2349188 GI0944 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:44 Fredagen den 16 december 1994/95 44 1994-12-16 00:00:00 Förändringar i arbetslöshetsersättningen 253FB736-C1CA-4A07-A228-DEC9FC91AF62 65 JOHNNY AHLQVIST (s) s Herr talman! När vi i dag fattar beslut om att riva upp de försämringar som den borgerliga regeringen genomförde i arbetslöshetsförsäkringen, fullföljer vi den linje som Socialdemokraterna har haft i den här frågan. Jag tror inte att det kan komma som någon överraskning för någon av de borgerliga företrädarna att vi skulle göra på detta sätt, även om man här i debatten har försökt att utmåla det som om detta skulle vara den stora överraskningen. När försämringarna genomfördes, gjordes det i en total konfrontation med den dåvarande oppositionen. Då är det väl enligt spelets regler att man återgår på det sätt som vi gör i det här betänkandet. I knappast någon annan fråga har vi socialdemo- krater så tydligt och klart markerat vad som skulle ske efter ett eventuellt regeringsskifte. Både i motioner och i anföranden från den här talarstolen har vi fram- fört att arbetslöshetsförsäkringen skall återställas och de statliga a-kassorna avvecklas. Herr talman! Efter en lång och förvirrad process, som varade hela den borgerliga mandatperioden, presenterade den borgerliga regeringen hösten 1993 ett dåligt förberett förslag till ny arbetslöshetsförsäk- ring. År av vånda ersattes plötsligt av en febril aktivi- tet. Den 15 december fattades det första beslutet om att förändra arbetslöshetsförsäkringen, trots protester från många oroliga människor, inte minst från de ca 30 000 personer som samlades utanför riksdagen. Men dessa protester avfärdade de borgerliga före- trädarna i debatten genom att helt frankt konstatera att "det är för att bevara de fackligt kontrollerade a- kassorna och det socialdemokratiska imperiet som vi i dag ser röda fanor och hör klasskampsparollerna på gatorna i demonstrationer som mest av allt påminner om de konservativa gammalkommunisternas demon- strationer i Moskva." Detta, herr talman, var de borgerliga företrädarnas svar till oroliga människor. Ett uttalande som till och med uppfattades av en del borgerliga företrädare som en mycket grov provokation. Därför tycker jag att det är märkligt att varje borgerlig företrädare som har varit uppe i detta ärende hänvisar till beställningsjobb från LO och de fackliga organisationerna. Man skri- ver även detta i texten i reservation nr 1. Att 30 000 oroliga människor samlades utanför riksdagen påverkade inte den borgerliga majoriteten i kammaren. En ny inriktning drevs igenom med hjälp av Ny demokrati. Men inte ens den borgerliga majori- teten vid detta tillfälle kunde ställa sig bakom den borgerliga regeringens hafsverk. Riksdagen gav rege- ringen bakläxa och bordlade förslagen. Jag tycker att det är viktigt, herr talman, att kom- ma ihåg detta när man nu påstår att det är ett hafsverk som har presenterats av nuvarande regering. Detta har kommit efter regeringsskiftet. Det den borgerliga regeringen presenterade för riksdagen var först en utredning. Två år höll man på innan man lade fram förslaget. Det förslaget vill jag verkligen kalla för ett hafsverk. Den förvirrade processen fortsatte under hela vå- ren 1994. Efter förhandlingarna mellan den dåvarande borgerliga regeringen och Ny demokrati kom det åter en ny proposition. Det var i stort sett samma förslag, men genom synnerligen komplicerade övergångsreg- ler försökte man dölja detta. Nu utbröt åter en febril aktivitet för nu närmade sig mandatperiodens slut. Efter långa förhandlingar och många sammanträden, inte minst i arbetsmark- nadsutskottet, låg åter ett nytt förslag på riksdagens bord. Turerna var många, analyserna bristfälliga, och jag tror inte ens att den dåvarande borgerliga majorite- ten i riksdagen själv hade en överblick över vad som beslutades. För att få i gång det nya systemet före valet tog den borgerliga majoriteten ingen hänsyn till att man ökade risken för fusk eller att man ökade statens utgifter och att man framför allt undergrävde arbetslinjen. In i det sista förhandlades det mellan den borgerliga majoriteten och Ny demokrati. Beslutet fattades på övertid i den här kammaren på den absolut sista dagen som riksdagen kunde sammanträda. Där kan man, Elving Andersson, tala om panik och där kan man tala om hafsverk. Herr talman! Jag gör denna korta historik av två skäl, dels för att det är en ny riksdag som inte känner till alla turerna runt arbetslöshetsförsäkringen, dels, och inte minst, för att de borgerliga företrädarna i dagens debatt verkar ha glömt bort historien, eller också försöker man att medvetet förtränga hela bil- den. Herr talman! Genom dagens beslut verkställer vi socialdemokrater det vi sade i debatten