2349181 GI0937 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:37 Onsdagen den 7 december 1994/95 37 1994-12-07 00:00:00 Öresundsbron C7B37D00-3130-46B2-BCC6-A4707CF99553 1 OLOF JOHANSSON (c) c Fru talman! Detta ärende är en gammal bekantskap - om jag får uttrycka mig så. Även talarlistan är i någon mån bekant. Där finns de som kämpar på barrikaderna mot bron. Däremot finns det, såvitt jag kan se redan från början, bara en förskrämd anhängare. Detta ärende har inte varit en av de frågor där brobyggarna har velat stå på barrikaderna. Under min tidigare tillvaro som miljöminister har jag vid åtskilliga tillfällen i kammaren noterat att jag nästan alltid får medhåll i denna fråga. Men så är det inte överallt, t.ex. i en del regeringar som har haft att hantera denna fråga. Låt mig först ta upp några grundläggande värderingar. Först och främst är den tilltänkta bron i den utformning den har fått miljöfarlig för Öresund och Östersjön. Det är klart att det går att göra olika bedömningar i en sådan fråga. Jag är medveten om det. Men det finns ingen möjlighet att göra olika bedömningar om hur plågat och känsligt Östersjön är som innanhav. I så fall måste man vara blind och inte ha upptäckt vad som händer runt Östersjöns långa kust. Det är fråga om syresättningen, föroreningar som släpps ut och livet i innanhavet. Östersjön är beroende av att med jämna mellanrum få ordentlig tillförsel utifrån av salt och syre för att kunna leva vidare. Flora och fauna fungerar med smala marginaler. Vi kan konstatera att detta inte är något litet projekt utan är ett stort projekt. För säkerhets skull har de som vill ha bron valt att placera den där Öresund är som bredast - ungefär 16 km brett. Det betyder i sin tur att bron blir dyr, och det är detta som trafikutskottets betänkande nr 2 i första hand handlar om. Jag är fullt medveten om att det finns ett miljöprövningsbeslut. Det fattades av den tidigare icke-socialistiska regeringen utan Centerpartiets medverkan. Då kan vän av ordning fråga sig varför ärendet skall diskuteras så här efteråt. Här finns det verkligen en skyldighet att reagera på det faktum att bron inte är byggd. Tillstånd som ges behöver inte utnyttjas, om det finns starka skäl däremot. Här finns det starka skäl. Tillståndsbeslut i ett miljöprövningsärende måste inte med absolut nödvändighet leda till att ett projekt förverkligas - även om tillståndsbeslutet är positivt. I betänkandet behandlas förslag om subsidier, dvs. avvikelser från det normala ekonomiska ansvarstagandet. Det handlar om kapitaltäckningsgaranti till Svedab. Det handlar om de ekonomiska konsekvenserna i allmänhet, dvs. de statliga garantier som finns i projektet så att ingen skall behöva bära ansvaret för de konkreta riskerna för projektet oavsett kostnaderna. Det är naturligtvis detta som är något av huvudfrågan i dagsläget. Jag har med stort intresse tagit del av utskottsbetänkandet. Jag måste tyvärr konstatera att sällan har jag sett så mycket förutfattade meningar som avskrivs med hänvisning till ett avtal som träffades 1991. Utskottsmajoriteten för ingen argumentation. Attityden i betänkandet är: "Här är besluten fattade. Vad är det ni bråkar om?" Betänkandet tillför inget i sak. Här är det den gamla devisen som gäller: "Här diskuterar vi inte. Här voterar vi." Det är synd. Beslutet innebär att efterhand som projektet förverkligas kommer många att få kalla fötter - om det förverkligas. Ekonomin är mycket ofullständigt utredd. De senaste dagarna har det kommit ytterligare bevis på detta. För dem i kammaren som inte är helt uppdaterade vill jag nämna att den danska ekonomiministern i ett tidigt skede har avsagt sig det ekonomiska ansvaret för projektet. Det är rätt ovanligt - för att uttrycka det hela försiktigt - att en regeringsledamot säger att han inte kan ta ansvar för något när han sitter i den ansvariga regeringen. Den danska ekonomiministern var naturligtvis i förväg informerad om den mycket hårda kritik som skulle komma mot det sätt som projektet har behandlats i tidigare skeden. Jag antar att detta var situationen. I slutet av förra veckan kom det danska riksrevisionsverkets mycket ampra