2349186 GI0942 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:42 Onsdagen den 14 december 1994/95 42 1994-12-14 00:00:00 (forts.) Sveriges medlemskap i Europeiska unionen (forts. UU5, KU17, KU22 och FiU5) E38A4017-D087-4826-AE16-4CBAB8DA9FAD 123 GUDRUN LINDVALL (mp) mp Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservationerna 12 och 16 och i övrigt till utskottets hemställan samt avslag på de andra reservationerna. När Sverige nu skall gå med i EU står vi inför en situation där vi får ett totalreglerat jordbruk. Vi skall gå in i ett system där en del av matkostnaden skall betalas över skattsedeln, såsom görs i EU genom olika former av bidrag. Det är ett planhushållningssystem, och vi har aldrig haft dess like i Sverige. Här har vi kvoter, produktionsbegränsningar, fasta priser och stöd i alla dess former. Det är ett system som kommer att innebära mycket kontroller för lantbruket. Bonden, som tidigare har haft ett fritt liv, måste också bli administratör för att klara det här. Det vi i dag skall diskutera är framför allt arealstöden och mjölkkvoterna. När det gäller arealstöd har vi fått 1,8 miljoner hektar som basregion och när det gäller mjölkkvoter 3,3 miljoner ton. Det här skall kontrolleras. Det är fascinerande att höra hur somliga diskuterar de satelliter som skall kontrollera marken. Man kan t.o.m. titta på hur det odlas, hur mycket konstgödsel som används osv. Man skall också kontrollera hur mycket mjölk som produceras, och den som råkar producera någon liter för mycket får straffskatter. Vi får ha 250 000 handjur av nöt, 155 000 am- och dikor och 180 000 tackor. Det här är ett system som innebär att friheten för den svenske bonden beskärs rejält. Han är fast i hur företaget skall drivas. Det kommer att vara svårt att få någon möjlighet att själv styra utvecklingen. Vi kan konstatera att Sverige och Europa i övrigt i dag inte har ett långsiktigt hållbart lantbruk. Vi har ett lantbruk som är mycket beroende av kemikalier, av ändliga resurser såsom fossila bränslen och fosforgödselmedel. Vi har fått en uppdelning på spannmålsgårdar och djurgårdar, där det naturliga kretsloppet är mycket svårt att få till stånd. Det börjar komma en insikt om att det här är ett lantbruk som vi inte kan ha i längden. I dag finns ett stort intresse bland konventionella odlare att försöka gå över till ett lantbruk som mera är i balans med naturen. Vi har ett mål i Sverige att 10 % av åkerarealen skall vara ekologiskt odlad år 2000. Det här är ett bra delmål, men det måste ses som ett delmål. Det här innebär att i snitt 50 000 hektar skall ställas om per år. Det är ett tufft mål. Det kommer att krävas politiska signaler och ekonomisk-politiska styrmedel för att vi skall kunna klara det här. Det är inte lätt att lägga om från konventionell drift av ett lantbruk till ekologisk drift. I det jordbruksstöd som arbetades fram av den borgerliga regeringen fanns det mycket som var intressant, just med tanke på en utveckling av lantbruket. Vi kunde se att det fanns ett strukturstöd till LFA-områden, framför allt på det sydsvenska höglandet och i Norrland, som skulle ge stöd till jul. Det fanns ett miljöstöd till vall och bete inom programmet ekonomisk bärkraft. Det fanns också ett stöd till resurshushållande med konventionellt jordbruk. Om man förband sig att odla "litet bättre" än övriga konventionella odlare, skulle man kunna få ett arealstöd. Detta tror jag skulle kunna gynna utvecklingen mot det lantbruk som vi alla vet att vi måste ha i framtiden, men tyvärr blir det inte så. Det här skall vi diskutera på fredag. Trots att Vänsterpartiet i sin första motion angående lantbruket skrev att man inte fick skära i något av dessa stöd i det delfinansierade programmet, har partiet ändrat uppfattning när det fick insikten om att det soicaldemokratiska partiet har tänkt om i det här fallet. Den här diskussionen kommer vi att föra på fredag. Jag kan bara beklaga att den utveckling mot ett ekologiskt lantbruk som vi hade möjlighet att se i Sverige omintetgörs till följd av det förslag om Socialdemokraterna och Vänsterpartiet kommer att rösta igenom på fredag. I dag skall vi framför allt diskutera arealstöd och mjölkkvoter. Det hänger faktiskt ihop. Miljöpartiet har sagt att vi mycket väl kan tänka oss att minska antalet arealklasser från dagens elva. Socialdemokraterna föreslog sedermera tre klasser. Vi kunde se att anledningen för Socialdemokraterna att minska arealklasserna var att man försökte skjuta upp CAP-bidrag, dvs. bidrag för odling av spannmål och proteingrödor till de områden som i dag framför allt har djurhållning, vall och bete. Det anser vi är fel. Därigenom skulle bidragen till djurhållning, vall och bete minska, framför allt på sydsvenska höglandet. Om man minskar antalet arealklasser med de utgångspunkterna anser vi att det blir fel. Stödet till LFA-områden - för djur, vall och bete - medför att vi kan ha ett öppet landskap i framtiden. I dessa områden finns ofta höga biologiska värden. I