den 9 juni 1994 samt löften som vi utställde i valrörelsen. Dagens betänkande bygger på regeringens pro- position som innebär att de statliga a-kassorna avskaf- fas. Detta kombineras med mycket generösa över- gångsbestämmelser. Majoriteten i utskottet anser som regeringen att den inkomstrelaterade ersättningen skall skötas av de fackliga arbetslöshetskassorna. Kassorna sköter detta på ett mycket bra och effektivt sätt. Det fackliga en- gagemanget i försäkringssystemet har fler fördelar. Facket bedriver omfattande verksamhet för sina ar- betslösa medlemmar. Man ordnar aktiviteter, organi- serar arbetslöshetsklubbar, hjälper den arbetslöse med att skaffa jobb, upprätthåller kontakter och samarbetar med arbetsförmedling och länsarbetsnämnd. Inte minst viktig är den sociala kontakten, som kan mot- verka den nedbrytning och utslagning som ofta följer i arbetslöshetens spår. Därmed stärks också den enskil- des möjligheter att komma tillbaka till arbetsmarkna- den igen. A-kassorna som är knutna till fack- eller bran- schorganisationer har dessutom bransch- och person- kännedom som är oerhört viktig för möjligheterna att få tips om jobb och utbildning. Genom att de arbetslö- sa på detta sätt kan ha kvar sin kontakt med yrket eller branschen stärks också självkänslan, något som kan vara helt avgörande för en människas motivation att söka ett nytt jobb. Det fackliga engagemanget är ett stöd för ar- betslinjen som inte kan upprätthållas av en statlig a- kassa. Vilken vardagshjälp kan en arbetslös få av KAS-regionen i Ljusdal? Vilket socialt stöd kan det ge? Hur skall kontrollfunktionen kunna utövas? Och hur skall kontakten med yrket eller branschen upp- rätthållas? Detta, Elving Andersson, är svar på frågan om vilken koppling det fanns mellan de fackliga a- kassorna och arbetslinjen. Nu avskaffas också den utförsäkringsbomb som den borgerliga regeringen införde genom begräns- ningen av antalet ersättningsperioder. Det är en be- gränsning som skapat stor oro för ekonomin bland de arbetslösa, som också skapat en stor oro hos kommu- nerna, där man befarade en kraftig ökning av social- bidragskostnaderna, då detta var enda utvägen efter en utförsäkran. Nu avskaffar vi också det byråkratiska avgiftsvill- koret, ett avgiftsvillkor som ytterligare byråkratisera- de och försvårade handläggningen av ärenden. Det bör noteras att kritiken också kom från företa- garkassorna, som helt delade vår uppfattning att det blev betydligt mer byråkrati genom den nya försäk- ringen. Det tycker jag skulle kännas en aning bittert, åtminstone för Kent Olsson, att även företagarnas kassor hade samma kritik mot det tidigare förslaget som den socialdemokratiska oppositionen. Arbetsvillkoret återställs till det tidigare beräk- ningssättet med dagar under en viss tid i stället för timmer per månad, som den borgerliga regeringen införde och vars tekniska utformning slog mycket orättvist. Medlemsvillkoret återställs till vad det var före den 1 juli 1994. För att få ersättning från arbetslös- hetskassan måste kravet vara minst ett års medlem- skap. Det måste finnas en koppling mellan försäk- ringen och att vara etablerad på arbetsmarknaden, en koppling som den tidigare regeringen av taktiska skäl inte alls tog hänsyn till. Herr talman! På två områden stämmer inte utskot- tets betänkande överens med de förslag som finns i regeringens proposition. Det ena är beräkningen av normalarbetstiden och det andra är begränsningen av s.k. fyllnadsmarkering för de deltidsarbetslösa. När det gäller att begränsa möjligheten att fyll- nadsstämpla i obegränsad tid tror jag faktiskt att alla partier i utskottet är överens om att det måste finnas en sådan begränsning. Vad vi inte är överens om är hur denna begränsning skall genomföras. Utskottet har valt att inte ta ställning i denna fråga. Det har gjorts av det enkla skälet att det inte behövs. Enligt gällande lagstiftning kan regeringen själv genomföra de begränsningar som den anser nödvändiga inom denna del av försäkringen utan något riksdagsbeslut. Men jag tycker ändå det är viktigt att från denna talarstol markera den socialdemokratiska utskotts- gruppens uppfattning. En begränsning av deltidsmar- keringen måste kopplas till en företrädesrätt till mer tid för den anställde när något sådant bli aktuellt på företaget eller på förvaltningen. Arbetsförmedlingen måste också på ett mer aktivt sätt arbeta med dem som är deltidsarbetlösa. Inte minst arbetsgivarna måste också ta ett ansvar för denna fråga. Denna uppfattning avvisar de borgerliga företrä- darna helt. Deltidsbegränsning i borgerlig tappning var betydligt mer fientlig än i det socialdemokratiska förslaget som vi diskuterade i utskottet. De borgerliga företrädarna i dagens debatt tycks också ha glömt bort att de