2349187 GI0943 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:43 Torsdagen den 15 december 1994/95 43 1994-12-15 00:00:00 (forts. från 10§) Vårdnadsbidraget. Garan- tidagarna. Enskild barnomsorg. (forts. SoU8) 3A8E58A1-2824-458F-A823-F5715D153C9B 7 MARIANNE JÖNSSON (s) s Fru talman! I dag skall vi bland andra frågor be- sluta om att vårdnadsbidraget upphävs och att följ- dändringar görs i andra lagar som ändrades i samband med att vårdnadsbidraget infördes. Vi skall också fatta beslut om att återinföra de s.k. garantidagarna enligt vad som gällde före den 1 juli 1994. Därmed får föräldrarna tillbaka det lagstöd gentemot arbetsgivarna som de behöver för att få ledigt från arbetet när barnen behöver det. Det kan vara vid s.k. klämdagar, inskolningsdagar, Luciafi- rande, när dagis är stängt eller när dagmamman skall vara ledig. Vi avser också att återge kommunerna rätten att planera sin barnomsorg. Vi föreslår att kommunernas skyldighet att ge bidrag till enskild barnomsorg upp- hävs. Kommunerna skall i stället efter egen bedöm- ning avgöra om de skall lämna bidrag till enskild verksamhet. Fru talman! Den socialdemokratiska inställningen till vårdnadsbidrag är känd. Vårdnadsbidrag går helt på tvärs mot den socialdemokratiska familjepolitiken och riktar sin udd mot barnomsorgen och kvinnors rätt till arbete och jämställda levnadsvillkor. Vi anser att en aktiv familjepolitik skall vara bra för alla barn och ge familjerna valfrihet. Den skall ge de mammor och pappor som vill kombinera föräldra- skap med förvärvsarbete möjlighet att göra det. Den skall ge alla barn tillgång till bra barnomsorg. Fru talman! Min avsikt var inte att här i dag upp- repa de socialdemokratiska invändningarna mot vård- nadsbidraget. Men efter att ha tagit del av den senaste tidens debatt vill jag ta upp några synpunkter. I dessa ekonomiskt kärva tider säger sig många debattörer värna samhällsekonomin. Många borgerli- ga företrädare hävdar att vårdnadsbidraget är sam- hällsekonomiskt lönsamt, och de pekar på att en dag- hemsplats kostar mer än vårdnadsbidraget. De glöm- mer att nämna att de som använder barnomsorg också förvärvsarbetar och betalar skatt. Tror verkligen dessa debattörer att det är mer lönsamt för samhället om människor inte förvärvsarbetar? När det gäller frågan om samhället gör en eko- nomisk vinst eller inte genom barnomsorgsverksam- heten har Kommunförbundets undersökningar visat att barnomsorgen är samhällsekonomiskt lönsam. Detta var för övrigt något som den borgerliga rege- ringens socialminister Bengt Westerberg ofta hänvi- sade till. Borgerliga debattörer har också påstått att ingen missgynnas av vårdnadsbidraget. Sanningen är att vårdnadsbidraget missgynnar ensamstående mödrar. De kan inte byta lönen mot vårdnadsbidrag på 2 000 kronor före skatt. De måste som regel arbeta minst 75 % för att klara sin försörjning. De anlitar barnom- sorg med offentligt stöd, t.ex. dagmamma, kommunalt dagis, kooperativt dagis, dagis med alternativ peda- gogik, föreningsdrivet dagis, privat dagis etc. Det betyder att de får noll kronor i vårdnadsbidrag. De blev dessutom av med sina 90 garantidagar. De får via sina skatt betala vårdnadsbidraget för dem som har råd att stanna hemma eller till dem som har råd att anställa en barnflicka privat. Om den borgerliga regeringen verkligen hade varit ute efter att ge barnfamiljerna ökat ekonomiskt stöd, hade de kunnat använda de kanaler som redan fanns. De hade kunnat öka antalet garantidagar. De hade kunnat höja barnbidragen. De hade kunnat bygga ut föräldraförsäkringen. Då hade man dessutom sluppit vårdnadsbidragets byråkratikostnader på 73,8 miljo- ner kronor per år. Men det var inte att ge barnfamiljerna ökat eko- nomiskt stöd som var den borgerliga regeringens avsikt. De ville åstadkomma ett systemskifte i famil- jepolitiken. På detta sätt hoppades de kunna minska kostnaderna för barnomsorgen. Detta slår mot jäm- ställdheten. Kvinnorna som väljer att stanna hemma blir beroende av männens inkomster och kan få svåra- re att få fotfäste på arbetsmarknaden. Fru talman! Utskottets majoritet tillstyrker rege- ringens förslag att avskaffa vårdnadsbidraget och återinföra garantidagarna. Utskottet anser också att vårdnadsbidraget skall avräknas mot garantidagarna, så att det inte skall gå att