2349191 GI0947 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:47 Onsdagen den 21 december 1994/95 47 1994-12-21 00:00:00 Partiledardebatt partiledardebatt E33D38E3-DD4C-4E40-87D9-624582575C45 12 BIRGER SCHLAUG (mp) mp Herr talman! Elda under din vrede med maktens nyheter Dämpa inte din smärta över livet som stjäls ifrån oss Trösta inte din sorg över världen som våldtas inför våra ögon Elda under din vrede Så skriver Ingrid Sjöstrand i sin dikt som heter just Elda under din vrede, och jag tror att det vi måste göra just är att elda under vår vrede. För nog är det märkligt att Sveriges valda ombud i denna riksdag fattar beslut som innebär att vi kommer allt längre bort från solidaritet och det vi kan kalla ekologisk balans. Det är ju faktiskt det som sker, det är faktiskt det som har skett under hösten, och det är faktiskt det som riskerar att hända under våren. Det visar att man har en dålig kompass. Jag menar att kompassen måste vara riktad mot ett mål som sammanfattas i ordet solidaritet. Solidaritet med tredje världen innebär inte att man sänker bistån- det. Solidaritet med kommande generationer innebär inte att man i FN börjar tveka när det gäller kärnvapen och säger att kärnvapenhot nog inte är något brott mot mänskliga rättigheter. Det är inte solidaritet. Solidari- tet mot kommande generationer och mot naturen är inte att fatta det ena beslutet efter det andra som leder bort från ett uthålligt samhälle. Men det är just det som det paket som Socialdemokraterna och Vänstern har enats om gör, och det är tragiskt. I övrigt är det litet lustigt att få höra Carl Bildt och Ingvar Carlsson stå och skälla på varandra, precis som i valrörelsen. De skyller på varandra som barn i en sandlåda. Men det mesta var ni ju så överens om, de stora greppen var ni ju - ungefär - överens om. Ni var ju överens. Skattereformen, med ett gigantiskt underskott som följd, och de stora skattesänkningarna - detta var ni överens om. Skattesänkningarna var ni överens om. Kronans knytning till ecun, med gigantiska kost- nader som följd - det var ni överens om. Nedmonteringen av spelregler, alla spelregler för marknaden - det var ni överens om, eftersom det skulle innebära att kapitalet fick flöda fritt och allt skulle bli så jättebra. Men så blev det inte. Plockar man bort alla spelregler för den s.k. marknaden, flyt- tar man också makten från politiskt valda församling- ar till kapitalvalda. Det här står klart för alla, åtmins- tone alla som har läst den stora Maktutredningen. Och sedan medlemskapet i EU, med en kostnad på 20 miljarder som följd - det motsvarar för övrigt hela barnbidraget. Dessutom har det funnits en förfärande stor enig- het om att militären skall äta oss ur huset. De flesta av er har väl egentligen vägrat att i tid se över socialför- säkringssystemet. Jag är glad att Socialdemokraterna nu är på väg att minska anslagen till det militära för- svaret. Jag hoppas att man kan skära ännu mer. Jag ser fyra stora utmaningar inför nästa år. Vi måste börja skatteväxla, så att det som är lång- siktigt hållbart också blir kortsiktigt lönsamt. Jag fick inget svar på om Ingvar Carlsson vill ta emot den fantastiska julklapp som vi ger honom, den julklapp som innebär att han skulle kunna bli historisk som nytänkare genom att vara den som först tog rejäla steg mot skatteväxling, det som hela den internationella ekonomiska miljödebatten handlar om. Han skulle också kunna bli historisk genom att ta de första stegen mot kärnkraftsavveckling. Det skulle kunna stå i historieböckerna att Ingvar Carlsson var den som tog stegen mot kärnkraftsavvecklingen. Det vore något! Jag tror också att det vore bra om Ingvar Carlsson tog chansen att se framåt när det gäller arbetstiden. Arbetstiden på 40 timmar är nämligen ingen naturlag. Jag vet att det också inom socialdemokratin finns många som tycker att vi måste minska arbetstiden. Därför undrar jag hur Ingvar Carlsson ser på det vi kan kalla kontrollstationen, dvs. att vi sänker arbetsti- den åtminstone till 35 timmar om vi inte vid nästa årsskifte har nått ner till en dräglig arbetslöshet - eller åtminstone till en arbetslöshet på 7-8 %. Detta ger kanske inte så många jobb, säger Bengt Westerberg. Nej, det är riktigt att det inte fyller upp fullt ut. Man kan säga att ungefär 30 % av den frilag- da tiden fylls på med nya människor, så det fylls inte upp fullt ut. Jag håller med om det. Men det finns ingenting som säger att 40 timmars arbetsvecka är det absoluta, för all tid givna. Man måste anpassa nor- malarbetstiden till verkligheten. Det är ett sätt att låta marknaden ta ett litet större ansvar. Slår staten och politikerna fast en normalarbetstid på 40 timmar och arbetet inte räcker till, då får staten sedan skjuta till och bli städgumma när arbetslösheten blir för stor. En annan utmaning under det närmaste året är marknaden. Jag hänvisade tidigare till ett TV-program där Ingvar Carlsson sade att han förstod vår kritik mot marknaden och att han faktiskt var villig att ta kontak- ter, att internationellt ta initiativ för att ställa upp spelregler för marknaden. Gäller det fortfarande? Det vore väldigt bra. Jag hoppas att vi nästa år kan få debatter om två andra mycket stora frågor. Den ena är GATT-avtalets innehåll, där vi måste ställa sociala krav och få mil- jöklausuler. Jag hoppas framför allt att vi får en rejäl debatt i denna kammare om den andra, som är vår nästa stora ödesfråga, ännu större än EU-frågan, nämligen gentekniken. Det är en ödesfråga större än nästan alla andra. 0987224899103 N 2010-01-01 00:00:00 236849 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0947/#anf12