2349188 GI0944 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:44 Fredagen den 16 december 1994/95 44 1994-12-16 00:00:00 Förändringar i arbetslöshetsersättningen C562BC86-72E2-4F4D-BB85-965DE45E1FC0 46 INGRID BURMAN (v) v Fru talman! I det betänkande vi nu skall behandla föreslås det förändringar som i huvudsak syftar till att upphäva de försämringar som den borgerliga rege- ringen genomförde i lagen om arbetslöshetsersättning och lagen om kontant arbetsmarknadsstöd. De förändringar vi nu skall genomföra, det s.k. återställandet, är av mycket stor betydelse för alla arbetslösa. De är absolut nödvändiga om vi vill för- hindra en gigantisk utförsäkringsbomb, där mängder av arbetslösa skulle ställas utan ersättning och tvingas övergå till att leva på socialbidrag. Det skulle varken individerna eller landets kommuner klara av. Den borgerliga arbetslöshetsförsäkringen, som nu skall avvecklas, bygger på att kostnaderna skall över- vältras från arbetslöshetsförsäkringen till socialbi- dragssystemet, från staten till kommunerna. Detta är mycket viktigt att känna till. Den åtgärd som skall genomföras i dag är oerhört viktig. Den stoppar utför- säkringsbomben. Den gör att människor som befinner sig i ofrivillig arbetslöshet faktiskt kan få ersättning även i januari och februari. De hotas inte av utförsäk- ring eller gränser. De kan fortfarande, om de inte får arbete, leva på a-kassa. Denna fråga är den viktigaste i hela betänkandet. Det är därför vi i Vänsterpartiet tycker att det är till- fredsställande att vi i dag kan vara en del av den ma- joritet som återställer ersättningsperioderna och för- hindrar risken för utförsäkring. Vad som inte är lika bra - och det framhåller vi i vår motion - är att det inte är fråga om en ren återstäl- lare. Det är inte fråga om att fullt ut återgå till det system som fanns före den 1 juli. Nu genomförs för- ändringar i normalarbetstiden, dvs. det som ligger till grund för dagersättningen. Det görs utan att man riktigt har grepp över konsekvenserna, dvs. utan att veta vilka grupper som egentligen drabbas. Att Vänsterpartiet trots att det inte funnits tillgång till riktiga konsekvensutredningar ändå ställer sig bakom förslaget, beror delvis på att man har lyssnat till och hörsammat Vänsterpartiets motion. Man har, som tidigare har påpekats från talarstolen, förändrat regeringens förslag. Normalarbetstidsbegreppet har förändrats så att beräkningen inte längre sker på un- derlag av åtta månader, rakt av så som regeringen har föreslagit. I stället finns det nu en lösning med en beräkning som sker på underlag av de fem bästa må- naderna - om icke annat angives - vid varierande inkomster. Den förbättringen och förändringen av regeringens förslag kommer att förhindra att många som i dag går ofrivilligt arbetslösa får ersättningen sänkt när de tvingas kombinera kortare visstidsan- ställningar med kortare arbetslöshetsperioder. Naturligtvis tycker vi fortfarande att det hade varit bäst och mest önskvärt om vi hade fått gehör för hela vår motion, dvs. att återgå till vad som gällde före den 1 juli och att hela paketet hade lämnats över för ut- redning. Talarna från de borgerliga partierna har för- tigit att steg två är att utreda hela a-kassesystemet. Det är önskvärt. Vi i Vänsterpartiet tycker inte om att delta i beslut utan att det ligger någon utredning till grund för beslu- tet som visar konsekvenserna framåt. Vi kritiserar den förra, borgerliga, regeringen. Ni var inte bättre. Det förslag ni lade fram under våren 1994 var hafsigt hopplockat, hade inga konsekvensut- redningar. Vi framförde vår kritik då, och den tål att upprepas. Men vi riktar samma kritik mot det här förslaget. Vi vet inte riktigt vilka förändringar det