2349181 GI0937 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:37 Onsdagen den 7 december 1994/95 37 1994-12-07 00:00:00 Öresundsbron 340C5586-2467-48E9-88DF-18230AB157EE 3 ELISA ABASCAL REYES (mp) mp Fru talman! Precis innan dagens sammanträde började fick jag höra att det var bra om folk höll sig till sak och att man kunde ha överseende med mig om jag inte höll mig till sak, eftersom jag är ung. Från min nya position skulle jag då vilja säga att jag skulle ha tyckt att det var väldigt glädjande om man hade just hållit sig till sak i det här ärendet. Jag är förundrad över hur långt man har lyckats driva den här brofrågan. Projektet har dömts ut så många gånger och av så många personer som verkligen har tyngd att det inte alls vore konstigt om man - om inte annat så åtminstone i ödmjukhetens namn - omprövade beslutet. Jag undrar om det är prestige som ligger bakom att man inte gör det. Jag tror inte att den gissningen är helt felaktig. Att bron skulle vara det bästa förslaget kan jag inte godta, och det kan inte heller Miljöförbundet, Greenpeace, Naturskyddsföreningen, Aktion Skåne Miljö, Miljöpartiet de gröna, Fältbiologerna, Svenska Transportarbetareförbundet, Koncessionsnämnden, diverse riksdagspartier och majoriteten av riksdagspartiernas ungdomsförbund samt Svenska Sjöfolksförbundet och många, många fler. Det finns en bred opinion mot bron, och det är inte ett utslag av noja eller av bilhat från vår sida. Stockholms Handelskammare har beskyllt miljörörelsen för att vara en flummig bilhatarklubb som inte håller sig till sak. Därför vill jag här hänvisa till Koncessionsnämndens tre skäl för att avslå konsortiets ansökan. Men för att klargöra vad det är som får mig att säga nej till bron måste jag först och främst säga att anledningen är att det helt enkelt är fel tänkande. Vi som är aktiva, kunniga och engagerade i miljöfrågor vet att motorvägar och lättnader för bilismen inte minskar den, utan tvärtom. Redan Henry Ford på sin tid sade att med varje meter motorväg man bygger banar man väg för ytterligare bilar. Inom parentes sagt är det någonting som dagens bilindustri glatt hakar på. Det här fick vi i utskottet påpekat för oss av Mr. Keith Smith, en företrädare för labourpartiet som var här och besökte oss. I hans land har det just kommit ut en rapport som klart visar att massbilismen är ohållbar, olönsam och ett direkt hot mot vår miljö och vår välfärd. Massbilismen kommer aldrig att vara miljömässigt hållbar. Sveriges nationalrapport om klimatförändringar från Miljö- och naturresursdepartementet från september i år visar klart att bilismen är en av de största bidragande orsakerna till utsläppen av koldioxid, som är den viktigaste växthusgasen, eftersom utsläppen är så pass kraftiga. Det vore ju bra om naturen kunde anpassa sig till massbilismen, men så är det inte - det vet vi alla. Med tanke på att Sverige nu kommer med i den inre marknaden och att EU själv i sin senaste utredning, European Task for Support of Environment, har slagit fast att den inre marknadens transportsystem kommer att vara en mycket tung och allvarlig belastning finns det goda massbilismskäl att sätta sig emot ett brobygge. Jag uppmanar samtliga riksdagsledamöter och regeringen till absolut nytänkande, progressivitet och ledningsförmåga på området. Det är ingen naturlag att bilismen skall öka - det kan vi påverka. Bilismens verkliga samhällskostnader redovisas inte ordentligt. Folkhälsan försämras t.ex. genom ökad benägenhet för utveckling av atopisk sensibilisering, vilket är ett mycket stort hot, även om de flesta inte verkar ha insett det. Det visar att samhällskostnaderna för bilismen är bra mycket högre än vad vi har kunnat redovisa i dag. Det pågår omfattande forskning på det här området, bl.a. inom landstingen men även internationellt. Globalt sett är alltså massbilismen ett hot och därmed