2349188 GI0944 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:44 Fredagen den 16 december 1994/95 44 1994-12-16 00:00:00 Vissa livsmedelspolitiska åtgärder vid ett medlemskap i Europeiska unionen F24E6386-A771-4A58-96F0-1EFC3A8EA297 98 GUDRUN LINDVALL (mp) mp Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservationerna 1, 2, 4, 8 och 9. I en motion som har väckts med anledning av detta ärende står det att staten inte skall skära i de delfinansierade programmen. Det står också att dessa stöd inte får minska om vi menar allvar med vår regi- onalpolitik och strävan efter ekologiskt lantbruk. Detta står inte i Miljöpartiets motion, trots att det skulle kunna ha gjort det. Det står nämligen i Väns- terpartiets motion. I och för sig har inte Vänsterpartiet brutit mot det som står i motionen, eftersom man inte har minskat stödet. Man har tagit bort det helt. Jag är besviken på Vänsterpartiet som tidigare har sagt sig att vara intresserat av miljön. Men i och med det här beslutet har man visat att man är betydligt angelägnare att vara ett lydparti åt socialdemokraterna än att föra den politik som man har sagt sig gått till val på, en politik som sätter miljömålen främst. Jag är lika besviken som Naturskyddsföreningen, alternati- vodlarna och flera miljöorganisationer. Man har fram- fört den här kritiken till mig, och jag tycker att den är berättigad. Det förslag som ingick i den borgerliga proposi- tionen handlade om ett stöd till lantbruk som hade fått i gång en intressant utveckling. LFA-stödet, stödet till djur i skogs- och mellanbygderna i Norrland kombi- nerades på ett bra sätt med miljöprogrammet, dels för ekonomisk bärkraft som skulle gå till vall och bete, dels det resurshushållande programmet som skulle gälla för de lantbrukare som börjar att vilja ändra inriktning på sin produktion. Det finns i dag många sådana lantbrukare. Det börjar att finnas en samsyn om att vi på sikt måste få ett betydligt bättre bärkraf- tigt lantbruk. Men det är inte helt enkelt att lägga om, men genom det här programmet hade vi kunnat få en utveckling till stånd. Bevarandeprogrammet var också bra. Här fanns det många stöd som påminner om dem som socialde- mokraterna nu lägger fram förslag om. Skillnaden är att det är det enda program som egentligen finns kvar. Här fanns också utbildningspengar, dock för litet enligt vårt synsätt. Det kändes oerhört viktigt med ett genomförande just nu, därför att just nu är intresset stort för alterna- tivodling. Det finns ett sug på marknaden efter KRAV-odlade produkter som faktiskt är större än efterfrågan. Många konventionella odlare tror nu att marknaden har börjat att stabilisera sig. Man ser att det finns en möjlighet att kunna gå över till alternati- vodling. Intresset har länge funnits hos många, men känslan av att marknaden inte har varit riktigt stabil har gjort att man har väntat. Dessutom är det inte så enkelt att gå över från konventionell odling till ekologisk odling. Det krävs ett annat synsätt och en annan kunskap. Vill vi nå- gonting med målet att 10 % skall odlas ekologiskt år 2000 måste vi bidra ekonomiskt för att hjälpa lantbru- ket att komma i gång. Vi i Miljöpartiet har krävt att 250 miljoner skall anslås till utbildning. Det kravet har vi inte fått gehör för, men vi kommer att återkomma med detta krav i en motion under allmänna motionstiden. Det program som kunde ha fått i gång utveckling- en men som nu tyvärr har försvunnit var ett program som hette REKO-programmet - resurshushållande konventionellt jordbruk. REKO-programmet är ett program som Naturskyddsföreningen, alternativodlar- na och LRF gemensamt hade jobbat fram i en utred- ning som heter Förstärkta miljöinsatser i jordbruket. Här hade man pratat ihop sig, vilket är unikt. Jag skulle vilja påstå att detta är ett mycket bra förslag, som klargör att man i Sverige i dag inte har något hållbart lantbruk. Man säger också att detta miljöpro- gram skall ses som ett program där det offentliga köper vissa prestationer, kollektiva miljönyttigheter. Den anslagna tonen är mycket bra. Programmet