<anforande>
<dok_hangar_id>2349185</dok_hangar_id>
<dok_id>GI0941</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:41 Tisdagen den 13 december</dok_titel>
<dok_rm>1994/95</dok_rm>
<dok_nummer>41</dok_nummer>
<dok_datum>1994-12-13 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Information från regeringen om ESK:s och Europeiska rådets möten i förra veckan</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>information från regeringen</kammaraktivitet>
<anforande_id>21488D73-63B7-4E7B-ADDC-D4CB6B6F6A2C</anforande_id>
<anforande_nummer>14</anforande_nummer>
<talare>HÅKAN HOLMBERG (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag vill gärna instämma i detta, och
jag hoppas att ESK verkligen kan klara av att fylla de
viktiga uppgifter organisationen har. Jag uppskattar
mycket de svenska försöken att åtminstone få fram ett
uttalande i Bosnienfrågan. Inte desto mindre är det
utomordentligt allvarligt - inte att man inte lyckades
lösa Bosnienkrisen vid mötet i Budapest, för det hade
varit naivt att föreställa sig - att man vid ett möte där
tillfälle gives under ett oerhört allvarligt krisskede
ändå misslyckas med att ens säga någonting på grund
av den beslutsmeknism som finns. Detta är mycket
oroande.
Jag tror inte att vi har olika värderingar och
synsätt på detta, men det är ändå viktigt att komma
ihåg att detta är någonting som naturligtvis kan
upprepas i andra delar av Europa under ogynnsamma
omständigheter. Då kan det bli obehagligt för långt
fler än dem som berörs i dag.
</anforandetext>
<intressent_id>0198565054212</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>235807</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0941/#anf14</protokoll_url_www>
</anforande>
