<anforande>
<dok_hangar_id>2349185</dok_hangar_id>
<dok_id>GI0941</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:41 Tisdagen den 13 december</dok_titel>
<dok_rm>1994/95</dok_rm>
<dok_nummer>41</dok_nummer>
<dok_datum>1994-12-13 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Information från regeringen om ESK:s och Europeiska rådets möten i förra veckan</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>information från regeringen</kammaraktivitet>
<anforande_id>A7CA770F-CF41-4E17-9F19-38235DA955B4</anforande_id>
<anforande_nummer>6</anforande_nummer>
<talare>PETER ERIKSSON (mp)</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag skulle vilja ställa en fråga om
mötet i Essen och arbetsmarknadspolitiken.
Statsministern har nu och tidigare sagt att vi vid det
mötet har fått gehör för svenska ståndpunkter om
arbetsmarknadspolitiken i betydande utsträckning.
Samtidigt har t.ex. John Major från Storbritannien
kunnat säga: Vi har vunnit striden om hur
arbetslösheten skall bekämpas. Han har fått igenom
krav på avreglering, mer flexibel arbetsmarknad, låga
bidrag till arbetslösa, sänkta löner för okvalificerad
arbetskraft. Är det här bara fråga om politisk teater,
eller har Sverige anslutit sig till de konservativa
regeringarnas politik i Tyskland, Frankrike och Italien
och den nyliberala hållningen i Storbritannien?
</anforandetext>
<intressent_id>0447198048312</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>235799</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0941/#anf6</protokoll_url_www>
</anforande>