är basen för det program som Vänsterpartiet och social- demokraterna nu röstar bort. Detta program innebar en utveckling mot ekologiskt lantbruk. På precis samma sätt som nu fanns det möjligheter 1990 att gå över till ett lantbruk som var ekologiskt. Även då missade socialdemokraterna och Vänsterpar- tiet tåget. Det är beklagligt att historien upprepar sig. I REKO-programmet finns det ett förslag om en reducering av handelsgödseln med 30 %, om att öka andelen grön mark, om en bättre stallgödselhantering, om en reducering av ogräsbekämpningsmedel m.fl. miljöåtgärder t.ex. sprutfria kantzoner. Maggi Mika- elsson, detta program hade bevarat och återställt den biologiska mångfalden, minskat kväveläckaget, fått ner överskottsproduktionen. Det fyller alltså exakt de krav som man kan ställa på ett sådant här program. Det påminner dessutom ganska mycket om det danska programmet. Miljöpartiet hade kunnat tänka sig att skärpa kraven när programmet hade införts, men det viktiga nu var att visa att vi vill införa det. Så blev det inte. Det har framförts att vi i dag inte skulle kunna ut- nyttja hela programmet. Detta låter mycket märkligt. Programmet innehöll i alla fall ambitiösa miljökrav, men det skulle inte lätt gå att utnyttja i dag. Lantbru- kare skulle vara tvungna att vidta åtgärder för att komma med i programmet. Det var detta som legiti- merade det och gjorde det ännu bättre, att det inte lätt gick att utnyttja. Den kritiken är alltså helt befängd. Vi i Miljöpartiet hade kunna tänka oss att skärpa kraven på REKO-programmet sedan det införts, t.ex. genom att ha en trappa så att man fick mer om man minskade mängden handelsgödsel ytterligare med 30 %, 40 % respektive 50 %. Dessa förändringar skulle vi ha kunnat göra sedan REKO-programmet hade införts. Nu införs de inte. I betänkandet sägs att regeringen skall återkomma. Med det nöjer sig Vänsterpartiet. Man säger ingenting när. Enligt vad vi får höra från Maggi Mikaelsson får vi väl se 1995 som ett övergångsår då det inte händer någonting. Det anser vi i Miljöpartiet är absolut oac- ceptabelt. Då har man inga miljömål alls om man tänker vänta till någon annan gång. Vi vet att stöd till djur eller miljöprogrammet finns kvar, men vi vet också att Socialdemokraterna vill ändra LFA-områdena. Hur mycket som i realite- ten blir kvar vet vi i dag inte. Nivåerna är inte heller klara. När det gäller programmet för ekonomisk bär- kraft, där Maggi Mikaelsson slår sig för bröstet för att stöd till vall och bete har blivit kvar, vet vi inte heller hur mycket det blir. Vi vet att Socialdemokraterna också där avser att ändra LFA-områdena. Men vi vet inte heller här vilka nivåerna blir, och vi vet inte ens när man återkommer med förslag. Att förhandla på det sättet tycker jag inte ökar respekten för Vänster- partiet. Beträffande ekologisk odling hade man önskat att det förslag som nu läggs på bordet från Socialdemo- kraterna och Vänsterpartiet hade varit mer fullödigt. Man hade önskat att nivåerna hade varit klara. De som vill börja lägga om till ekologisk odling i år måste nu kunna börja räkna på vilka effekter det får. Det är bråttom, Maggi Mikaelsson. Vill man ha nå- gonting gjort 1995, är det bråttom. Här har vi bara fått reda på att regeringen skall besluta hur det fortsatta programmet skall se ut. Här har vänstern inte ens sagt sig vara intresserad att vara med i diskussionerna. Man överlåter allt till regeringen, t.o.m. med fullt förtroende. Det som är sorgligt när det gäller det ekologiska lantbruket är att man måste lägga om hela arealen för att få bidrag. Man kräver en helomställning av gården. Det stoppar många som i dag har börjat att lägga om och som inte kommer att kunna lägga om hela area- len, t.ex. många spannmålsgårdar på slätten som inte kan hitta gödsel till mer än en del av arealen och där- för vill kunna lägga om delar av arealen. Det kommer att innebära att många av de mjölkbönder som i dag har intresse av att lägga om inte kommer att kunna. De kommer inte att kunna hitta spannmålsgårdar som kan odla fodersäd om kravet är att den gården