning, den klarar var och en av själv, och en förhoppning om ett gott nytt år. (Applåder) Partiledardebatten var härmed avslutad. 0906359551705 N 2010-01-01 00:00:00 236858 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0947/#anf21