kommer att bli i förhållande till en ren återställare. Men vi vet att många människor räddas från att utförsäkras. I och med detta finns det anledning nog att faktiskt ställa sig bakom betänkandet. Talare har i talarstolen sökt hitta motiv. Detta är ett starkt motiv. Det är alltså bra att a-kassan återställs. Det är ock- så bra att Vänsterpartiet har fått gehör för sin motion avseende deltidsarbetslösas rätt till ersättning, på samma villkor som alla andra arbetslösa. Normalar- betsvillkoret har ändrats i riktning mot Vänsterpartiets motion. Det var någon här som tidigare berörde frågan om deltidsarbetslösa. Regeringens förslag innebar att en deltidsarbetslös skulle utförsäkras efter en ersättning- speriod. Moderaterna har sagt att de ställer upp på det förslaget. Jag är oerhört glad för att Vänsterpartiet har fått gehör för sin uppfattning i utskottet och att Socialde- mokraterna har anammat den. Nog vore det märkligt att 1994, i Sveriges riksdag, införa en lagstiftning som slår mot just deltidsarbetslösa. 80 % av dem är kvin- nor. De skulle inte få stämpla på samma villkor som övriga arbetslösa. Det skulle vara att införa en kön- slagstiftning. Jag är glad för att det inte sker i dag. Det som inte är bra i betänkandet är förslaget om ersättningsreglerna. Vänsterpartiet har i flera år väckt motioner om att höja ersättningen till de arbetslösa. Det gäller taket, som tidigare har sänkts från 598 kr till 564 kr. Det gäller också nivån på ersättningen. Arbetslöshetsförsäkringen ger en mycket låg ersätt- ningsnivå i förhållande till andra trygghetssystem. Genom att en basbeloppsanknytning saknas och ge- nom att den borgerliga regeringen helt cyniskt lät bli att höja taket i enlighet med löneutvecklingen förfaller försäkringen. Det passar den borgerliga regeringen. Försäkringen förfaller som ett trygghetssystem som går att lita på. Detta är en mycket viktig fråga som måste utredas. Men under tiden måste den soci- aldemokratiska regeringen visa mindre cynism än den borgerliga och justera upp taket en gång per år på basis av tidigare etablerad nivå, dvs. 598 kr per dag. Vänsterpartiet kräver också att 90-procentsnivån återställs i försäkringen. För de arbetslösa - och en stor grupp är låginkomsttagare - finns det i dag inga marginaler, och de kan därför inte klara dagens nivå. En höjning till 90 % är en fördelningspolitiskt mycket träffsäker åtgärd. Den bidrar också till att hindra lönedumpning på arbetsmarknaden. Vi känner ju alla till att just a-kassenivån ofta är gränsen för de lägsta lönerna i samhället, och jag tror därför att en sänkning av ersättningen från 90 till 80 % också kommer att påverka de lägsta lönerna i samhället. Det här är något som jag hoppas att även Socialdemokra- terna vill undvika och att vi i stället återställer nivåer- na. Det bör också förtydligas att den befintliga nivån inte alls når upp till de omtalade 80 procenten. I van- liga inkomstlägen handlar det i verkligheten om 65- 70 %. Så länge som regeringen vägrar höja ersättningen anser jag att de arbetslösa kommer att drabbas dubbelt av allt. De får inga inkomsthöjningar, som löntagare får i löneförhandlingar och som andra får som har sin försörjning via andra, basbeloppsanknutna trygghets- system, men de drabbas likväl av alla andra bespa- ringsåtgärder i samhället. De har alltså en dubbel börda. Jag tror att det här är en mycket angelägen fråga. En höjning går också att finansiera. Den kan, som vi i Vänsterpartiet har föreslagit i vår motion, finansieras via en höjning av arbetsgivaravgifterna med 0,7 %. Fru talman! Jag yrkar bifall till Vänsterpartiets re- servation nr 7. 028536711718 N 2010-01-01 00:00:00 236296 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0944/#anf46