2349172 GI0928 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:28 Onsdagen den 23 november 1994/95 28 1994-11-23 00:00:00 EU-inträdet - redovisning av partiledarna D8A8715E-A035-4601-B5F3-319A53565B7B 2 CARL BILDT (m) m Fru talman! När Sverige nu helt och fullt tar steget in i det europeiska samarbetet, innebär det att ett av de allra viktigaste mål som vi moderater har arbetat för sedan decennier tillbaka äntligen uppfylls. Genom årtionden är det vi som har varit Europapartiet - kanske framför andra - i svensk politik. Sedan slutet av 1980-talet har det varit uppenbart för alla och envar att det varit de vägar som, om än inte omedelbart och inte alltid utan kontrovers, så småningom också har blivit Sveriges. När vi tillsammans med övriga icke-socialistiska borgerliga partierna i oktober 1991 bildade regering, var Europafrågan den första av de viktiga uppgifter vi hade att lösa. Vår uppgift var då att få till stånd de förhandlingar med den europeiska unionens 12 medlemsstater som kunde ge oss ett bra avtal, som kunde göra oss till fullvärdiga medlemmar i det europeiska samarbetet fr.o.m. januari 1995. Det var ett mycket ambitiöst mål. Längs vägen kom våra möjligheter att uppnå målet ofta att ifrågasättas. Men i mars detta år slutfördes förhandlingarna. På midsommarafton undertecknades avtalet på Korfu, i Grekland. I augusti lade regeringen fram för riksdagen propositionen om Sveriges medlemskap i den europeiska unionen. Det är det viktigaste enskilda förslag som lagts på riksdagens bord sedan en generation tillbaka. När riksdagen nu inleder arbetet med att fatta de formella beslut som man i folkomröstningen sagt ja till, innebär detta att Sverige och vi svenskar får rösträtt i Europa och får vara med i diskussionen om den gemensamma framtiden i Europa. Då är det viktigt att vi för vidare och fördjupar den diskussion om inriktningen av vår samarbetspolitik som redan inletts. Folkomröstningen får inte innebära slutet på diskussionen. Den måste innebära att nu börjar den stora Europadiskussionen på allvar. Det är nationellt viktigt att detta sker. Förmår vi inte att få kraft i och samling kring en nationell linje i viktiga frågor, riskerar Sverige att stå svagt i den europeiska dialogen och debatten. Det europeiska arbetet kommer att fortsätta. Statsministern nämnde förberedelserna för regeringskonferensen 1996. Låt mig nämna tre för oss viktiga Europaprojekt under de år som kommer att föra oss fram och in i 2000-talet. För det första är det fredsprojektet. Det handlar om att bygga ut och förstärka arbetet för en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik. För oss är det viktigt att medverka till att ge den en tydlig nordeuropeisk dimension. Även om vi kan bibehålla vår militära alliansfrihet så länge vi upprätthåller ett starkt försvar, har vi ett starkt intresse av att aktivt medverka i arbetet i den västeuropeiska unionen inte minst när det gäller dess kontakter med de centraleuropeiska och baltiska länderna. Men fredsprojektet handlar dessutom om att nu börja bygga det samarbete som successivt måste vidgas för att inom ett decennium kunna omfatta praktiskt taget samtliga europeiska demokratier. Det gäller självklart de centraleuropeiska länderna. Men det gäller för Sverige och Norden med speciell styrka och också de baltiska staterna. För det andra handlar det om tillväxtprojekt. Europa utmanas när det gäller tillväxt, välfärd och jobb dels av sin egen oförmåga under gångna decennier, men dels allt kraftigare av den nya dynamik som ligger i det globala och liberala systemskiftet och inte minst den revolutionerande betydelsen av de nya informationsteknologierna. De utmaningarna kan bara mötas genom dels en bestämd inriktning på att föra arbetet med fullbordan av den inre marknaden vidare till en ekonomisk och monetär union, dels en politik som i de olika länderna avreglerar och förbättrar företagsamhetens förutsättningar. En bestämd inriktning på att vidga den fria handelns förutsättningar och möjligheter är också en avgörande del av det europeiska tillväxtprojektet. För det tredje handlar det om rättsprojekt, dvs. att steg för steg bygga en rättsordning på områden där det är uppenbart att nationalstaten är för liten. Det är fråga om miljöpolitiken med klara och fasta rättsregler över nationsgränserna. Vidare är det knarkbekämpningen, där samarbetet ger oss möjligheter som vi tidigare saknat. Flyktingpolitiken, där det är uppenbart att mer måste göras tillsammans. Det är viktigt att vi på dessa och andra områden prövar möjligheten att forma en nationell linje. Det är min mycket tydliga erfarenhet under de förhandlingar som har lett oss fram till avtalet att en stark nationell linje ger större inflytande och bättre möjligheter till framgång. Det är mot denna bakgrund som vi moderater i riksdagen har lagt fram två viktiga förslag. Dels att regeringen omedelbart tar initiativ till en parlamentariskt sammansatt grupp med sikte på att utforma en nationell linje inför de ställningstaganden som regerings- och översynskonferensen 1996 kommer att göra. Dels att fatta beslut om direktval av Sveriges representanter i Europaparlamentet, t.ex. tredje söndagen i september nästa år. Vi har alla sagt hur betydelsefulla demokrati- och insynsfrågorna är för oss svenskar. Då vore det konstigt om vi inte ganska snart kunde ta ställning till att snabbt ge den demokratiska styrka som ligger i det direkta valet åt våra 22 representanter i Europaparlamentet. 0622185335615 N 2010-01-01 00:00:00 235013 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI0928/#anf2