2349172 GI0928 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:28 Onsdagen den 23 november 1994/95 28 1994-11-23 00:00:00 EU-inträdet - redovisning av partiledarna 7E2B88EE-C280-4A2A-B2DD-B09FA732DECA 6 BIRGER SCHLAUG (mp) mp Fru talman! Radiolyssnare och alla ni som sitter här i kammaren! Folkomröstningen är över. Ja-sidan vann. När jag gick ut från nej-sidans valvaka tänkte jag att nu möter jag nog festande människor och tutande bilar; det är nog en jublande folkfest. Men så var det inte. Det var tyst, tomt och öde. Det enda jag såg var tre överförfriskade unga män i strikta kostymer som drack champagne. De skrålade något om att det här bara var början - vad de nu menade med det. De såg ut som elaka nidteckningar av nyliberaler; ni har säkert sett sådana bilder. I övrigt var det tyst och tomt; det var nästan öde i Sveriges huvudstad. Vart tog glädjen vägen? En god vän till mig som är EU-motståndare berättade att han i vallokalen ändå röstade ja. Han skulle sätta om sina lån och var rädd för hotet om höjd ränta, något som skulle tvinga honom från hus och hem. Med kniven på strupen röstade han ja. Hoten var sofistikerade - inget blod. Det var mycket mer sofistikerat. Det blev ingen folkfest. Visserligen blev aktieägarna 20 miljarder kronor rikare den 14 november, men säg den glädje som varar länge, särskilt gäller det när vi lever i en panikekonomi där hotet om marknadens hämnd utgör den moderna och sofistikerade maktapparaten - nästan krigsapparaten. I den grundlag som vi skall underställas som EU:s medlemmar har vi fått ett nytt bud: frihet för kapital. Det känns litet märkligt att detta nyliberala slagord plötsligt blivit grundlag. Men tiden kanske är sådan. Ibland känns det som att man måste påminna om att samhället är till för människor av kött och blod, inte för pengar. Men pengar styr. De styr också folkomröstningar. Därför kräver Miljöpartiet de gröna att regeringen tillsätter en kommission för att granska hur mycket pengar ja-sidan förfogade över och hur mycket - eller snarare hur litet - nej-sidan förfogade över. Det kan vara bra att ha som underlag inför nästa folkomröstning - en sådan behöver vi kanske. Det mandat som politikerna fick från svenska folket var att föra landet in i unionen, men inte att ansluta Sverige till en valutaunion eller ett militärt försvar; så fördes debatten från ja-sidan. För varje nytt steg i denna riktning som tas kräver Miljöpartiet en ny folkomröstning. Därmed är det sagt att EU- frågan inte alls är överstökad, tvärtom. Det är nu andra fasen börjar, andra fasen av kampen. Det är nu vi skall se till att alla de löften som gavs verkligen hålls. Det är nu vi skall granska om uppmaningar som "lita på mig" var värda någon tilltro. Men självklart skall vi också se framåt och ta ansvar både här Sverige och i EU med vår röst i parlamentet. Här hemma kan vi ta ansvar genom att på allvar ta del i arbetet för att finansiera medlemsavgiften till EU. Vi har tagit det ansvaret. Och jag är förvånad över att de borgerliga partierna - som var så engagerade före folkomröstningen - nu, när det gäller att betala vad man ställt till, är väldigt tysta. Man uppträder märkbart likt ganska traditionella missnöjespartier. Det är inte på det sättet vi kan lösa vare sig ekonomiska eller ekologiska problem. Vi i Miljöpartiet tänker ta vårt ansvar för att minska budgetunderskott och statsskuld. Samarbetet underlättas om regeringen tar sitt ansvar när det gäller att komma till rätta med miljöproblemen och de verkligt stora frågorna. För Miljöpartiet handlar det alltså nu om att göra det bästa möjliga av situationen. Vår utgångspunkt är att vi ställer upp i valet till EU-parlamentet. Vi tänker naturligtvis, som enda svenska parti, arbeta i den gröna parlamentarikergruppen. Målet är bl.a. att demokratisera EU, klart definiera - men även reducera - de områden där överstatliga beslut kan accepteras och stoppa alla planer på uppbyggnaden av en ny stormakt. Vi arbetar alltså enligt det gemensamma program som de gröna i hela Europa har antagit. Här hemma avser vi att se till att offentlighet och demokrati upprätthålls, att riksdagen inte förvandlas till en lam anka och att riksdagsledamöterna inte förvandlas till en lobbygrupp. Det innebär bl.a.: - att riksdagen måste besluta om svensk förhandlingsposition i EU, - att EU-nämnden skall inhämta yttrande från respektive fackutskott och - att alla handlingar som kommer till EU- nämnden från EU skall jämställas med svenska handlingar och underställas svensk offentlighetslagstiftning. Det är så vi tolkar löften som flera av ja-sidans företrädare gav före folkomröstningen. När jag gick hem från valvakan slog mig en tanke där jag gick förbi de där tre som gapade på gatorna: Det var den närande delen av landet som röstade nej. Där vattenkraften, skogen, malmen, turismen och vår exportindustri ligger röstade man nej, i det som kallas periferi, dvs. 90 % av vårt land. Det känns bra att ha stått på den närande delens sida i folkomröstningen. Men inte bara det: Det känns rätt - ja, jag är faktiskt stolt över det - att stå på samma sida som majoriteten av låginkomsttagarna, majoriteten av kvinnorna och majoriteten av ungdomarna. Jag undrar om man kan känna samma stolthet över att stå på andra sidan. Jag tror att det vi nu har upplevt kan bli början på framväxten av ett nytt politiskt landskap, och då kan det alltså komma något gott ur något ont. Hemlösheten och besvikelsen är stor hos många. Finns det i besvikelsen också viljan att arbeta för ett ekologiskt hållbart och socialt ansvarsfullt samhälle - där människan och demokratin betyder mer än pengarna och den otyglade marknaden - då är man välkommen till Miljöpartiet. Kampen för deltagande, demokrati, människovärde och miljö har bara börjat. (Applåder) I detta anförande instämde Peter Eriksson, Thomas Julin, Roy Ottosson, Yvonne Ruwaida, Annika Nordgren, Ragnhild Pohanka, Per Lager, Per Gahrton, Ronny Korsberg, Marianne Samuelsson, Gudrun Lindvall, Gunnar Goude, Elisa Abascal Reyes, Ewa Larsson, Kia Andreasson och Barbro Johansson (alla mp). 0987224899103 N 2010-01-01 00:00:00 235017 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0928/#anf6