skall ha hela sin areal KRAV-odlad. De här bestämmelserna sätter alltså kraftiga käp- par i hjulen för den fortsatta utveckling mot en eko- logisk odling. Det är mycket beklagligt. Jag har svårt att förstå varför man sätter dessa käppar i hjulen. Jag delar Alternativodlarnas uppfattning att det här förslaget kommer att göra det omöjligt för Sverige att nå målet att 10 % av arealen skall vara ekologiskt odlad år 2000. Miljöpartiet kommer att återkomma med ett förslag som kanske kan rätta till detta, om det nu finns ett intresse för det från Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Jag är nöjd med en sak som på initiativ från Mil- jöpartiet har gått igenom, nämligen att ekologiska odlare skall undantas från trädeskravet för att få are- alstöd och att regeringen skall i EU driva frågan om att ekologiska odlare skall få en särregel i det avseen- det. Jag är mycket förvånad över att det finns en so- cialdemokratisk reservation i det här ärendet. Det är ett ganska naturligt krav om man inser att den ekolo- giska odlingen i sig minskar intensiteten, mängden säd per hektar. De har redan minskat produktionen genom att gå över till ekologisk odling och måste därför inte också minska ytterligare genom trädeskra- vet. Man får två krav på sig att minska produktionen. Det här borde vara självklart för alla som är intresse- rade av ekologisk odling. I fråga om miljöavgifterna vill Miljöpartiet gå längre. Vi tycker att det är bra att vi får en ökning av miljöavgifterna på kväve, kadmium och bekämp- ningsmedel, men vi hade velat gå betydligt längre. Socialdemokraterna föreslår en ökning från 60 öre till 1 kr 80 öre. Vi hade velat gå så högt upp som 5 kr och 60 öre på kväve. För kadmium föreslås att avgiften skall ligga kvar på 30 kr per gram kadmium, men den skall gälla all kadmium över 5 gr per 1 ton fosfor. Det är en ändring i rätt riktning, men vi hade samtidigt velat höja nivån till 50 kr per gram. Vi skulle också vilja ha en utvärdering efter ett år för att se om det fick de effekter som ville. Har kad- miummängden på våra åkrar minskat? Det har vi uttryckt i reservation 9, som jag yrkar bifall till. Vi anser att de pengar som tas in som miljöavgif- ter skall återgå till lantbruket bl.a. i form av utbild- ningsbidrag. Menar vi allvar med ekologisk odling måste vi ställa upp med konsulter som hjälper lant- brukare att gå över. Men vi vill också att en sådan bagatell skall uppmärksammas som att trädgårdsnä- ringen drabbas av en merkostnad för sina biologiska bekämpningsmedel som numera skall registreras hos Kemikalieinspektionen. Vi anser att de bilologiska bekämpningsmedlen är ett litet steg i rätt riktning och de borde få en delfinansiering, för annars finns det risk att de slås ut. Här har vi fått en positiv skrivning i betänkandet. Vi hoppas att frågan kan lösas snabbt. Det här betänkandet är ett sorgligt betänkande, för det visar att synsättet i 1990 års politik finns kvar i dag. Det gynnar inte det vi vill, nämligen en övergång till ett lantbruk som är ett kretslopp i betydligt högre grad än vad dagens lantbruk är. Det stöder i stället det konventionella storskaliga lantbruket, samtidigt som det talas vackert om det andra utan att de förslag som nu ligger kommer att leda lantbruket i den riktning som vi skulle vilja. Chansen fanns 1990, chansen finns nu. Tyvärr känns det som att man båda gångerna har missat chansen. Genom att minska intensiteten i odlingen skulle vi kunna få tillbaka de öppna landskap som håller på att gå förlorade. Vi skulle kunna öka den biologiska mångfalden, där det inte bara handlar om att spara vissa arter utan också om individrikedomen inom arter. Vi skulle kunna få ett lantbruk som inte är så kemikalieinriktat. Det som är mest sorgligt är dock att betänkandet är så ofullständigt. Vi vet egentligen inte vad vi beslu- tar om. Det vet inte Maggi Mikaelsson heller. Jag är förvånad över att Vänsterpartiet kunde acceptera betänkandet med så litet underlag. 0962854674801 N 2010-01-01 00:00:00 236348 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0944/#anf98