<anforande>
<dok_hangar_id>2349172</dok_hangar_id>
<dok_id>GI0928</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:28 Onsdagen den 23 november</dok_titel>
<dok_rm>1994/95</dok_rm>
<dok_nummer>28</dok_nummer>
<dok_datum>1994-11-23 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Krigsmaterielexport </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>C88E4B53-2E58-4F79-A9DB-91728CCB3C46</anforande_id>
<anforande_nummer>69</anforande_nummer>
<talare>JAN JENNEHAG (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>Herr talman!  Den sista delen av Ingrid Näslunds
replik kan jag instämma i. Jag kan bara svara för det
jag själv har arbetat för i mitt parti. Visst finns det
förhållanden som skulle ha kunnat vara annorlunda,
men i stort sett hade vi, om vi säger så, inte medel att
sätta emot.

I övrigt är uttalandet från Ingrid Näslunds sida att
vapenexporten skall vara så restriktiv som möjligt.
Det är en avvägning som är omöjlig att göra. Ingrid
Näslund och jag kan kanske stå här i kammaren och
ha i sak samma uppfattning om vad som är önskvärd
restriktivitet, men det hjälper inte, när det finns så
starka ekonomiska krafter i rörelse och när det finns
samhällsintressen som går i annan riktning.
Det är detta som jag menar är ett dilemma och
svårigheten att komma vidare till en situation där vi i
framtiden kommer att avstå från att exportera
krigsmateriel.
</anforandetext>
<intressent_id>0509012622802</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>235080</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0928/#anf69</protokoll_url_www>
</anforande>