också lokalt och regionalt. Det är ett etablerat faktum att växthuseffekt, skogsdöd, övergödning och försurning är fruktansvärt allvarliga hot för hela vår jord. Kanske tycker man att talet om globalt tänkande och miljö är litet flummigt. Låt mig då i stället hänvisa till det Sverige direkt arbetar med. Sverige arbetar ju aktivt med Östersjöfrågor, men med vilken rätt kan Sverige vara ett föredöme för öststaterna när somliga här är beredda att direkt döma Östersjön, som är ett gemensamt hav och ett lån av framtida generationer, till döden? Bara för att man myglar och förskönar detta är det inte mindre av ett miljömord. I dag är över en tredjedel av Östersjöns botten död. Det är klart att man kan skylla på gamla miljösynder som PCB och DDT, men vi vet att i dag och i framtiden är det bilismen som tillsammans med jordbruket är det största hotet. Tyvärr är det bara att konstatera att Östersjön aldrig någonsin kommer att bli helt återställd. Men vi kan åtminstone se till att det inte blir värre. Vi kan hindra att Östersjön blir en stinkande, död, rutten pöl. Det är på det sättet jag förslår att de flesta här inne skall arbeta: konstruktivt i stället för destruktivt. Att bygga en bro innebär dålig lön för det arbete som trots allt genomförs och dålig avkastning på de resurser som Sverige har satsat på att arbeta för Östersjön. Ett sådant agerande är inte trovärdigt. Tittar man på EU:s skrivningar om sustainable mobility kan man få intrycket att framtiden ser väldigt ljus ut. Det gör den på papperet. Men problemet är att exempelvis Öresundsbron är en del av de planer som EU har på 12 000 km nya motorvägar i Europa. Och det är inte bara i Skandinavien som vi har problem med nya motorleder, påhejade av EU. Kring bygget i Val d´Isère har det varit ett väldigt stormande, och det finns många andra exempel. Det här är verkligen inte helt okontroversiellt. Varför har då EU vurmat så mycket för byggande av motorleder, när man klart och tydligt har uttryckt att man vill ha miljövänliga satsningar och ett miljöanpassat transportsystem? Det är ganska lätt att svara på den frågan. Det är för att bilindustrin i Europa liksom i Sverige är oerhört stark, har mycket pengar och stora påtryckningsmöjligheter. Lobbyismen har varit påfallande när det gäller brobesluten. Om det finns anledning att ifrågasätta de demokratiska spelreglernas giltighet i de olika procedurerna är det verkligen ett bra tips att studera handläggningen av frågan om Öresundsbron. Det kan t.ex. nämnas att finansutskottet går emot sina egna riktlinjer när det gäller samma restriktiva prövning av alla statliga garantier. Det kan sägas att Koncessionsnämnden är överkörd. Det kan sägas att det finns en miljörörelse som är fullständigt överkörd. Osv. Det finns alltså viktiga instanser som här totalt har förbisetts. Miljösidans kritik av de ekonomiska resonemangen har tyvärr inte fått särskilt mycket gehör. Jag vet inte om den har ansetts osaklig eller partisk på något sätt. Men den danska riksrevisionen har gett en väldigt skarp kritik av projektet, och jag tror knappast att det är någon här inne som skulle ha mage att påstå att den skulle vara partisk eller osaklig på något sätt. Vidare har Danmarks industriminister sagt att det mycket väl kan bli aktuellt att finansiera bron via skatteintäkter, dvs. att det måste skjutas till skattemedel för att klara bron. Det är någonting som direkt strider mot grundavtalet om hur det här skulle gå till. Där finns ingenting om att staten skulle skjuta till medel direkt via skatter. Det bästa vore naturligtvis att bron inte byggdes. Men i nuläget måste vi se till vad vi först och främst bör göra, och det som absolut behövs är en vettig, saklig ekonomisk utredning om broprojektet. I dag finns det t.ex. ingen ordentlig känslighetsanalys för projektet, trots att det är en väldigt stor satsning. Det har