<anforande>
<dok_hangar_id>2349185</dok_hangar_id>
<dok_id>GI0941</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:41 Tisdagen den 13 december</dok_titel>
<dok_rm>1994/95</dok_rm>
<dok_nummer>41</dok_nummer>
<dok_datum>1994-12-13 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Information från regeringen om ESK:s och Europeiska rådets möten i förra veckan</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>information från regeringen</kammaraktivitet>
<anforande_id>17A2E8D3-44C2-4BDD-ACBD-1801A41A64F2</anforande_id>
<anforande_nummer>17</anforande_nummer>
<talare>Statsminister INGVAR CARLSSON (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag tycker, Widar Andersson, att
Delors från första början anslog rätt ton. Han gjorde
ett uttalande mot det faktum att det finns nyfascister i
den italienska regeringen. Uttalandet är bland de
hårdaste som gjorts. Uttalandet gjordes av
ordföranden i kommissionen.
Jag för min del tvekar inte när det gäller att
ansluta mig till bedömningen att när
högernationalismen i nyfascismens skepnad dyker upp
igen i Europa, så måste det leda till att vi för en
ideologisk kamp, en politisk kamp och en kamp för
demokratin.
Samtidigt är då frågan: Skulle man från svensk
sida ha avstått från att vara med i den europeiska
unionen, därför att Italien just nu är representerat av
bl.a. dessa politiker? Svaret på den frågan är nej. Det
hade varit att kapitulera och att ge ökat utrymme för
sådana idéer. Men däremot skall vi i alla tänkbara
sammanhang visa vad vi anser om dessa idéer och om
den politiken. Som jag tidigare sagt bör vi bilateralt
vara mycket återhållsamma i vårt umgänge.

</anforandetext>
<intressent_id>0906359551705</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>235810</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0941/#anf17</protokoll_url_www>
</anforande>
