2349190 GI0946 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:46 Tisdagen den 20 december 1994/95 46 1994-12-20 00:00:00 Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m. 0F00AF23-123E-49F1-8A4F-38E56CAD5125 2 PER-OLA ERIKSSON (c) c Fru talman! Det har rått många oklarheter kring regeringens ekonomiska politik i varje fall vad avser proposition 25, som vi nu behandlar. Innehållet i den är på flera punkter motsägelsefullt. Det ena rättelse- bladet efter det andra har inkommit till utskottet och partierna för att korrigera siffror i propositionen som inte stämmer. I propositionen saknas, som Lars Tobis- son sade, uppgifter och information om statens upp- låningsbehov och utvecklingen av statsskulden. En rad ytterligare uppgifter som bör finnas med i en sådan här proposition saknas. Propositionen är i flera avseenden att beteckna som ett hastverk. En sak har i alla fall varit tydlig eller övertydlig. Det svenska folket har fått den politik som det röstade fram. Samtidigt har vi sett hur socialdemokraterna nu sent omsider insett behovet av att statsfinanserna saneras. Det sade de som bekant väldigt litet om un- der tiden i opposition. Den socialdemokratiska regeringens s.k. öppna mandat har fyllts med stöd av Sveriges tidigare kom- munistparti, Vänsterpartiet. Den ekonomiska politiken bygger helt på den vänstermajoritet som finns i Sveri- ges riksdag. En logisk följd av detta borde, efter de förhandlingar som varit mellan finansministern och Vänsterpartiet, vara att övriga socialistiska statsråd får sällskap av Vänsterpartiet i kanslihuset. Dess värre för Sverige besannas alla farhågor när det gäller de skador som en socialistisk majoritet kan åstadkomma inom det ekonomisk-politiska området. Det gäller exempelvis förkärleken för skattehöjningar till varje pris, okänsligheten gällande konsekvenserna för de grupper som lever med smala ekonomiska marginaler, föraktet för "Hela Sverige skall leva" och oförmågan att se miljön som annat än som en restpost. Fru talman! De två största utmaningarna i den ekonomiska politiken är att pressa ner räntan och att bekämpa arbetslösheten. Ett högt ränteläge och en hög realränta bromsar investeringarna och hotar därmed också de nya jobben. Arbetslösheten kostar stora summor pengar i kon- tantstöd och är ett slöseri med mänskliga och ekono- miska resurser. Tyvärr tycks den socialdemokratiska regeringen sakna insikt om vilka åtgärder som krävs för att hantera problemen. Höjda skatter på företagan- de och investeringar, indragning och minskning av regionalpolitiska anslag eller traditionell socialdemo- kratisk arbetsmarknadspolitik är otillräckliga och felaktiga åtgärder. I förra veckan kom Konjunkturinstitutets rapport, och den är delvis en larmsignal. Även om det till viss del finns tekniska förklaringar bakom lägre tillväxt- prognos är det uppenbart att det som hittills fram- kommit av regeringens ekonomiska politik inte leder till att tillväxttakten beräknas öka eller ens bli de 3 % som regeringen bedömer i propositionen. Om det i Finansdepartementet nu blåses "faran över" vad avser den svenska ekonomin, är det på tok för tidigt. Från Centerns sida lade vi i god tid före valet fram ett konkret förslag till sanering av statens finanser - ett förslag som vida översteg det som regeringen hittills förmått presentera. Vi betonade att enbart inkomstförstärkningar eller enbart besparingar är uteslutet. Det krävs en balanse- rad mix för att inte hindra tillväxten, inte hota de nya jobben, gröpa ur välfärden eller åsidosätta den regio- nala utvecklingen och miljöansvaret. Regeringen gör tvärtom och har lagt fram eller signalerat förslag som riskerar att leda just till dessa negativa konsekvenser inom företagandet, inom miljöområdet, för regional utveckling osv. För Centerns del gäller följande utgångspunkter för den ekonomiska politiken: För det första: En hållbar ekonomisk utveckling förutsätter att samhället formas i samklang med natu- ren - ett kretsloppssamhälle. Vi tog det första steget under den förra mandatperioden. En sådan utveckling påbörjades under ledning av fyrklöverregeringen. Jag kan bara konstatera att den socialdemokratiska rege- ringens politik i detta avseende är innehållslös. För det andra: Den ekonomiska politiken måste ut- formas så att Sverige även fortsättningsvis är en väl- färdsstat. Detta kommer att förutsätta systemföränd- ringar, med mer av grundtrygghet, där principen är att välfärden skall delas av alla och betalas av alla. För det tredje: Den ekonomiska politiken måste främja, inte bestraffa, företagande och investeringar. Sveriges medlemskap i den ekonomiska unionen har skapat bättre förutsättningar för att Sverige, ge- mensamt med andra suveräna stater, kan driva en politik för ekonomisk utveckling och ökad sysselsätt- ning. Det som oroar i det här fallet är att regeringen på väsentliga områden inte fullt ut vill utnyttja EU- medlemskapets möjligheter. Vi har voterat om sådana saker tidigare i dag. Jag tycker att det är allvarligt. Betecknande för regeringens politik är att den saknar förmåga att erkänna att de ekonomiska svårig- heter som råder i Sverige i allt väsentligt är en följd av den misslyckade socialdemokratiska politiken under 1980-talet. Då tändes inflationsbrasan. Då var det inne att tjäna pengar på pengar. Då spekulerades det hej vilt i fastigheter. Då skrevs fallskärmsavtalen. Då prissatte sig Sverige ur världsmarknaden. Då vän- de kurvorna