<anforande>
<dok_hangar_id>2349187</dok_hangar_id>
<dok_id>GI0943</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:43 Torsdagen den 15 december</dok_titel>
<dok_rm>1994/95</dok_rm>
<dok_nummer>43</dok_nummer>
<dok_datum>1994-12-15 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>(forts. från 10§) Vårdnadsbidraget. Garan- tidagarna. Enskild barnomsorg. (forts. SoU8)</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>7FA40D6F-9C5A-40A3-9375-EF6A4E0089D4</anforande_id>
<anforande_nummer>40</anforande_nummer>
<talare>MARGARETA ISRAELSSON (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag beklagar att jag gladdes när Chat-
rine Pålsson inledde med att säga att justeringar na-
turligtvis behöver göras. Jag insåg ganska snart att de
enda justeringar som skulle göras var av ekonomiskt
slag. De skulle inte ske i regelsystemet, vilket skulle
ha gett barnen mer tid med sina föräldrar. Det handlar
om ett litet steg mot att utjämna skillnaderna mellan
den kommunala barnomsorgen och annat. Man vill
naturligtvis komma vidare.
Jag förstår att det handlar om att ge mer pengar.
Men ni säger fortfarande inte att föräldrarna skall få
ut dessa pengar när de träffar barnen mer. Det trycket
vill ni inte sätta på föräldrarna för barnens skull.
Vi kan alla vara överens om att vi som vuxna, som
föräldrar och som förebilder behöver få mer tid till
våra barn. Jag tycker faktiskt att det är beklagligt att
ni då väljer att hålla fast vid ett förslag som bara
handlar om något slags ekonomisk transaktion utan att
säga att barnen skall vara inblandade.
Jag kan fortfarande inte förstå varför detta är viktigt
bara fram till dess att barnet fyller tre år. Jag kan
heller inte förstå det resonemang som Chatrine Påls-
son för om att en del föräldrar vill sänka sin arbetstid
och har kunnat göra det med ett vårdnadsbidrag. Jag
pekade precis på att den möjligheten inte har funnits.
De föräldrar som har velat gå ner från åtta till sex
timmar har inte kunnat få något vårdnadsbidrag om de
har barnet i kommunal barnomsorg, därför att de inte
hinner hämta och lämna barnet. Det är detta jag tycker
är så beklagligt.
Till slut, fru talman, vill jag säga att när vi disku-
terar detta skall vi göra det och mötas, och stöta och
blöta våra argument, ideologier eller den syn vi har på
hur man lättast skall hjälpa barnen på deras väg att bli
vuxna. Men jag tycker att när vi resonerar behöver vi
inte göra som när Chatrine Pålsson börjar sitt anfö-
rande, med att säga att vi som talar här har så ytliga
argument och är så insnöade - och så refererar hon till
vad jag sade om barnkonventionen.
Jag tror att jag är ganska väl insatt i barnkonven-
tionen. Jag var med och arbetade med den under den
tid då den tillkom. Jag betackar mig för att i denna
kammare kallas insnöad.
</anforandetext>
<intressent_id>0634917636517</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>236161</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0943/#anf40</protokoll_url_www>
</anforande>