begränsningar man genomförde för deltidsmar- kerarna även stred mot arbetslinjen. Herr talman! Den andra frågan där utskottet har en annan utfattning än regeringen är beräkningen av normalarbetstiden för den arbetslöse. Det alternativ som regeringen föreslår med åtta månaders beräkning är svår att överblicka, det medger jag. Vi vet inte vilka konsekvenser det kan få för den som blir arbets- lös. Därför har vi från utskottet arbetat fram ett nytt förslag i stället. Utskottet har enats om ett nytt arbetsvillkor och en ny normalarbetstidsberäkning som mer tar hänsyn till det faktiska förhållandet före arbetslösheten. Genom dessa båda förändringar uppnås det sparmål som regeringen föreslagit frånsett de 300 miljoner som man skulle fått in genom en begränsning på deltid- markeringen. Där ligger bollen helt hos regeringen. Den begränsningen kan genomföras när man så vill. Herr talman! Som jag tidigare har sagt hade den borgerliga regeringen en dröm om en allmän obliga- torisk arbetslöshetsförsäkring. Planerna var stora, buden om hur många hur många som skulle omfattas skiftade från debatt till debatt här i kammaren. När man sedan ute i landet hörde den tidigare arbetsmark- nadsministern tala om detta fanns det inga begräns- ningar för hur bra det skulle bli. Trots att alla trumpetstötar om en försäkring som omfattar alla är det bara att konstatera att detta var en dröm och inte blev någonting annat än en dröm. Bak- om alla dimridåer av övergångsregler kom en verklig- het med fler utförsäkrade och med färre människor som omfattades av försäkringen. Detta skrev t.o.m. den borgerliga regeringen i den proposition som låg till grund för det beslut som fattades i kammaren. Herr talman! Jag tycker att det är litet väl magstarkt när man från de borgerliga företrädarna i dagens debatt fortfarande får höra att 100 000 männi- skor finns i systemet. Någon säger 25 %, och någon har en annan siffra. Det är viktigt att de borgerliga företrädarna som varit uppe i debatten nu redovisar hur många människor som omfattas av den statliga arbetslöshetsförsäkringen. Hur många omfattas av den dröm som ni hela ti- den relaterat i debatten? Jag har inte hört några siffror från er som kan styrka hur många det är. Ni hade en dröm om att det skulle bli många. Trots att ni manipu- lerade med regelverket för att det skulle komma in betydligt fler människor på ett snabbare sätt blev det inte på det viset. Ni skriver också i er reservation att den allmänna egenavgiften och era förslag lade grunden för en ar- betslöshetsförsäkring i balans. Ola Ström sade att det var ett förslag som balanserade Arbetsmarknadsfon- den. Inte ens fullt utbyggt med en avgift på 2 % hade man klarat kostnaden för att balansera Arbetsmark- nadsfonden, beroende på den politik som fördes på arbetsmarknadsområdet under förra mandatperioden. I varje fall ni som var med under förra mandatperio- den vet hur det var med balansen i Arbetsmarknads- fonden. Ni talar också om utvärdering av systemet. Elving Andersson frågade varför man inte kunde låta syste- met vara kvar så att vi kan göra en utvärdering. Det behöver vi inte göra, Elving Andersson. Det går redan nu att förespå att det blir färre försäkrade i en statlig arbetslöshetsförsäkring än i det system som finns i dag. Vi behöver inte vänta för att se detta. Vi socialdemokrater vill sträcka oss längre. Efter alla argument här om en samförståndsregering har vi sagt att vi är beredda att tillsätta en utredning för att se över hela arbetslöshetsförsäkringen. Den samför- ståndsandan fanns knappast under förra mandatperio- den. Vi socialdemokrater skrev i varenda motion och sade i varenda debatt att vi ville ha en utredning om försäkringen. Men gång efter gång tillbakavisade ni som företrädare för den borgerliga regeringen de socialdemokratiska kraven. Nu är vi beredda att tillsätta en utredning för att se över hela arbetslöshetsförsäkringen. Jag tror att det är oerhört viktigt att man får fram en arbetslöshetsför- säkring som klarar skifte av majoritetsförhållande även i detta parlament. Det kan inte vara så att de som hela tiden skall drabbas är de arbetslösa. Herr talman! Det förslag som vi fattar beslut om nästa vecka, och som jag trodde att vi skulle fatta beslut om i dag, innebär att vi går tillbaks till en sammanhållen försäkring med ett obligatoriskt grund- skydd och en möjlighet att därutöver försäkra sig för en inkomstrelaterad del. Vi hade en bra och väl funge- rande arbetslöshetsförsäkring före den 1 juli 1994. Nu återgår vi till den modellen igen. Herr talman! Med detta vill jag yrka bifall till ut- skottets hemställan i dess helhet och avslag på samtli- ga reservationer. 0594584559201 N 2010-01-01 00:00:00 236315 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0944/#anf65