åt fel håll. Det var när svensk ekonomi var i en brant utförs- backe som väljarna hösten 1991 krävde en ny rege- ring. Fyrpartiregeringen inledde ett nödvändigt och mödosamt arbete för att sanera svensk ekonomi. Vi börjar se resultat av det arbetet. Efter ett långsiktigt, metodiskt och tålmodigt arbete hejdade fyrklöverre- geringen den ekonomiska nedgången. Djupet i ned- gången gjorde det omöjligt att under en mandatperiod klara saneringen av statens finanser. Det har nu skett en återhämtning, och sysselsättningen ökar. Men jag vill utfärda en varning. Med den social- demokratiska politik som vi nu ser tona fram finns det stor risk att konjunkturuppgången skjuts på framtiden. Den återhämtning i ekonomin som vi så väl skulle behöva begränsas. Grunden för den utveckling som jag pekat på ut- görs av de omfattande beslut som fyrklöverregeringen fattade, bl.a. genom permanenta budgetförstärkningar på ca 150 miljarder kronor, varav drygt 90 miljarder kronor redan omfattats av olika beslut. I opposition visade Socialdemokraterna föga in- tresse av att medverka till saneringen av statsfinanser- na. I kör kunde vi höra ylandet från rörelsens vargar, vare sig de hade sin lya på Sveavägen eller vid Norra Bantorget. De ylade mot nödvändiga ingrepp i sjuk- och arbetslöshetsförsäkringen, mot förnyelsen av arbetsrätten, mot valfrihetsrevolutionen i välfärden, mot den förstärkta regionala satsningen, mot arbetet för en bättre miljö osv. Faktum är att om Socialdemokraternas förslag i opposition vunnit gehör hade det statsfinansiella läget varit 40 miljarder sämre i dag. Men, Göran Persson, varför höjer ni nu inte er- sättningen i försäkringssystemen? Det var ju den politiken ni pläderade för under förra mandatperioden. Det var ju så enkelt i opposition, menade den nuva- rande finansministern och andra socialdemokrater. Och var är de hundratusentals nya jobb som ni i valrö- relsen sade skulle trollas fram så fort det blev regim- skifte? Nej, i stället för att stimulera fram nya jobb hotar den socialdemokratiska regeringen nu jobben genom en arbetsgivaravgiftshöjning som inte borde komma till stånd. Vissa landsdelar och sektorer skall straffas för inträdet i Europeiska unionen. Nästa grupp till rakning är barnfamiljerna - om man skall tro den debatt som har varit. Eller är det kanske inte så? Vi kanske kan få besked under dagen. Sedan har det också tänts en diskussion om vikten av att återkräva det stöd till bankerna som skattebeta- larna ställt upp med. Den debatten tändes som en följd av den socialdemokratiska trätan om barnbidragen. Det är ganska fantastiskt att det krävdes ett rosornas krig för att även Socialdemokraterna skulle kunna föra en debatt om att återföra en del av de pengar som skattebetalarna ställt upp med för att rädda bankerna ur krisen. Sent skall syndaren vakna. Eller har man inte vaknat? Det återstår att se i dagens debatt. Socialdemokraternas och Vänsterpartiets gemen- samma mix för att hantera statens finanser är ingen bra blandning. Skattehöjningarna är för dominerande. Förmågan till besparingar har varit för dålig. Det är oförklarligt att regeringen tror att de nya jobben skall skapas genom att företagandet försvåras. Det blir inte lättare för egenföretagaren, för den lille företagaren, att skapa de nya jobben, om vi beskattar arbetet hår- dare. Man krånglar till arbetsrätten. Den fackliga vetorätten återinförs. Dubbelbeskattningen av aktier, som de socialdemokratiska vännerna i Norge glatt har avskaffat, skall nu återinföras. Kvittningsrätten vid nystartat företag skall tas bort. Uppräkningen kunde fortsättas och bli lång. Jag tycker att regeringen och Socialdemokraterna saknar visioner och en strategi för hur den ekonomis- ka politiken långsiktigt skall hanteras. Det är utomor- dentligt allvarligt för landet. Vi i Centern har lagt fram en balanserad plan för saneringen av statens finanser, där varken de nya jobben, välfärden och utvecklingen i hela Sverige eller miljön hotas. Det är en plan som är vida överläg- sen den proposition som har växt fram ur Perssonpla- nens A 4-sida från valrörelsen. Det hade varit skönt att i dag kunna ge regeringens ekonomiska politik ett bra betyg. Tyvärr är det omöj- ligt att göra det när det gäller Perssonplanens A 4- sida. Visserligen har Perssonplanens A 4-sida blivit en proposition på flera hundra sidor. Men innehållet är felaktigt. Sedan vill jag, fru talman, konstatera en sak: Det har funnits en tydlig iver från Socialdemokraterna att rikta snyting efter snyting mot centerpolitikens kärna. Det har gjort att det inom breda centerled nu nästan helt saknas förtroende för den socialdemokratiska regeringen. Med den ekonomiska propositionen för- sämras villkoren för företagen. Flyttlassen skall åter börja rulla med hjälp av särskilda stöd. Reseavdragen försämras. Ordet miljö lyser i stort sett helt med sin frånvaro. Konfrontation går före samarbete och dis- kussion. Det som i denna kammare marknadsfördes som "samarbetets regering" vid tillträdesdagen har blivit konfrontationens regering på mindre än 75 dagar. Fru talman! Till sist: Jag har undertecknat ett stort antal reservationer som återfinns i detta betänkande. Jag står förvisso bakom samtliga reservationer som jag har undertecknat. Men jag avser i dag att endast begära votering avseende reservationerna 1, 18, 88, 94 och 99. 0405574090504 N 2010-01-01 00:00:00 236640 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0946/#anf2