dessa marker finns ofta mycket örter och både kryptogamer och fanerogamer som i dag är hotade av lantbruket. Det gäller ofta ett lantbruk som har många rester av vår gemensamma kultur, som visar att vi har haft små backstugor och torp. Det finns små marker som i dag hålls öppna av dessa lantbrukare - just därför att de har djurhållning och mycket vall och bete. Vi menar att de stöden inte får minskas bara för att man försöker minska antalet arealklasser. Därför kan vi i dag inte stödja det socialdemokratiska förslaget. När det gäller mjölkkvoterna är det grundläggande felet, precis som Maggi Mikaelsson säger, att vi har en kvot på 3,3 miljoner ton. Detta är oberoende av hur mycket mjölk vi behöver i Sverige. Även om den svenska befolkningen ökar betydligt och vårt behov blir större än 3,3 miljoner ton, står vi kvar på samma kvot. Vi menar att det är absurt. Vi måste naturligtvis försöka se till att kvotsystemen försvinner från EU. Det finns en hel del som jag som miljöpartist är nöjd med i det betänkande som nu ligger framme. Det står t.ex. att ekomjölkproducenter inte skall få några begränsningar. Jag är nöjd med att år 1993 i alla fall finns med i beräkningarna. Det var inte med tidigare. Jag är nöjd med att de som har utökat produktionen på grund av miljökrav - det kan gälla gödselvårdsanläggningar men även stallar och ladugårdar där man inte har uppfyllt djurskyddskraven - skall beaktas speciellt. Jag är också nöjd med att det står att de som i dag inte har godkända stallar och gödselvårdsanläggningar skall få litet restriktioner. Det står att man skall se över möjligheten till övergångsbestämmelser i detta fall för att de krav som ställs skall kunna uppfyllas bl.a. enligt skötsellagen från den 1 januari. Det skall inte vara så att man missgynnas om man har byggt om sina gödselvårdsanläggningar och stallar enligt de krav som finns i dag i förhållande till dem som inte har brytt sig om dessa krav. Tyvärr kommer det förslag som Socialdemokraterna lägger fram om mjölkkvotsfördelningen att få just den effekten. Jag är också nöjd med att de lantbrukare som har ekologisk mjölkproduktion och som ofta har sina kor i sin under jul och nyår - vilket är det naturliga - ändock kommer att få en mjölkkvot. Jag är också nöjd med att det blir administrativa kvoter när det gäller mjölkkvoter i stället för fri handel med kvoter. Däremot är jag inte nöjd med att vi har fått en polarisering av mjölkkvoterna. Jag hade helst sett att vi i utskottet skulle ha kunnat diskutera oss fram till en gemensam syn på hur mjölkkvoterna skulle fördelas. Det är svårt att införa mjölkkvoter. Hur vi än gör kommer enskilda mjölkbönder att missgynnas. Det kommer inte att kunna bli hundraprocentigt rättvist. Jag hade hellre sett att vi i jordbruksutskottet skulle ha diskuterat oss fram till en gemensam syn på hur mjölkkvoterna skall fördelas. Tyvärr blev det inte så. I det system som nu finns får man räkna ut ett genomsnitt av 1991, 1992 och 1993. Detta blir förhärskande. Det förslag som fanns - där man fick välja 1991, 1992 eller 1993 - hade mera anslutit sig till hur verkligheten ser ut i dag. Det skulle jag ha förordat. Helst hade jag sett att vi hade kunnat hitta något mellanläge där vi skulle ha kunnat komma överens. Från socialdemokratisk sida verkar det som om anledningen till att man inte vill ha det system som föreslogs från början framför allt är att man är rädd för spekulerare. Även i den borgerliga regeringen har det nog funnits en del ledamöter som kanske skulle ha avstått från en egen utbyggnad eller en utbyggnad hos någon i den nära släkten för att slippa den här diskussionen. Jag tror ändock att de här spekulerarna är ganska få. De har inte hunnit med riktigt. Många av dem som har spekulerat för att få en större mjölkkvot har inte kommit i gång riktigt. Många kommer inte i gång förrän under året. Även med det första förslaget där man kan välja 1991, 1992 eller 1993 skulle nog spekulerarna inte riktigt fått den stora mjölkkvot som de kanske hade tänkt sig att spekulera i. Avslutningsvis kan jag säga att för Miljöpartiets del är det mycket viktigt att det jordbruk vi skall ha här i Sverige blir hållbart på sikt. Vi måste se till att jordens resurser fördelas på ett rättvist sätt. Vi måste se till att den mänskliga verksamheten inte är miljöförstörande. Vi anser att upplägget att diskutera arealstöden och mjölkkvoterna i dag och miljöstöden på fredag är olyckligt. Egentligen hänger allt detta ihop. Det hade varit betydligt bättre om vi hade fått diskutera dessa frågor i ett sammanhang. Anledningen är, som Maggi Mikaelsson säger, att Vänsterpartiet hade svårt att komma överens med Socialdemokraterna. Det kanske hade varit bättre, Maggi Mikaelsson, om ni hade stött era egna motioner från början och sett till att de miljöstöd som ni egentligen vill ha och som finns med i proposition nr 19 hade gått igenom. 0962854674801 N 2010-01-01 00:00:00 236058 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0942/#anf123