2349187 GI0943 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:43 Torsdagen den 15 december 1994/95 43 1994-12-15 00:00:00 (forts. från 10§) Vårdnadsbidraget. Garan- tidagarna. Enskild barnomsorg. (forts. SoU8) F028DD1F-07C4-4809-BCAD-FC57AACEFE2D 30 MARGARETA ISRAELSSON (s) s Fru talman! För barnens skull är det att beklaga att mycket av det som sägs här hör hemma på sandlåde- nivå. I FN:s barnkonvention talas om barnens rätt till si- na föräldrar, men utgångspunkten för detta är att sam- hället har ett ansvar för att underlätta för barnen att få så mycket tid som möjligt med båda sina föräldrar. Då undrar jag: Vad är det i det som är så positivt, när ni beslutade att avskaffa de 90 garantidagarna? Den borgerliga regeringen fattade det beslutet, med stöd av Harriet Colliander och andra nydemokrater som ni lyckades värva. Vad var det ni tyckte att ni uppnådde när ni sade att föräldrarna visst får vara med sina barn, men bara tills de fyller tre år? Sedan skulle de jobba på och inte ha något mer. Först fick de vara hemma ett år med föräldraförsäkring, och sedan fick de som ville och hade råd 2 000 kr i månaden för att vara hemma ytterligare två år. Det vi hela tiden har slagit fast är möjligheten för föräldrarna att följa barnen under deras uppväxt. Vi har sagt att barnen behöver sina föräldrar också när de har fyllt fyra, fem och sex år och när de börjar skolan, kanske regelbundet under det första skolåret. Vi har talat varmt för den möjligheten, Göte Jonsson. Det blir larvigt när man hela tiden drar det till yt- terligheter om jag säger någonting om barnomsorgen. Det är självfallet så, att om en kommunledning säger att alla alternativ som startas skall vara av privat ka- raktär finns det inte kommunala daghem att tillgå, därför att de är fullbelagda. Då tycker jag inte att det finns valfrihet för föräldrarna - som min granne, som konstaterar att han inte har någon möjlighet att gå tillbaka till sitt arbete och få den för honom betydelse- fulla pedagogiska delen och tryggheten i att barnet är på ett dagis inom den kommunala verksamheten. Det enda sättet är då att söka ett privat alternativ. Då finns inte valfriheten. Vad vi säger när vi talar om barnomsorgen i kommunerna i det förslag som riksdagen nu skall fatta beslut om, är att kommunerna skall ta ett ansvar, se till att där finns en helhet inom den barnomsorg som man erbjuder. Jag tycker inte att den kommunledning gör det som, vare sig det är åt det ena eller åt det andra hållet, säger att alternativ av kommunalt slag inte skall finnas. 0634917636517 N 2010-01-01 00:00:00 236151 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0943/#anf30