sagts att det kan kosta upp till 30 miljarder. Jag tror inte att de eventuella skadestånden på lång väg kan bli så höga som vad vi kan få betala i framtiden. Vi kommer att få betala en nota för orgier i ansvarslöshet och sifferbollande. Den ekonomiska kalkylen har utsatts för så oerhört stark kritik att jag inte förstår varför man inte är så ödmjuk att man åtminstone tillsätter en ny ekonomisk utredning. Om man struntar i miljön, vilket var det första kravet, och tänker sig ett miljömässigt stålbad, så kan man väl åtminstone se till de ekonomiska faktorerna. Argumentet att bron skulle sysselsätta folk via byggbranschen tycker jag inte heller är något bra argument. Skall man lägga ut statliga medel för det kan man åtminstone göra det på något vettigt. Varför skall hederliga byggjobbare behöva bygga en bro? Jag tycker att de kan rusta upp Sveriges skolor då - det innebär också en statlig utgift, men det är betydligt bättre än att bygga en bro. Så till kapitaltäckningsgarantierna. Det faktum att regeringen har begränsat sin revisionsrätt visar ganska tydligt, åt vilket håll det här barkar. Statliga garantier och kapitaltäckningsgarantier till ett företag som har ungefär 5 % solvens är ganska så anmärkningsvärt. Den uppbackning av garantier som konsortiet har fått har ingen motsvarighet på marknaden; de företagsekonomiska spelreglerna har fullständigt satts ur spel. Det går helt enkelt inte att förklara. Det här är verkligen föremål för granskning. Jag skulle vilja referera en kommentar om de statliga garantierna. Den är ur ett examensarbete av Anne Pyrstöjärvi vid Företagsekonomiska institutionen vid Uppsala universitet. Hon skriver att det även är viktigt att komma ihåg att varje garanti utgör en potentiell skuld. Om ett bolag inte kan uppfylla sina åtaganden måste staten gå in, och staten får då en direkt utgift. Finansutskottet har därför förordat att nya garantier skall underkastas samma restriktiva prövning som vanliga utgiftsåtaganden. Vid en prövning bör man särskilt belysa den risk som är förknippad med projektet. Hur stora riskkalkyler har det gjorts för broprojektet? Hur har man t.ex. studerat trafikflödet? Har man tagit hänsyn till den oerhört stora priskänsligheten på avgiften för att få trafikera bron? Har man studerat hur det t.ex. kommer att drabba SJ om man blir tvungen att dumpa priserna? Nej, det har man inte. Det intressanta är att Finansdepartementet har beviljat statliga garantier till förbindelsen utan att riskanalysen har redovisats. Det betyder att man har gått emot sina egna riktlinjer. Jag förstår inte varför man skall göra en sådan handläggning i just det här fallet. Det här projektet är mycket konstigt från början till slut. Det gäller en bro. Det är ett skrytprojekt. Det är inte miljövänligt. Det är inte ekonomiskt hållbart. Rent tekniskt är det kanske roligt att bygga broar, men det finns tekniska satsningar som är bra mycket mera angelägna. Vi har alternativ. Varför har de inte uppmärksammats? Varför har inte tunnelalternativet uppmärksammats? En järnvägstunnel är ett bra alternativ. En tunnel är lönsam, miljövänlig och ger tydliga signaler från staten, riksdagen och politikerna om vilket slags trafiksatsningar vi vill ha i framtiden och vilken typ av trafik som skall växa. Jag är 21 år. Det kanske är litet ungt för att komma och skriva folk på näsan och tala om miljöförstöring och ifrågasätta projektet. Jag har respekt för mina kolleger och tror inte att de fifflar. Det här har trots allt gått rätt till. Men just därför vet jag att man även måste erkänna att det finns konstigheter i det här projektet. Det är lika bra att ta tag i dem, eftersom vi i alla fall kommer att få göra det förr eller senare. Jag yrkar bifall till reservationerna 1, 2 och 3. 0643844865712 N 2010-01-01 00:00:00 235552 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0937/#anf3