erhålla både vårdnadsbidrag och ersättning för garantidagar. Däremot anser vi att den möjlighet som garantida- garna ger till flexibel ledighet har ett mycket stort värde för föräldrarna. Vi anser därför att övergångs- bestämmelserna skall ändras så att föräldrarna skall kunna ta ut garantidagar utan ersättning och därmed erhålla rätt till ledighet i motsvarande mån. Vi anser att rätten till ledighet från arbetet i sam- band med barnafödande skall återgå till 18 månader. Men för att underlätta planeringen för berörda famil- jer föreslår vi att ikraftträdandet av lagändringen flyttas fram till den 1 juli 1995. Övriga lagändringar till följd av beslutet att avskaffa vårdnadsbidraget tillstyrks av utskottsmajoriteten. Fru talman! Den 17 december 1993 fattade riks- dagen beslut om en barnomsorgslag som medförde en skyldighet för kommunerna att se till att alla barn får den barnomsorg som de har behov av. Det tycker vi socialdemokrater är mycket bra. Felet med lagregleringen var dock att kommuner- nas skyldighet att erbjuda alla barn barnomsorg knöts samman med ett förslag som helt tog ifrån kommu- nerna möjligheten att planera och ansvara för omsor- gen och att bestämma hur resurserna skulle användas. Lagändringen innebar att kommunerna skulle tvingas ge bidrag till enskilda barnstugor, även om de hade full behovstäckning inom kommunen och även om de tvingades skära hårt i den barnomsorg som fanns. Hade den enskilda barnstugan personal och lämpliga lokaler, skulle kommunen bevilja tillstånd och ge bidrag. Inget avseende skulle med andra ord fästas vid om det fanns behov av barnstugan eller inte. Denna del av lagregleringen röstade vi socialde- mokrater emot. Vi anser det självklart att kommunen skall ha rätt och möjlighet att planera barnomsorgen inom den egna kommunen. I tider av begränsade resurser och nedskärningar är det särskilt viktigt att göra rättvisa prioriteringar och att hushålla med resur- serna. Fru talman! Utskottsmajoriteten tillstyrker att kommunernas skyldighet att ge bidrag till enskild barnomsorg upphävs. Därmed får kommunerna tillba- ka rätten och möjligheten att planera och ansvara för barnomsorgen. Den fria etableringsrätten försvinner. Fru talman! Vi socialdemokrater vill även i eko- nomiskt kärva tider sätta barnens levnadsvillkor i främsta rummet. Alla barn skall ha rätt till en trygg uppväxtmiljö. Den främsta uppgiften för oss politiker är att nu komma till rätta med arbetslösheten. För- värvsarbete är den faktor som har störst betydelse för familjernas ekonomi och därmed för barnens situa- tion. Den socialdemokratiska familjepolitiken med föräldraförsäkring, barnbidrag och god barnomsorg har utformats för att ge alla barn rätt till en trygg miljö. Den har utformats så att både mammor och pappor som vill skall kunna kombinera föräldraskap och förvärvsarbete. Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemstäl- lan och avslag på samtliga reservationer. I detta anförande instämde Inger Segelström, Na- lin Baksi, Anita Johansson, Eva Johansson, Åsa Sten- berg, Eva Arvidsson, Tone Tingsgård, Carina Mo- berg, Christina Pettersson, Laila Bjurling, Thomas Östros, Inge Carlsson, Sonia Karlsson, Maj-Inger Klingvall, Conny Öhman, Martin Nilsson, Anita Pers- son, Agneta Ringman, Krister Örnfjäder, Ann-Marie Fagerström, Margareta Sandgren, Karin Olsson, Jan Björkman, Börje Nilsson, Ingegerd Wärnersson, An- nika Nilsson, Lena Larsson, Bo Nilsson, Marie Granlund, Bengt Silfverstrand, Ulla Rudin, Majlene Westerlund, Ronny Olander, Bo Bernhardsson, Anita Jönsson, Karin Wegestål, Marianne Carlström, Sverre Palm, Claes-Göran Brandin, Mona Berglund Nilsson, Märta Johansson, Sonja Fransson, Helena Frisk, Nils- Göran Holmqvist, Hans Karlsson, Ann-Kristine Jo- hansson, Torgny Danielsson, Lisbeth Staaf-Igelström, Kristina Svensson, Jarl Lander, Iréne Vestlund, Sven- Erik Österberg, Paavo Vallius, Margareta Israelsson, Göran Magnusson, Mariann Ytterberg, Bo Holmberg, Per Erik Granström, Laila Bäck, Rinaldo Karlsson, Carin Lundberg, Berit Andnor, Agneta Lundberg, Susanne Eberstein, Hans Stenberg, Kristina Zakris- son, Lars U Granberg, Ulf Kero, Lennart Klockare, Birgitta Gidblom och Lena Sandlin (alla s). 0771794334400 N 2010-01-01 00:00:00 236128 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0943/#anf7