<anforande>
<dok_hangar_id>2349184</dok_hangar_id>
<dok_id>GI0940</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:40 Måndagen den 12 december</dok_titel>
<dok_rm>1994/95</dok_rm>
<dok_nummer>40</dok_nummer>
<dok_datum>1994-12-12 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Finska språkets ställning i Sverige Föredrogs</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>A1AF5949-9089-4543-815D-02D69C0ADEEB</anforande_id>
<anforande_nummer>50</anforande_nummer>
<talare>RUNE RYDÉN (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Herr talman! Vi är helt överens om det Michael
Stjernström sade sist, nämligen att man skall flytta
fram positionerna för det finska språket i Sverige.
Men jag vill ändå peka på att det, som jag tidigare
nämnde, inte är fullt så enkelt som Michael Stjern-
ström vill göra det till. Vi måste tänka också på de
praktiska omständigheterna.
För övrigt finns det olika uppfattningar om förde-
larna med den tvåspråkiga undervisningen. Visserli-
gen har man i de preliminära rapporter som har tagits
fram vid Högskolan i Luleå pekat på positiva effekter,
men jag skulle också kunna räkna upp en lång rad
amerikanska erfarenheter, som pekar på motsatsen.
Det vi utan att gå för långt kan säga här är att forskar-
världen i allra högsta grad är delad vad gäller upp-
fattningen om värdet av en absolut tvåspråkighet.
Därför tycker jag att Michael Stjernström har gått
litet för långt i sitt ställningstagande. Han borde ha
kunnat ställa sig bakom utskottets hemställan i dess
helhet.
</anforandetext>
<intressent_id>0559791876105</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>235784</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0940/#anf50</protokoll_url_www>
</anforande>
