2349172 GI0928 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:28 Onsdagen den 23 november 1994/95 28 1994-11-23 00:00:00 Tillsyn av djurskydd m.m. 3D292D56-4A5A-41BD-A124-1BF08686DA38 84 GUDRUN LINDVALL (mp) mp Herr talman! I detta betänkande behandlas dels en översyn av djurskyddslagen, dels ett antal motioner, av vilka jag vill kommentera några. Den översyn av djurskyddslagen som Riksdagens revisorer har gjort är mycket bra. Revisorerna konstaterar att djurskyddet i många kommuner inte bedrivs på det sätt som man skulle önska. Bakgrunden är helt enkelt den att man inte har tillräckligt med personal. De menar att även utbildningen bör ses över. Inspektörernas ställning bör i mångt och mycket förstärkas för att förbättra tillämpningen av djurskyddslagen. Det är nämligen en mycket svårt lag att hantera. Jag kommer från en kommun där man har jobbat mycket med djurskydd. Man hamnar när man skall tillämpa djurskyddslagen alltid i situationer där det är besvärligt för den som drabbas av lagens bestämmelser att döma till djurets fördel i stället för till människans fördel. Man kommer ofta in på fall av typen hunduppfödare som haft djur under hela sitt liv men som plötsligt skall bli fråntagna sina djur. Mycket av känslor blir inblandade. Det som gör det extra besvärligt att tillämpa denna lag är att i vissa fall när man griper in hårt, omhändertar djuren och ibland även avlivar dem, blir djurägaren vid en rättslig prövning friad. Det förhållandet att djurinspektörerna vet att synen inte är gemensam i hela rättsapparaten gör att man inte vågar tillämpa djurskyddslagen. I och med detta förlorar lagen en del av sin betydelse. Jag kan redogöra för ett exempel, som ligger mig nära eftersom det är en bekant som berörs. En kvinna hade haft hundar i hela sitt liv. Det skall erkännas att det började bli litet många hundar och att vissa hundar fanns i en ladugård utan belysning. Det luktade dessutom kiss i huset. Kvinnan gick dock flitigt på hundutställningar, hon jagade med sina hundar och såg till att de kontinuerligt undersöktes av veterinär, i detta fall av en distriktsveterinär. Hon hade mycket gott anseende i hundsammanhang. En djuruppsyningsman i hennes hemkommun fick upp ögonen för hennes verksamhet. Mycket papper sändes fram och tillbaka utan att egentligen någondera parten förstod vad den andra ville säga. Jag är övertygad om att man hade kunnat komma till rätta med det hela om det hade visats en större förståelse från båda sidor. Slutligen omhändertog man hundarna. Man har enligt djurskyddslagen rätt att avliva djuren, om man inte kan placera dem, och i detta fall avlivades bl.a. en hanhund som var importerad för dyra pengar från ett annat europeiskt land. Också en dräktig tik avlivades. Man kan säga att det avelsmaterial som hundägaren under många år hade byggt upp i stort sett spolierades. Vid den rättsliga prövningen friades hon och återfick två av sina hundar. Det här fallet visar att vi måste ha en samsyn mellan djurskyddsinspektörerna, polisen, som ofta finns med i handläggningen, och jurister för att sådant här inte skall inträffa. Hundägarens och bekantskapskretsens uppskattning av djurskyddslagen förbättrades inte precis. Man ansåg att denna lag kan användas på ett mycket underligt sätt. Jag anser att sådana här saker inte får ske. Jag vill därför att det som anförs i Riksdagens revisorers promemoria om utbildning också borde innefatta poliser och jurister. Då kan vi få till stånd en samsyn, så att djurskyddslagen kan användas på ett riktigt sätt. Det borde egentligen vara så att ett omhändertaget djur får avlivas bara om så är av nöden på grund av att djuret är vanvårdat eller mår dåligt. Det borde vara djurets hälsostatus som avgör om djuret skall avlivas, eftersom dagens rättsprövning i vissa fall inte stämmer överens med den bedömning som djurskyddsinspektörerna gör. I betänkandet förs också diskussioner om 2 och 4 §§ i djurskyddslagen, vilka handlar om försöksdjur. I 0962854674801 N 2010-01-01 00:00:00 235095 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0928/#anf84