<anforande>
<dok_hangar_id>2349190</dok_hangar_id>
<dok_id>GI0946</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:46 Tisdagen den 20 december</dok_titel>
<dok_rm>1994/95</dok_rm>
<dok_nummer>46</dok_nummer>
<dok_datum>1994-12-20 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m. </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>95AF53FE-34E5-4C12-B342-E1CF7A8B833B</anforande_id>
<anforande_nummer>46</anforande_nummer>
<talare>ANNE WIBBLE (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>Herr talman! Det är alldeles uppenbart att t.o.m.
snabbare, tror jag, än vad de flesta föreställt sig dyker
de interna problemen inom socialdemokratin upp. För
oss som inte är involverade i detta är det väl bara att
vänta och se vad som kan komma ut av det hela.
Ett av de stora problemen i det sammanhanget är
nog att man inte riktigt har tagit den känsla på allvar
som finns i hela samhället, nämligen att det är väldigt
angeläget att komma med en politik som ger oss de
många nya jobb som vi behöver.
Göran Persson och många med honom har både
medvetet och omedvetet upparbetat en känsla av att
alla problem skulle lösas om det bara blev regerings-
skifte. När det nu inte blir av, när det tvärtom är så att
många av de kanske mekaniska beräkningarna från
bl.a. Konjunkturinstitutet - som ibland faktiskt visar
sig innehålla en del sanning - visar att arbetslösheten
blir kvar, blir människor besvikna. Jag kan förstå att
detta skapar problem för dem som låtsats att allt
skulle lösa sig bara de själva kom fram till köttgrytor-
na. Men det får de väl klara ut själva.
Ett inlägg i den ekonomiska debatten som faktiskt
har mycket stor relevans för jobben och för kommu-
nernas och hushållens ekonomi nämnde Göran Pers-
son själv. Han sade att han vill skapa förtroende i
omvärlden.
När det gäller frågeställningarna i mitt huvudanfö-
rande och i en replik till Jan Bergqvist vill jag fråga:
Varför tror Göran Persson att den svenska ekonomin
halkar efter och att de svenska, farligt höga, räntorna
fortfarande - efter det vi fått en socialdemokratisk
regering och socialdemokratisk politik, bättre kon-
junkturer i omvärlden, ett ja till EU i folkomröstning-
en och ett GATT-avtal i omvärlden - är lika höga?
Fortfarande är de ju 3,5 procentenheter högre än de
tyska. Och det är de efter alla dessa från Göran Pers-
sons utgångspunkt, som man skulle kunna tycka,
positiva händelser.
Jag drar slutsatsen att den omvärld vars förtroende
Göran Persson gärna vill ha inte tror på Göran Pers-
son. Jag förmodar att Göran Persson har en annan
förklaring. Vilken?
</anforandetext>
<intressent_id>0201502585302</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>236684</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0946/#anf46</protokoll_url_www>
</anforande>
