2349181 GI0937 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:37 Onsdagen den 7 december 1994/95 37 1994-12-07 00:00:00 Ökat skydd för barn Föredrogs 950BD64E-1739-41B3-8DA4-5E2A83733218 74 ALICE ÅSTRÖM (mp) mp Herr talman! Det betänkande som vi i dag skall fatta beslut om är oerhört viktigt på många olika sätt. Det har också tidigare talare berört. Det är samhällets skyldighet att skydda barn från att utsättas för denna form av övergrepp. Jag instämmer i det mesta som har sagts här tidigare, men jag skulle vilja lyfta fram några av frågorna i betänkandet, som jag anser vara särskilt viktiga. Det är just att man efter den diskussion som har varit om begreppet sexuellt umgänge, som antyder att det finns en frivillighet i relationen, lyfter ut begreppet och i stället använder den mycket mer riktiga benämningen, ett sexuellt utnyttjande, vilket det alltid är när det rör sig om sexuella handlingar med barn. En viktig förändring är också att man utvidgar begreppet sexuellt ofredande så att det blir straffbart att förmå även dem som fyllt 15 men inte 18 år att företa eller medverka i en handling med sexuell innebörd, om handlingen är ett led i en framställning av en pornografisk bild eller utgör en posering i annat fall än när det är fråga om framställning av bild. Det är nog fler än jag som har följt TV- programmen, där det har visats upp många unga flickor som har utnyttjats i dessa sammanhang och som i dag har stora psykiska lidanden. Mot detta har vi inte haft någon laglig möjlighet att ingripa. En viktig del är att stärka dessa unga människors skydd. Ett av de viktigaste förslagen är också förlängningen av preskriptionstiden. Det är oerhört vanligt att dessa barn inte visar symtom på det som det egentligen gäller. Det är mycket vanligt att de först när de börjar komma i tonåren uppvisar psykiska problem, och det är först vid arbetet med de här ungarna som upptäckterna görs. Då är det mycket viktigt att man har en preskriptionstid som hör ihop med brottet. Det är angeläget att gå vidare i arbetet med att stärka skyddet för dessa barn. Vi har under senare tid också sett en del domslut som visar att vi måste gå vidare med detta arbete, för det har varit domslut som inte ligger i linje med det som vi i justitieutskottet strävar efter. Vi får inte glömma att det här är en del i ett stort problem. Det är viktigt att utredningsverksamheten byggs ut så att den fungerar bättre vid upptäckter av dessa fall. Det är oerhört många fall som i dag aldrig ens går till åtal. Det är en viktig fråga att arbeta vidare med. Det är också angeläget att följa upp just detta att det är fråga om ett stort psykiskt lidande. Det kommer att ta lång tid innan dessa människor kommer till rätta med sina liv igen. I dag görs i Sverige, tyvärr, alldeles för litet behandlingsinsatser. Det finns alldeles för litet modeller för att arbeta med dessa grupper. Det är ett arbete som måste vidgas. Man måste gå vidare med att utveckla modeller för arbete med de grupper som har varit utsatta för sexuella övergrepp. Dem kan man inte arbeta med under vanliga förutsättningar. Den kränkningen, den skammen, den förtvivlan och det som har förstörts själsligt kräver ett långt arbete i en trygg miljö och med mycket erfaren personal. Därför måste man även inom detta område gå vidare och utveckla metoder. Men det beslut vi fattar i dag är en viktig del i att stärka skyddet för dessa barn. Jag yrkar därmed bifall till utskottets hemställan. N 2026-05-29 09:41:56 235623 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0937/#anf74