<anforande>
<dok_hangar_id>2349186</dok_hangar_id>
<dok_id>GI0942</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:42 Onsdagen den 14 december</dok_titel>
<dok_rm>1994/95</dok_rm>
<dok_nummer>42</dok_nummer>
<dok_datum>1994-12-14 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>(forts.) Sveriges medlemskap i Europeiska unionen (forts. UU5, KU17, KU22 och FiU5)</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>32ABEEF6-678F-490C-9012-ACB2619568E8</anforande_id>
<anforande_nummer>122</anforande_nummer>
<talare>MAGGI MIKAELSSON (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>Herr talman! Det som Eva Eriksson sade i början
av sin replik visar att vi är överens om många saker.
Jag tycker också att det är viktigt att värna om
landsbygden och om jordbruket, inte minst som en
viktig länk till den nödvändiga miljöomställningen,
som vi tycker behövs.
Jag har inte sagt att Eva Eriksson varit påhejad av
LRF. Däremot har jag uppfattat att LRF har spelat en
viktig roll, både under förhandlingarna och under
arbetet med den här propositionen.
När det gäller att kapa åt sig bidrag, menar jag att
LRF just där har spelat en ful roll, genom att ge sken
av att det är de summor som anges i proposition 19
som skall utgå fr.o.m. den 1 januari 1995. I samtal
med mig och även med politiker från andra partier har
man däremot sagt att dessa summor är högt tilltagna,
att det är klart att man har tagit i litet, att de inte är
realistiska och att det nog går att kapa en hel del. Det
är att föra ett dubbelspel, som inte gagnar jordbruket.
</anforandetext>
<intressent_id>0658094895604</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>236057</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0942/#anf122</protokoll_url_www>
</anforande>
