<anforande>
<dok_hangar_id>2349182</dok_hangar_id>
<dok_id>GI0938</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:38 Torsdagen den 8 december</dok_titel>
<dok_rm>1994/95</dok_rm>
<dok_nummer>38</dok_nummer>
<dok_datum>1994-12-08 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Muntliga frågor till regeringen </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>545316D4-638E-4CEF-B36A-3493F117D42E</anforande_id>
<anforande_nummer>29</anforande_nummer>
<talare>Statsrådet MONA SAHLIN (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag är mycket skeptisk till frågeställ-
ningen. Därför uttryckte jag mig som jag gjorde. Den
politiska ideologi och värdering som jag bär med mig
innebär att skyddet när det gäller barnen, skolan och
inte minst omsorgen om de äldre är en fråga som
samhället, det offentliga, har att ansvara för, driva och
finansiera.
Det finns frivilliga krafter som kan bidra i detta
arbete på många olika sätt. Jag tycker i och för sig att
den frågeställning som jag nu fick är av en något
annan dignitet. Men detta är det svar som jag vill ge
nu.

Våldet i samhället
</anforandetext>
<intressent_id>0806338394516</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>235675</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0938/#anf29</protokoll_url_www>
</anforande>
