2349188 GI0944 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:44 Fredagen den 16 december 1994/95 44 1994-12-16 00:00:00 Förändring av vissa arbetsrättsliga regler, m.m. 1AE2DBF1-0AB8-43C4-AA4F-734DC73F033B 40 INGRID BURMAN (v) v Fru talman! Jag delar Sten Östlunds syn på avtalet som ett mycket bra redskap att komma framåt. Det är inte där vi möjligen skiljer oss åt. Enligt min och Vänsterpartiets mening räcker det inte bara med att parterna ges möjlighet att träffa avtal - en möjlighet som de alltid har haft, och en möjlighet som vi skall värna och utveckla. Det räcker inte för att lösa de ganska avgörande problemen i det här samhäl- let. Jag har presenterat anledningarna till det. En anledning är att kollektivavtalen inte täcker hela arbetsmarknaden. Det ser dess värre ut att gå mot en utveckling där det uppstår en mycket stor arbets- marknad vid sidan av. Sten Östlund har själv pekat på en del av detta, nämligen uthyrningsfirmor. Hur skall vi hantera det? Där hyr ett företag ut löntagare till ett annat, och de har inget inflytande på den nya arbets- platsen. Det är klart att vi som lagstiftande församling måste hitta en teknik för öka inflytandet här. Hur skall en sådan förhandling se ut? Det finns också konsult- firmor och entreprenörsverksamhet. Vi ser en annan arbetsmarknad där jag inte tror att kollektivavtalen kommer att kunna klara de grundläggande problemen. Det handlar också om lönediskriminering, som jag har sagt tidigare. Parterna och kollektivavtalen har visat att lönek- lyftorna mellan män och kvinnor i stället för att mins- ka de facto växer. Och detta trots att parterna har jobbat årtionde efter årtionde med detta. Jag tror att jag kan göra mig till taleskvinna för många av Sveri- ges kvinnor som säger att det nu är dags att ingripa och lagstifta för vi är trötta på att bli lönediskrimine- rade. När det gäller yttrandefriheten är det sant som Sten Östlund säger att den hotas extra mycket när tiderna är svåra. Men det gäller ju att inte bara konsta- tera det. Vi saknar i dag en garanti för människors rätt att yttra sig fritt i arbetslivet och på arbetsplatsen utan att de därför hotas av uppsägning. Det finns många exempel på detta. Det finns ett gäng busschaufförer i Uppsala. Det finns skolrektorer. Vi har Kjell-Erik Karlsson på Värö Bruk, som kanske är det mest kända exemplet. Hur skall man lösa detta avtalsvägen? Eller bortser man från problemet? Jag menar att vi måste kombinera goda och bra samförståndslösningar genom avtal med en lagstift- ning i botten. Jag tycker att det är tråkigt om social- demokraterna inte har samma ambition. 028536711718 N 2010-01-01 00:00:00 236290 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0944/#anf40