<anforande>
<dok_hangar_id>2349187</dok_hangar_id>
<dok_id>GI0943</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:43 Torsdagen den 15 december</dok_titel>
<dok_rm>1994/95</dok_rm>
<dok_nummer>43</dok_nummer>
<dok_datum>1994-12-15 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>(forts. från 10§) Vårdnadsbidraget. Garan- tidagarna. Enskild barnomsorg. (forts. SoU8)</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>855FF10A-BB69-48B0-9084-23639535CF2D</anforande_id>
<anforande_nummer>36</anforande_nummer>
<talare>CHARLOTTA L BJÄLKEBRING (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag tror inte att det finns någon stor
motsättning i vad vi egentligen tycker om vad famil-
jerna betyder för barnen, Göte Jonsson. Jag anser
givetvis också att familjen är det viktigaste för ett
barn. Daghemmen måste finnas som ett komplement
till familjen. Det är ett bra komplement med en bra
pedagogisk verksamhet. En förälder kanske inte alltid
räcker till när det gäller att ge barnet det.
Lösningen på problemet tror jag är att sänka ar-
betstiden så att barnen får tillfälle att träffa båda sina
föräldrar. Det räcker inte med att en man eller en
kvinna är hemma de första tre åren med barnet, me-
dan den andre föräldern jobbar heltid. Jag tror att det
är en dålig lösning. Jag vill ha en annan lösning.
</anforandetext>
<intressent_id>0703309898919</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>236157</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0943/#anf36</protokoll_url_www>
</anforande>