skrivelse. Enligt uppgift skall skrivelsen diskuteras i det danska folketinget på fredag. I stort sett sågas projektet och kalkylerna från ekonomisk synpunkt. Det finns två huvudinvändningar som det kan finnas anledning att nämna här. Det finns flera, men jag konstaterar att i kapitel åtta redogörs för utvecklingen av realräntan under tidsperioden 1984- 1993. Realräntan har under de senaste tio åren varit 7,04 %, beräknat som den genomsnittliga effektiva obligationsräntan, och 6,32 % beräknat som räntan på den femåriga statsobligationen. Alla som är bevandrade i det här ärendet vet att det är inte den kalkylen som gäller i det här fallet. För att få kalkylen att gå ihop har realräntekravet sänkts och amorteringstiden förlängts. Det har varit det sätt som fördyringarna under projektets gång har hanterats på för att få kalkylen att gå ihop. Alltså är realräntan nu 4 %. Men det spelar ju ingen roll, därför att det finns både hängslen och livrem i projektet, dvs. skattebetalarna får betala om man inte kan klara lönsamheten. Sedan finns det en ventil till, för säkerhets skull - det är väl dubbla hängslen - och det är att man alltid kan variera trafiken och trafikflödena. Det betyder att man bakvägen tar tillbaka en del av det man har sagt är en viktig fråga i miljöprövningen, dvs. att trafiken inte får förstöra miljön i den här regionen. Men genom att man inte har kontroll på ekonomin och har tillåtit att konsortiet skall bestämma hur mycket trafik som skall flöda över en byggd bro, har man fullständigt eroderat grunden för miljöprövningen. Jag vet inte om man kan hitta den här typen av ärenden någon annanstans i statlig förvaltning och i samarbete mellan länder, men jag har aldrig träffat på ett ärende som har hanterats på det här sättet. Själva upprinnelsen är det sätt på vilket avtalet slöts 1991 - det genomsyrar hela betänkandet. Det är det som har tillåtits vara låsande för all diskussion därefter, så också i majoritetens skrivning i detta utskottsbetänkande. Jag vet inte vad man skall göra för att få en seriös debatt om sakfrågorna i det här ärendet - jag erkänner det; jag har försökt. De som en gång har bestämt sig för att det här avtalet skall gälla och den här bron skall byggas tycks inte vara mottagliga för sakargument. Vi får se om den här debatten, fru talman, kommer att utgöra något undantag i det fallet. Avslutningsvis kan jag alltså konstatera att låsningarna i den här frågan tycks ha gjorts i första hand uppifrån. Trots att väldigt många människor är mot det här projektet har avtalet mellan staterna, som är folkrättsligt bindande, skapat låsningen. De partier som står på ja-sidan har uppifrån låst sina uppfattningar i ett tidigt skede, fastän många i den här kammaren har talat mot sina partier. Jag konstaterar vidare att det i det här fallet inte har varit något hymlande, utan man har klart konstaterat att betong går före miljö, före försiktighetsprinciper och före principen att förorenaren skall betala. Det som vi i andra högtidliga sammanhang talar om i miljöpolitiken gäller alltså inte på det här området. Detta gör att det är enkelt för mig att nu yrka bifall till reservation nr 1 om Öresundsförbindelsens genomförande och reservation nr 2 om den ekonomiska prövningen. Fru talman! Jag tycker att Sveriges riksdag och regering borde lyssna på den danska riksrevisionens kritik mot de ekonomiska beräkningarna kring Öresundsbroprojektet. Precis som Centern vid flerfaldiga tillfällen har understrukit, vilar broprojektets ekonomiska kalkyler på ohållbar grund. Med nuvarande realränta kommer statsgarantin att lösas ut, vilket kostar skattebetalarna mångmiljardbelopp. Trafikmängdsberäkningarna blir därmed lika löst grundade, och därmed riskerar miljön att få ta belastningen av en ökande trafik. Det är oförklarligt att regeringen vägrar att inse detta, särskilt i en tid när finansministern försöker göra sig hörd genom diverse skattehöjningar för att sanera statens finanser. Det här handlar om statens finanser i framtiden. Jag yrkar bifall till reservationerna. 059100119006 N 2010-01-01 00:00:00 235550 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0937/#anf1