2349172 GI0928 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:28 Onsdagen den 23 november 1994/95 28 1994-11-23 00:00:00 EU-inträdet - redovisning av partiledarna 12D45EC1-A276-4D0E-9F89-F1268D8E7FE9 4 BENGT WESTERBERG (fp) fp Fru talman! Det var med stor glädje som vi liberaler på kvällen den 13 november kunde konstatera att en majoritet av svenska folket hade sagt ja till svenskt medlemskap i EU. Det skedde så när som på två dagar precis fem år efter att jag i ett tal för Folkpartiet liberalernas räkning hade föreslagit att Sverige före sekelskiftet borde bli medlem. Den gången avfärdades vårt förslag kategoriskt av ledande socialdemokrater, bl.a. Ingvar Carlsson. Nu förverkligas det ändå, långt tidigare än jag då vågade hoppas. Det välkomnar vi varmt, liksom givetvis att samme Ingvar Carlsson nu har tänkt om och på ett engagerat och kanske avgörande sätt har medverkat till att det blev ett ja. Jag är mycket stolt över den pådrivande roll som Folkpartiet har spelat i den här processen. Mina partivänner runt om i landet har varit mycket aktiva i arbetet för ett ja. Partiet har varit väl samlat och med överväldigande majoritet slutit upp bakom den linjen. Hade Folkpartiet varit lika splittrat som Socialdemokraterna är det inte osannolikt att det hade blivit ett nej den 13 november. Fru talman! Sveriges ja innebär ett moraliskt vägval. Medlemskapet ger oss naturligtvis en chans att påverka beslut som är viktiga för oss svenskar. Men det innebär framför allt att vi har förklarat oss beredda att ta ett större ansvar för Europas framtid. Vi har sagt ja till idén att genom en nära och allt fastare samverkan mellan de europeiska demokratierna stärka de demokratiska strävandena också i andra länder och på så sätt ta gemensamt ansvar för friheten och freden. Till de viktigaste uppgifterna under de närmaste åren hör att fördjupa samarbetet mellan EU och de forna kommuniststaterna i Öst- och Centraleuropa, inklusive Baltikum. EU har en viktig roll att spela för att säkra demokratin i de staterna, men också för att underlätta en god ekonomisk utveckling. Det är, vill jag hävda, Europas viktigaste fredspolitiska projekt under det närmaste decenniet. Jag är optimist om att de nya medlemsländerna - Österrike, Sverige, Finland och förhoppningsvis också Norge - kan medverka till att EU:s engagemang för det projektet stärks. Inför nästa utvidgning av EU med några av öststaterna, som bör kunna ske kring sekelskiftet, är det angeläget att reformera EU:s jordbrukspolitik. Subventionerna måste minska och resurserna användas till mer angelägna ändamål, t.ex. utvecklingsstöd till Östeuropa. Med säkrad demokrati i Öst- och Centraleuropa kommer en stabil grund att ha lagts för ett framtida fredligt Europa. Hur en ny alleuropeisk fredsordning kan komma att se ut vet vi ännu inte. Men det ligger i allra högsta grad i svenskt intresse att medverka till en sådan. Jag tar för givet att det framtida utrikes-, säkerhets- och kanske också försvarspolitiska samarbetet inom EU kommer att vara en viktig bas för en sådan fredsordning. Fru talman! Många svenskar röstade nej den 13 november. Självfallet skall vi i den fortsatta Europadebatten lyssna också på deras synpunkter. Det är viktigt att påminna om att mycket av den kritik mot EU som nej-sägarna har haft har också vi på ja-sidan framfört. Men det har också förekommit exempellösa överdrifter i nej-sidans argumentation, t.ex. inslag av intolerans mot och rädsla för det kulturellt annorlunda som för en liberal är och förblir oacceptabla. Särskilt allvarligt är det när sådana synpunkter framförs av en regeringsmedlem. Jag är övertygad om att många av dem som har röstat nej snart kommer att finna att medborgarna i dagens EU-länder har samma drömmar och förhoppningar som vi svenskar om fred, trygghet mot social ofärd, säkerhet för sina barn, meningsfullt arbete och en god miljö. Fru talman! I diskussionen här i kammaren i anslutning till att Ingvar Carlsson lämnade in Sveriges medlemsansökan slog jag fast att vi liberaler vill arbeta för att Sverige aktivt och med entusiasm skall medverka till en europeisk union som i världspolitiken blir en kraft för avspänning och fred, för demokrati och för respekt för mänskliga rättigheter, för en internationell rättsordning, för ekonomisk och social utveckling samt för en god livsmiljö för alla, ett generöst Europa, ett Europa öppet mot omvärlden. Det finns skäl att upprepa det när vi nu står på tröskeln till medlemskapet. Jag framhöll också att vi i Sverige har mycket att lära och vinna av en medverkan i EU men också att vi har mycket att tillföra. Våra erfarenheter när det gäller arbetsmarknadspolitik, jämställdhet, miljöpolitik, arbetsmiljö, drogbekämpning och annat gör att vi ingalunda går tomhänta in i det europeiska samarbetet. Vi har anledning att arbeta för att dessa frågor kommer högt på EU:s dagordning. Tillsammans kan vi européer skapa ett bättre Europa. Nu kan och skall vi svenskar på ett mer aktivt sätt än tidigare vara med och forma Europas framtid, ett fredens och medborgarnas Europa. (Applåder) 0630022377501 N 2010-01-01 00:00:00 235015 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0928/#anf4